Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Enighet betalar inte försvarets räkningar

Other: Magnus Bard

DN 14/3 2017. Partierna i försvarsgruppen firade en ny liten uppgörelse med tårta. Kaffepengarna räcker inte långt.

Nu är det nog – Sverige kan inte längre svälta sitt försvar. Det var vad regeringen och tre allianspartier slog fast 2015. På ett mentalt plan var skiftet i försvarsuppgörelsen betydelsefullt, trenden mot allt tunnare anslag vändes. Men redan från början öppnade sig också ett gap mellan retoriken och den säkerhetspolitiska verkligheten.

Måndagens nya miniatyruppgörelse mellan partierna – S, MP, M, C och KD – går i detta avseende att se på två sätt.

De goda nyheterna är att försvarsgruppen har enats om att i år skjuta till en halv miljard kronor. Det är medel som ska räcka till sådant som att stärka den civila beredskapen i kommunerna och rusta cyberförsvaret, men även till nytt luftvärn på Gotland.

ÖB lär inte tacka nej till tillskottet. Den som vill se glaset som halvfullt kan också konstatera att partierna marscherar i takt. Tidigare har alliansens krav avfärdats som ”anslagsbingo”. Men trots utspelen och Stefan Löfvens snarstuckna genmälen tycks samtalen fortsätta i konstruktiv anda. En uppvisning i enighet just när säkerheten i Sveriges grannskap håller på att försämras är dessutom ingen dålig symbolik.

Men symbolpolitik är just vad det handlar om. Och precis som tidigare råder en oroande brist på proportioner. Vad partierna säger och vad deras beslut faktiskt betyder hänger inte ihop. Budgetposten ”Försvar och samhällets krisberedskap” motsvarar omkring 50 miljarder kronor. En sistaminutenförstärkning på 1 procent får väl knappast omvärlden att baxna.

På måndagens pressträff berättade försvarsminister Peter Hultqvist (S) och hans kamrater i de andra partierna att de hade firat måndagens viktiga enighet med tårta. Men kaffepengar och ryggdunkar räcker inte långt.

Regeringens viljeriktning är tydlig. Fast det inte ingår i hennes jobb har till och med finansminister Magdalena Andersson sjungit militärens lov. Till DN (10/3) har hon sagt: ”Vi behöver öka antalet anställda i polisen och det nya säkerhetsläget innebär att vi behöver fler soldater. Till skillnad från min företrädare är jag en varm anhängare av ett starkt svenskt försvar.” Det låter bra, bättre än Anders Borgs knusslande.

Men Stefan Löfven och hans ministrar vill sällan tala om kronor och ören. Att sikta på ett BNP-mål sägs vara enögt, fast kruxet är väl snarare att det skulle blotta den långvariga försummelsen. Hellre talar man i mer abstrakta ordalag om att inventera behov och stärka förmågan.

Alldeles nyss överlämnade ÖB sitt budgetunderlag för åren 2018 och framåt. Om någon till äventyrs tvekade framgick då tydligt att vår säkerhet handlar om pengar. Partierna har här svart på vitt att försvaret blöder. De ekonomiska reserverna är uttömda och behov ökar på alla områden.

Ett exempel: För att underhålla förbandens materiel som planerat krävs årligen 200 miljoner kronor mer än vad försvaret får genom sina nuvarande anslag. Det totala glappet mellan behov och medel under kommande år summerar till 6,5 miljarder. Och då handlar det alltså enbart om att fullfölja det föga ambitiösa försvarsbeslut som fattades 2015.

Till det kommer bland annat kostnader för värnpliktens återkomst. Ytterligare budgethål har dessutom hemligstämplats. Eftersom nya projekt tycks tillkomma inom totalförsvaret, exempelvis för ökad cybersäkerhet, pressas budgeten från alla håll. Det kostar att hålla gränsen.

Två gånger har Moderaterna fått sin vilja igenom. De lyfte anslagen i förhandlingarna för två år sedan, och de verkar ha gjort det även nu. Händelsevis krävde partiet nyligen att regeringen hostar upp exakt 500 miljoner i vårändringsbudgeten. Snarare än ett tecken på styrka börjar den moderata budgivningen dock framstå som en form av eftergivenhet. De får vad de begär. Men den som saknar krävande anspråk blir också lättare nöjd.

M-ledaren Anna Kinberg Batra jagas av Fredrik Reinfeldts skugga. Om det är på något område som det vore angeläget att göra upp med arvet efter honom är det inom försvarspolitiken. Försvaret är varken ett särintresse eller en budgetpost som kan hyvlas ned utan konsekvenser för vår säkerhet. Att Natofrågan drivs hårdare är bra men otillräckligt så länge Moderaterna inte visar en riktig vilja att föra Sverige närmare normala försvarsanslag.

När samtalen mellan partierna fortsätter har alla partier åtskilligt att bevisa. Politiskt samförstånd må vara hårdvaluta. Enighet betalar ändå inte ÖB:s räkningar.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.