Huvudledare

Ett skalv i Bukarest

I år minns Polen folkrörelsen som tvingade diktaturen att avveckla sig själv. Ungrarna firar en historisk picknick för 25 år sedan och kommunismens fall iscensätts med vita ballonger där muren en gång stod i Berlin.

I Rumänien förknippas året 1989 med de dagar i december då protester mot den stalinistiska regimen övergick i upplopp. Generalerna svarade med gevärseld.

Många hann dödas innan paret Ceausescu arkebuserades efter en skenrättegång. Någon genomlysning av detta svarta tumult har Rumänien aldrig fått, och vägen till demokrati blev sedan svår.

Att centrala maskindelar i Ceausescus maktapparat funnits kvar har hindrat landet på resan. Arvtagare till kommunistpartiet har blivit nätverk av affärsmän, politiker och tjänstemän som berikat sig själva.

Utvecklingen har rullat framåt och bakåt i vågor. I en rapport från EU-kommissionen om rättssäkerheten i Rumänien som skrevs 2012 pekades politikerna i Bukarest ut som bromsklossar.

Premiärminister Victor Ponta och hans socialdemokratiskt ledda regeringskoalition var då mitt uppe i ett tvivelaktigt åtgärdsprogram. Medborgarnas ombudsman hade sparkats, liksom riksåklagaren och flera chefer inom public service.

Arbetet mot korruptionen var teater; i stället för att jaga den politiska maffian ställde åklagarna lärare inför rätta.

Samma år gjordes ett smutsigt försök att avsätta den konservative presidenten Traian Basescu. Premiärminister Ponta tog över presidentens portfölj tillfälligt, men försöket att välta honom misslyckades.

I höstens val ville Victor Ponta själv bli president. Resultatet av söndagens sista valomgång blev dock en chock. Utmanaren Klaus Iohannis segrade oväntat.

Sorin Ionita, analytiker vid Expert Forum i Bukarest, beskriver för DN valet som ett blixtnedslag. Missnöjet mullrade förvisso redan. Iohannis utlöste dock åskan.

Valdeltagandet blev det högsta sedan 1990-talet och Iohannis vann med bred marginal. Unga väljare strömmade till valurnorna.

Att Victor Ponta sölade med utlandsrösterna i den första valomgången kan ha varit droppen som fick bägaren att rinna över. Redan fientligt inställda utlandsrumäner ilsknade till när de inte kunde rösta. De fick med sig många storstadsväljare i en protestaktion riktad mot premiärministern och arrogansen i hans parti.

Iohannis är ett oskrivet blad i nationell politik. Meriterna kommer från tiden som borgmästare, och han framställs som en blek figur i jämförelse med Ponta. Men bagaget är betydligt lättare och trovärdigheten större när han säger sig vilja bekämpa korruptionen. Den pekar rumäner alltid ut som roten till det onda. Men i misstron frånsvär de sig ofta sitt ansvar att avsätta politiker som ertappats med fingrarna djupt i syltburken.

Helgens signal från väljarna var därför välkommen. De destruktiva striderna mellan presidenten och premiärministern lär fortsätta. Men bättre det än att Pontas parti får fritt spelrum.

Flera andra ljuspunkter har setts den senaste tiden. Årets upplaga av den återkommande EU-granskningen är mer positiv än tidigare. I ett porträtt av den nya chefen för landets antikorruptionsbyrå beskriver New York Times en ”jordbävning”.

Åklagaren, som tillsattes av den avgående presidenten, har åtalat 16 parlamentariker och därtill fångat en lång rad andra högdjur i sitt nät. Något som tidigare var otänkbart.

Domarna mot eliten blev en sporre för väljarna. Klaus Iohannis fick mandat att fortsätta bygget av en rättsstat.

Ibland kan det låta som om EU:s näst fattigaste befolkning är dömd att leva utblottad i en sorts halvdemokrati. I en recension av Dan Jönssons bok ”Kontinentaldrift” i gårdagens DN Kultur lät skribenten Somar Al Naher rumänska romer vara levande bevis för en europeisk ordning som håller människor i ofrihet.

Och jo, tiggarna från Rumänien påminner oss om en ojämlikhet i Europa. Men är den inbyggd i EU? Snarare är den en nationell politisk tragedi. Det senaste kapitlet började med en blodig kupp för 25 år sedan. Hur det slutar är dock inte ödesbestämt.

Att göra upp med rättsrötan är Rumäniens chans att bli ett rikare, tryggare och mer demokratiskt land. Romerna hålls som gisslan av landets korrupta småpåvar. Bara rättsstaten kan befria dem.