Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Europas säkerhet är inte gratis

Mike Pence och Angela Merkel, överens om Tysklands försvarsutgifter. Eller inte.
Mike Pence och Angela Merkel, överens om Tysklands försvarsutgifter. Eller inte. Foto: Matthias Schrader/AP

DN 20/2 2017. Särskilt hjärtligt blir det knappast när Margot Wallström åker till Ryssland på tisdag för att träffa sin ryska kollega Sergej Lavrov. Regeringens utrikesdeklaration förra veckan fastslog åter att Sverige tar avstånd från det militära överfallet på Ukraina och den olagliga annekteringen av Krim.

Lavrov sa för sin del på helgens stora internationella säkerhetskonferens i München att hans mål var en postvästlig världsordning. Ingen kan betvivla att där ingår allt från förtryck av ryska mänskliga rättigheter till terrorbombningar i Syrien. Det som går att enas om i Moskva är att inte vara överens.

Den svenska hållningen är att EU:s sanktioner består så länge Ukrainas suveränitet inte respekteras. Det borde vara den enda möjliga. Men åtskilliga medlemsländer vacklar, för att affärer skadas, för att Ryssland ligger långt från Medelhavet, eller som i fallet Ungern på grund av en viss frändskap med Vladimir Putins auktoritära system.

För den ryske presidenten är värdet av Trump att han får USA att framstå som löjligt och opålitligt.

Konferensen i München betraktades på förhand med nervös spänning i Europa. Skälet var dock inte i första hand oro för Ryssland, utan för vad den nye kaospresidenten i USA ska hitta på härnäst. Donald Trump har kallat försvarsalliansen Nato föråldrad, hyllat britternas uttåg ur EU och låtit storligen imponerad av Putin. Sanktionerna har verkat leva på lånad tid, till förmån för en rejäl deal med Kreml.

Nu hjälptes vicepresident Mike Pence, försvarsminister James Mattis och utrikesminister Rex Tillerson åt att försöka lugna européerna. Pence försäkrade att USA:s stöd till Nato är orubbligt, liksom att Ryssland ska hållas ansvarigt för sina handlingar mot Ukraina. Han uttryckte sig ungefär som amerikanska vicepresidenter har brukat göra, även om han förbigick EU med tystnad.

Kravet på ökade försvarsutgifter i övriga Natoländer är heller inget nytt. När Barack Obama i våras sammanfattade sina utrikespolitiska år klagade han bittert över europeiska fripassagerare. Hans dåvarande försvarsminister varnade redan 2011 för att amerikanerna i längden kunde ledsna på en så obalanserad allians.

Nato har ett mål för försvarsutgifterna på 2 procent av BNP, vilket de flesta högaktningsfullt har struntat i för att de inte vågat prioritera. Det finns ett gemensamt löfte om att nå fram 2024, men det går trögt. Tyskland lägger ynka 1,2 procent och har inlett en viss upprustning. Men om Berlin inte gör om sina budgetplaner kommer försvarets andel av BNP åter att sjunka 2018.

Europa måste inse stundens allvar, och det gäller både borgerliga och socialdemokratiska partier. Det inkluderar även Sverige. Faktiskt handlar det om den egna säkerheten, oavsett hur USA agerar. Vagt tal om ”närmare försvarssamarbete” inom EU är ingen ersättning för riktiga pengar.

En fundamental skillnad finns mellan Trump och hans företrädare, som aldrig ifrågasatte Natos kollektiva försvarsgarantier. Att Vita huset gör det i ett läge när Ryssland har brutit mot hela den europeiska säkerhetsordningen är livsfarligt.

Vems ord gäller? Bestämmer Trump, eller går det att lita på hans närmaste medarbetare? Presidentens bristande kunskaper på området är frapperande. Totalt motstridiga uttalanden om samma ämne är ett av hans signum.

Trump har likställt Merkel och Putin som möjliga partner, och faktiskt även USA:s och Rysslands moraliska hållning på världsarenan. Och det finns fler problem.

Michael Flynn tvingades nyss lämna sin post som nationell säkerhetsrådgivare efter avslöjanden om hans kontakter med Rysslands USA-ambassadör. Andra uppgifter tyder på omfattande kopplingar mellan Trumps presidentkampanj och ryska intressen. Han har också avfärdat bevisen på Moskvas inblandning i det amerikanska valet.

Och Trump har förordat något slags samarbete med Putin, byggt på bytesaffärer. Vilket pris amerikanerna skulle betala och för vad är oklart, men det är en usel idé. Rysslands strategiska intressen överensstämmer helt enkelt inte med USA:s eller den demokratiska världens. Ett tydligt exempel är Syrien, där Putin har låtsats jaga terrorister men hela tiden ägnat sig åt att staga upp al-Assaddiktaturen. För den ryske presidenten är värdet av Trump att han får USA att framstå som löjligt och opålitligt.

Det finns motkrafter i Washington, i kongressen, bland utrikespolitiskt kunniga republikaner och hos misstrogna experter i statsapparaten. Trump har åkt på en rad välförtjänta smällar. Förhoppningsvis försvårar det ett fortsatt krypande för Putin.

DN Ledare. 20 februari 2017

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.