Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

En välkommen entré

Göran Hägglund ger sig in i integrationsdebatten.
Göran Hägglund ger sig in i integrationsdebatten. Foto: Roger Turesson

För andra gången den här veckan presenterade en alliansledare sin syn på integrationspolitiken, något vi tidigare inte har varit bortskämda med. Först ut var Annie Lööf (C), och i torsdags var det Göran Hägglunds (KD) tur.

Som alltid när det presenteras förslag som inte hanterar invandringen och integrationen precis exakt som i dag, följdes publiceringen av beskyllningar och etiketter.

Sänk bidragen för nyanlända, inför tillfälliga uppehållstillstånd och korta handläggningstiden på Migrationsverket, var budskapet. ”En SD-flört” var mångas lika förutsägbara som tröttsamma dom.

Kristdemokraterna vill alltså sänka etableringsersättningen för nyanlända, och förtydligade på en presskonferens på torsdagen att det rör sig om en ungefärlig sänkning från 300 kronor per dag till 275.

Detta ska sedan kombineras med ett etableringsavdrag som gör att nyanlända under sina fem första år i Sverige kan tjäna upp till 100.000 kronor om året utan att betala inkomstskatt. Ett välkommet förslag. Att stärka incitamenten att arbeta de första åren är en viktig nyckel och att det blir mer lönsamt att ta även lågavlönade jobb, som kan fungera som en inkörsport, är utmärkt. Ju längre tid utanför, desto svårare är det att ta sig in.

Att stärka människors drivkrafter är bra. Men att höfta fram hur det ska gå till är inte lika bra. Hur har Hägglund kommit fram till att 25 kronor är en lämplig sänkning? Han hävdar även att handläggningstiderna för asylsökande från länder som anses säkra kan halveras. Vad grundar han det på?

Det är också underligt att förslagen påstås syfta till att sänka kostnaderna för mottagandet, eftersom sänkt etableringsersättning kommer att röra sig om småpengar, till skillnad från fem års skattesubventioner. Därmed inte sagt att det är dåliga idéer. Det är klokt att se skattesubventionen som en investering som ger utdelning längre fram. Att betrakta det som en kortsiktig kostnadsbesparing är däremot tveksamt.

Den andra stora nyheten är att KD nu vill införa tillfälliga uppehållstillstånd, i stället för permanenta. För den som fortfarande har skyddsskäl eller ett jobb efter tre år ska uppehållstillståndet bli permanent.

Men ett system med tillfälliga uppehållstillstånd bär också med sig risker, inte minst eftersom det uppmuntrar till framväxten av en svart marknad. Vem skulle inte betala för ett anställningskontrakt om det som stod på spel var ett permanent uppehållstillstånd och ett nytt liv i Sverige? Det finns också en inneboende målkonflikt. Tillfälliga uppehållstillstånd sporrar visserligen den nyanlände att skaffa sig ett jobb, men det skapar också en osäkerhet som gör att människor inte rotar sig i landet, vilket försvårar integrationen.

Hägglund lovar att återkomma till frågor som rör hur steget in på arbetsmarknaden ser ut, och det är helt nödvändigt. För även om det är relevant att som KD diskutera individens incitament i etableringsprocessen, så är det inte där huvudproblemet ligger i dag. Det återfinns på systemnivå.

Att nyanlända har svårt att ta sig in på både bostads- och arbetsmarknaden handlar mer om höga trösklar än om att människor inte vill ta klivet.

Jan Björklund (FP) uppgav på torsdagen att han inte kan ta ställning till förslagen, men att han inte heller utesluter dem. Med tanke på det stundande valet är det inte omöjligt att det är fråga om ett tidigt alliansutspel, även om KD-ledaren hävdade att förslagen inte är förankrade.

Hur detta kommer att påverka migrationsuppgörelsen mellan Alliansen och MP, som nu också S gått med på, återstår att se. Men MP gick som väntat ut och tog avstånd från Hägglunds förslag.

”Jag tycker det är en mycket problematisk ton i utspelet. Det utmålar flyktingar som kostnader (…) Det drabbar de människor som flyr”, sade Maria Ferm (MP). Men den som inte ser att en oförändrad integrationspolitik påverkar precis samma grupp människor på ett förödande sätt ser bara halva bilden.

Problemet med svensk integrationspolitik är inte främst vad som sägs eller hur, vad Hägglunds kritiker än må hävda. Det är snarare vad som inte sagts och gjorts, integrationsdebatten har länge lidit brist på såväl energi som debattörer. Och det är där – bland konkret politik, inte i etiketträsket – som fokus bör ligga framöver.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.