Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

EU får inte sälja sin själ

Turkiets premiärminister Ahmet Davutoglu anländer till toppmötet i Bryssel.
Turkiets premiärminister Ahmet Davutoglu anländer till toppmötet i Bryssel. Foto: Emmanuel Dunand/AFP

EU:s toppmöte med Turkiet handlade om att bromsa flyktingströmmarna. Men EU får inte blunda för samarbetspartnerns allvarliga inskränkningar av yttrandefriheten.

Det fanns en tid när Turkiet var angeläget om att bli medlem av gemenskapen och därför ansträngde sig för att göra EU till lags. Nu står unionen med mössan i hand och vädjar om hjälp att bromsa flyktingströmmen.

I oktober presenterade EU-kommissionen en aktionsplan, och vid söndagens toppmöte med Turkiet i Bryssel skulle det hela falla på plats. Vad EU i grunden vill är att regeringen i Ankara täpper till gränsen genom att patrullera vattnen, jaga människosmugglare eller vad som nu går att hitta på. Turkiet hyser runt 2,3 miljoner syriska flyktingar, men fungerar som transitland även för många andra.

Gentjänsten är 3 miljarder euro, men det ser Turkiet som bara början. 500 miljoner ska komma från EU:s budget, tycker kommissionen, resten från medlemsländerna. Räkna med gräl om fördelningen.

Några länder, bland annat Tyskland och Sverige, är enligt tidningen Frankfurter Allgemeine också beredda att ta emot 400.000 flyktingar direkt från Turkiet. Denna del har funnits med i samtalen hela tiden, men EU har talat tyst om det utåt. Kommissionens föreslagna kvotering av 160.000 människor är ett fiasko. Den nya modellen skulle ytterligare understryka skevheterna.

Men Turkiet vill även ha politiska eftergifter. Två toppmöten om året med EU är en bagatell. Visumfrihet till EU, vilket andra kandidatländer åtnjuter, blir svårare att svälja i ett läge när migrationsströmmarna redan orsakar konvulsioner. Terrordåden i Paris har inte ökat entusiasmen för mer rörlighet över gränser.

 

Bara några dagar före mötet med EU visade Erdogan och regeringen sitt förakt för europeiska värderingar om yttrandefrihet.

 

Dessutom ska de stelfrusna förhandlingarna om turkiskt EU-medlemskap starta på nytt. President Recep Tayyip Erdogan inbillar sig dock inte att Tyskland, Frankrike och Cypern tänker ge upp sitt motstånd. Inte heller har han själv någon lust att låta Bryssel lägga sig i hans förehavanden. Poängen är att få EU att avhålla sig från att klaga, och förse hans auktoritära system med legitimitet.

I lördags sköts den kurdiske advokaten och människorättskämpen Tahir Elci ihjäl på ett fredsmöte i Diyarbakir i sydöstra Turkiet. Kurdiska aktivister menar att det var ett planerat attentat, men omständigheterna är oklara. Elci var hur som helst synnerligen illa sedd av Erdogan och den turkiska statsledningen. Han hotades av ett långt fängelsestraff för att ha kallat PKK-gerillan en väpnad politisk organisation i stället för en terrorrörelse.

Bara några dagar före mötet med EU visade Erdogan och regeringspartiet AKP sitt förakt för europeiska värderingar om yttrandefrihet. Chefredaktören och en känd reporter för tidningen Cumhuriyet greps, anklagade för terrorism och förräderi. Presidenten hade själv lämnat in anmälan. ”Brottet” är att ha publicerat foton på en turkisk vapenleverans till rebeller i Syrien. Tre höga officerare som stoppade vapnen vid gränsen har också arresterats. Erdogan har nämligen alltid förnekat inblandning i den typen av trafik.

Hetsjakten på medier har pågått länge, men blev än värre efter AKP:s seger i nyvalet den 1 november. Statstelevisionen är en propagandakanal. Andra stationer får tillstånden indragna. Dussintals journalister sitter fängslade, påtryckningar utövas för att kritiska reportrar ska avskedas. Strax före nyvalet konfiskerades en mediekoncern av staten. Två veckor senare hände samma sak Turkiets ledande bokförlag. Chefredaktören för landets största tidning är en av många som har åtalats för att ha förolämpat presidenten.

Skatterazzior och höga böter är andra medel mot pressfriheten. Numera kontrollerar regeringspartiet minst tre fjärdedelar av mediehusen.

Läget kompliceras av inbördeskriget i Syrien, där så många inblandade parter och länder har totalt olika intressen. I veckan sköt Turkiet ned ett ryskt stridsflygplan, vilket har förstört de tidigare vänskapliga relationerna. Ett slut på dödandet, det mest verkningsfulla sättet att stoppa flyktingkatastrofen, är långt borta.

Europa är sårbart för turkisk utpressning. EU-kommissionens egen rapport om kandidatlandet fördröjdes för att inte genera Erdogan i valrörelsen. Där uttrycks hård kritik mot inskränkningar i yttrandefriheten och rättsväsendets bristande oberoende.

En gång gjorde EU upp med diktatorn Khaddafi i Libyen om att bromsa flyktingströmmen. Ett djupt splittrat EU möter nu turkiska makthavare utan större skrupler. Det är lätt att, som statsminister Stefan Löfven, säga att samarbetet med Turkiet balanseras av krav på demokrati. Frågan är vad som händer om Erdogan struntar i dem.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.