Ledare

Ett viktigt undantag

Foto: Magnus Bard

DN 24/2 2016.

Under 2014 tog 4 procent av grundskolorna emot en tredjedel av de nyanlända eleverna. Det visar siffror från Skolverket (SvD 18/2).

Det säger sig självt att en sådan fördelning inte är hållbar. På samma sätt som partierna är överens om att alla länder i EU måste ta ett gemensamt ansvar för att asylpolitiken ska fungera på sikt borde det vara en självklarhet att samma resonemang kan appliceras på våra skolor.

Hur ska en nyanländ elev lära sig språket i en miljö där få talar svenska i korridorerna och många slåss om lärarnas uppmärksamhet? Och hur ska de elever som redan går i skolan få chansen att klara godkända betyg?

Att många skolor med högpresterande elever knappt tar emot en enda nyanländ gör frågan än mer angelägen: det finns en kapacitet – och väg – till förbättring.

I skolor med ett stort mottagande innebär ytterligare en ny elev en utmaning. För välmående skolor är möjligheten att lyfta nyanlända elever desto större.

Avigsidan med dagens system syns tydligt i statistiken. Nyanlända har svårt att klara godkända betyg. Forskaren Gabriel Heller Sahlgren har också visat att resultaten visserligen sjunker för alla elever, men att nästan en femtedel av försämringen går att härleda till att nedgången sker fortare bland eleverna med utländsk bakgrund.

Små skillnader för välmående skolor skulle innebära ett stort lyft för eleverna. Och för integrationen.

 

Detta var alltså slutsatsen redan före höstens rekordinvandring. Sannolikt har det varken blivit lättare för skolor eller nya elever sedan dess.

Därför är den snabbutredning som lämnades till regeringen i januari, och som remissinstanserna nu svarat på, välkommen.

Huvudslutsatsen är att kommuner ska få göra undantag från såväl föräldrars önskemål som närhetsprincipen när det finns ”särskilda skäl med hänsyn till kommunens mottagande av nyanlända elever”.

Hellre i en skola som fungerar än nära hemmet, är alltså resonemanget.

Utredaren föreslår också en kvot där ett begränsat antal platser ska vikas åt nyanlända – även om skolans huvudman redan har fler sökande än platser. På så sätt ska även friskolor som önskar ta emot nyanlända få möjlighet att frångå lagar om köer som i dag hindrar dem.

Liberalerna och Centerpartiet säger tvärt nej. I stället för undantag från principerna vill L förstärka dem: i valfrihetens namn vill man tvinga alla föräldrar att välja skola, för att på så sätt göra systemet mer effektivt.

Men hur lätt är det att göra ett informerat val när man är ny i ett land? Och hur kommer man ifrån det faktum att invandringen till Sverige koncentreras till vissa platser – som inte är de mest välmående?

Att borgerligheten slår bakut är på ett sätt naturligt: regeringens initiativ är i praktiken bara ett av många röda försök att inskränka det fria skolvalet.

Men det är inte läge att reagera av gammal vana. Förutsättningarna är förändrade, och utan åtgärder kommer segregationen att förstärkas.

Mats Gerdau, moderat och ordförande för kommunstyrelsen i Nacka, har på eget initiativ lämnat in ett utlåtande i remissrundan. Han är upprörd (SvD 18/2): ”Det viktiga är att föräldrar och elever får den skola de vill ha … Det vet inte jag vilken det är. Jag har inget resultat framför ögonen, det får väl bli vad det blir”.

Med en sådan likgiltig inställning råder det inga tvivel om vad ”det blir”: segregation.

Om det är någonting som det borde gå att enas kring nu är det att det inte går att förhålla sig passivt till en för samhället stor förändring. Då måste även de hetaste frågorna kylas av.

På samma sätt som det är dags för vänstern att lämna bilden av att lägre löner är sämre i alla lägen måste Alliansen inse att det fria skolvalet inte är friare än dess konsekvenser.

Och att se på medan vissa skolor bär hela ansvaret för nya svenskars väg in i samhället borde inte vara ett alternativ. I synnerhet inte för partier som säger sig prioritera integrationsfrågan.

Visst kan det tyckas drastiskt att bussa elever till andra skolor. Men det är bättre att ge eleverna en lång väg till skolan än en snårig väg in i det svenska samhället.

DN Ledare. 24 februari 2016