Ledare

Ett helgstängt försvar

De ryska planen ska ha lyft från Sankt Petersburg. Vid tvåtiden natten till långfredagen passerade de Gotska sandön, bara 3–4 mil från svenskt territorium. Så delade gruppen upp sig i två. Den ena övade anfall mot Stockholmsområdet, den andra mot ett mål i södra Sverige.

När främmande stridskrafter närmar sig landet är det ett minimikrav att försvaret visar att det upptäckt hotet och kan svara på det. Att garden är uppe. Men den här natten sov Försvars­makten, i alla fall låg den mycket stilla. Två Natoplan från Litauen skickades däremot upp. De ryska planen fullföljde sin övning, så återvände de hem.

Med tanke på de senaste månadernas försvarsdebatt är det inträffade, som avslöjades i gårdagens Svenska Dagbladet, mycket symtomatiskt. Sverige kan inte själv försvara landets gränser. Vi tvingas hoppas på Nato.

Det är dock ännu oklart vad som orsakade påskhelgens ovanliga ryska flyguppvisning över Östersjön. Kanske var den ett test av den svenska beredskapen, kanske bara en styrke­demonstration. Oavsett skälen innebar händelsen ett prov för Försvarsmakten, och resultatet blev icke godkänt. Vår beredskap är inte god.

Detta kan dock inte komma som en överraskning för någon som på någorlunda nära håll följt försvarsdebatten. Att vi inte har en fullgod incidentberedskap har slagits fast av bland andra Riksrevisionen, i dess rapport från 2012, och förre ÖB Bengt Gustafsson. På Newsmill skrev han i januari uttryckligen att inte ens flygvapnet, vår starkaste försvarsgren, kunde upprätthålla 24 timmars omedelbar beredskap.

Alltså vore det klädsamt om svenska försvarspolitiker, till exempel Peter Hultqvist (S) och Allan Widman (FP), inte verkade så omåttligt förvånade. Å andra sidan hade man kunnat förvänta sig av utrikesminister Carl Bildt att inte vifta bort incidenter som denna med orden ”vi reagerar inte på allting”.

Ryssland är inne i en upprustningsfas och regimen Putin är inte helt demokratiskt tillförlitlig. Även om landet i dag inte utgör något militärt hot mot Sverige finns stor anledning att ta ryska markeringar som den under påskhelgen på allvar. Inte minst i ett läge där USA minskar sin militära närvaro kring Östersjön och i hela Europa.

Incidenten är en påminnelse dels om att vi inte får ett bättre försvar än vi är villiga att betala för, dels om att debatten har en biton av hyckleri. Det är inte trovärdigt av försvarsminister Karin Enström att försäkra att dagens hårdbantade organisation räcker för att skydda landets gränser.

Allt fler relevanta frågor ställs just nu om den svenska förmågan. Det är bara några månader sedan vi fick debatten om enveckasförsvaret. Då blev vi sorgligt påminda om att vi är helt beroende av hjälp – som vi knappt är förmögna att ta emot.

Strax därefter hävdade Krigsvetenskapsakademien att dagens försvar var väl anpassat för att slåss i Afghanistan och försvara Mälardalen under några dagar, men föga mer.

Påskens händelse är ytterligare ett tecken på ett försvar i förfall. Och ytterligare en anledning att på allvar diskutera Natomedlemskap.

Det är möjligt att Sverige när hotnivån bedöms som låg inte måste ha incidentberedskap under årets allra rödaste dagar. Kanske är det acceptabelt att vi är helt avrustade under till exempel långfredagen, julafton och nyårsdagen. Men erkänn i så fall det. Och berätta gärna vad det skulle kosta att faktiskt upprätthålla en heltäckande beredskap.

Och, inte minst: Klargör hur vi ska kunna försvara Sverige och bidra till internationella insatser – utan att gå med i Nato eller stoppa den pågående urholkningen av försvarets ekonomi.