Ledare

EU-samarbetet i skarpt läge

Fast i en återvändsgränd.
Fast i en återvändsgränd. Foto: Anders Hansson

DN 1/3 2016. EU:s ledare måste lyssna till Tysklands förbundskansler Angela Merkel: Det finns bara en gemensam, europeisk väg genom flyktingkrisen.

Europa måste finna en gemensam väg. Någon plan B finns inte.

Det var det budskap som förbundskansler Angela Merkel framförde i tysk tv i helgen. Hon är fast besluten att driva igenom vad hon ser som det enda logiska svaret på flyktingkrisen: solidaritet med dem som flyr kriget, lojalitet mellan länderna inom EU.

Allt fler europeiska ledare hamnar i stället i gräl med varandra. Retoriken skruvas upp. Tiden rinner samtidigt i väg. Flyktinglägren i Grekland håller på att fyllas.

Vid den grekiska gränsen mot Makedonien är läget redan kritiskt. På måndagen användes tårgas mot flyktingar som väntar på att ta sig vidare norrut. Dessutom står våren för dörren. Fler kommer att resa över Egeiska havet när vädret blir mildare.

Splittringen inom Europa har blivit djupare under de senaste dagarna. Bland annat skar det sig mellan Frankrike och Belgien, efter nya beslut om kontroller längs ländernas gemensamma gräns.

Utöver de två grannarna har hittills Österrike, Tyskland, Danmark, Norge och Sverige infört tillfälliga kontroller. När de ska avvecklas är dock oklart. Schengensamarbetet sviktar.

Tillsammans med nio länder på Balkan bröt sig också Österrike ur Angela Merkels led i förra veckan. Ett möte hölls i Wien som utmynnade i en deklaration. I den slogs fast att flyktingströmmen ska hållas tillbaka och ett tak sättas för antalet som tillåts passera. Men någon EU-samordning var det inte tal om. Österrike ser om sitt eget hus, liksom många andra i allt högre utsträckning.

Grekland, som aldrig bjöds in till mötet och som nu riskerar att fyllas med förtvivlade migranter, svarade med att kalla hem sin ambassadör från Wien. Det hör inte direkt till vardagen i umgänget mellan två EU-länder.

Vad som först krävs är ett minimum av ordning i Grekland.

 

Ungerns premiärminister Viktor Orbán fortsätter samtidigt sitt korståg mot Bryssel och Berlin. I ett tal i helgen angrep han på nytt ”kosmopoliterna” och den flyktingvänliga EU-eliten. Han har lovat både att hålla folkomröstning och att dra EU inför domstol efter beslutet att försöka omfördela flyktingar inom unionen.

Som svar muttrar regeringar i väst om att dra in östländernas EU-bidrag. Justitieminister Morgan Johansson (S) luftade nyligen sådana tankar i samband med ett möte i Bryssel.

I stället för att färdas på Angela Merkels ”gemensamma väg” avviker alltså länderna på olika stigar.

Viktor Orbán förkastar ”massinvandringen”. Utmaningen kan framstå som övermäktig när bilder kablas ut av ringlade köer vid gränsstationerna. FN räknar med att en miljon människor kommer att söka sig till EU under 2016.

Men unionen utgör hem för 500 miljoner. Inflödet motsvarar med andra ord två promille av befolkningen. Det är inte med några rimliga mått ett massfenomen.

Även om länderna i den så kallade Visegradgruppen – där motsträviga Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern ingår – ställer sig utanför är resten av EU tillräckligt stort och starkt för att ge skydd åt åtskilliga hundratusen på flykt.

Åtminstone på papperet. Kalkylen förblir en outförbar tanke så länge som EU:s system för asyl fungerar som det gör, och så länge som alla förväntas bidra. Det kommer knappast att ske.

När Europas ledare nästa vecka håller ett extra – avgörande – toppmöte gäller det främst att hitta något som ger alla parter en känsla av kontroll över situationen.

Vad som först krävs är ett minimum av ordning i Grekland. Aten har försummat sina plikter. Fler flyktingar måste registreras, och gränsen mot Turkiet behöver bevakas bättre. Utlovade ”hotspots”, i praktiken flyktingläger, måste byggas upp och fungera som en första anhalt.

Att Nato i förra veckan grep in var möjligen ett gott tecken. Försvarsalliansen skickade fartyg som ska övervaka och bistå insatserna på Egeiska havet. Vad det leder till återstår att se, men syftet sades vara att frambringa bättre samordning inom regionen. Grekland och Turkiet är Natomedlemmar, liksom förstås Tyskland. Kanske kan insatsen stimulera samarbetsklimatet.

Från både Berlin och Bryssel har det tidigare hörts hot om att skärma av Grekland. Att Angela Merkel på söndagen så tydligt uttalade att landet måste ha EU:s stöd var därför välkommet. Kanslern förklarade att Tyskland inte tänker låta landet sjunka ner i kaos.

Sedan hösten har EU befunnit sig i en ond spiral. Hoppet står till att ett slags botten nu har nåtts.

DN Ledare. 10 april 2016