Kriget i Afghanistan kan bara vinnas med hjälp av civilbefolkningen. Den svenska regeringen måste vara beredd på att försvara insatsen när förlusterna ökar.
Den gångna veckan har svenska soldater varit inblandade i flera eldstrider i Afghanistan. Ännu har ingen svensk skadats av det upptrappade våldet. Men det kan vara en tidsfråga
Enligt försvarsmakten hänger attackerna samman med det förestående valet i Afghanistan, den 20 augusti. Det skulle i så fall innebära ett bättre säkerhetsläge för de närmare 400 svenska soldaterna redan till hösten.
En annan förklaring till våldet är den pågående amerikanska storoffensiven i de södra delarna av landet. Talibanerna är klart underlägsna den amerikanska krigsapparaten teknologiskt och försöker undvika regelrätta strider. De har i stället omgrupperat och spritt sina styrkor norrut, där svenskarna finns.
Det innebär att de svenska soldaterna kommer få det tuffare en lång tid framöver. Regeringen måste i så fall vara beredd på kritik. Döda svenskar kommer väcka frågan om vad unga svenska soldater har i Afghanistan att göra.
Det finns flera skäl för det. Sverige är en del av världssamfundet och måste ta sitt ansvar för alla länders gemensamma säkerhet. Det är obestritt att talibanerna under sin tid vid makten upplät landet för Osama Bin Ladins terrornätverk och risken är överhängande att de skulle göra det igen om de fick en chans att komma tillbaka.
Afghanistan står för 90 procent av världens opiumproduktion – opiater som används för heroinframställning och smugglas till Europa. Talibanerna har dessutom notoriskt kränkt mänskliga rättigheter, utövat ett brutalt våld mot civilbefolkningen och ett långtgående kvinnoförtryck som bland annat yttrat sig i attacker mot flickskolor. De har byggt sin maktställning på rädsla och har ett mycket svagt stöd bland vanliga afghaner.
Att lämna Afghanistan innan landet har en egen armé som kan kontrollera territoriet vore ett säkerhetspolitiskt fiasko och samtidigt ett svek mot civilbefolkningen. Svek har redan förekommit. Afghanernas förtroende för de utländska styrkorna har tärts när de inte hållit vad de lovat. Nato-soldater har befriat ett område från talibanstyre men sedan dragit sig tillbaka. Hotet från talibanerna kvarstått.
Bristen på amerikanska markstyrkor har även lett till ett överdrivet användande av flygbombningar som drabbat civilbefolkningen. Politiken har varit valhänt. Att Barack Obama nu ökar truppnärvaron i området är ett steg i rätt riktning. Frågan är om det räcker. Markoffensiven kommer inledningsvis att leda till mer våld, vilket även lär drabba civila.
Talibanerna kommer att göra vad de kan för att undergräva västvärldens försök att vinna förtroende i landet. Talibanerna vet att bristen på lag och ordning är en förutsättning för deras existens. Byggandet av en fungerande afghansk stat är därför avgörande för stabiliteten. Det kommer att ta tid i ett land där centralmakten långa tider varit en papperstiger.
Talibanerna är även fullt medvetna om att västmakterna kan få svårt att hålla ut, med hemmaopinioner som är känsliga för stigande dödssiffror.
Kritiken lär hårdna. Men kriget i Afghanistan är inget kolonialkrig utan syftar till ett självstyrande och demokratiskt Afghanistan. Det handlar också om internationell säkerhet. Men det kan bara vinnas med afghanernas stöd. I annat fall är risken stor att det utvecklas till ett Vietnamkrig i repris – den här gången med svenska soldater vid fronten.