Vid det här laget har de flesta fått sina röstkort och valaffischerna börjar så sakteliga ändra stads- och landskapsbilder. Sålunda vet majoriteten av svenskarna att det är val till EU-parlamentet i juni, 55 procent enligt dagens DN/Synovate vars frågor började ställas den 7 maj – före de stora påminnelserna kom.
Detta är vårt fjärde EU-val. Ett val som borde vara som alla andra, med den enda skillnaden att vi röstar vart femte år i stället för vart fjärde. Men så är det inte i partiledningarnas ögon.
– Det är ju inte ett vanligt val. I ett vanligt val har vi högre ambitioner, sa Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan för att förklara den måttliga målsättningen om 30 procent av rösterna.
– Väljarna är rationella, de inser att EU-valet inte är lika avgörande för deras vardag och framtiden, sa Moderaternas partiledare, statsminister Fredrik Reinfeldt.
Med den inställningen hos partipolitikens främsta företrädare är det inte så märkligt att medborgarna är ljumt engagerade. Allra helst som partierna, när de väl går ut i EU-valrörelse, i hög grad koncentrerar kampanjerna på ämnen som EU-parlamentariker knappt kan påverka.
”Använd din röst för fler jobb”, skriver det nya arbetarpartiet Moderaterna i det valmanifest som presenterades i går. Självfallet utan att säga vilka förslag EU-parlamentarikerna bör driva och anta för att få fram fler arbeten. Mer än att det bör inrättas en motsvarighet till Finansinspektionen på europisk nivå.
En sådan institution vill även det gamla arbetarpartiet ha. Och Socialdemokraterna sätter förstås också jobben främst. Men de går ett snäpp längre i att föreslå saker EU-parlamentet inte kan åtgärda – arbetslösheten bland unga som inte studerar ska halveras till 2015.
Vänsterpartisten Mikael Gustafsson, trea på listan, vill halvera momsen på frukt och grönt. I Sverige. Och så ska han arbeta för att EU inför ett mål om att köttkonsumtionen ska minska med 25 procent till 2020.
När ledande politiker låter sin valargumentation handla om annat än frågor för EU-parlamentet är det inte underligt att medborgarna lägger sig på soffan eller röstar på nya uppstickare. I förra valet fick EU-kritiska Junilistan 14,5 procent. Dess tre företrädare har knappt hörts av sedan dess, utom när Lars Wohlin bytte parti till Kristdemokraterna. I DN/Synovate får Junilistan nu 1,5 procent.
Årets utmanare är Piratpartiet som i två opinionsmätningar legat strax över 5 procent. Flera av deras hjärtefrågor behandlas av EU-parlamentet: avstängning från internet i Telekompaketet, längden på upphovsrätt, den europeiska patentlagen.
Övriga partier försöker möta piratutmaningen. Vänsterpartiet utropar att det älskar internet. Moderaterna har särskilda knappar för internet, fildelning, yttrande- och informationsfrihet på sin valsida på nätet. Gott så. Ännu bättre vore om debatten kom att handla om de skillnader som faktiskt finns.
Alla svenska partier vill avskaffa det bisarra jordbruksstödet. Men på vägen dit vill Vänstern styra om bidragen till ekologiska producenter, något att diskutera med Folkpartiets Marit Paulsen som menat att ekobruk gör mer skada än nytta.
De nästan lika absurda regionalstöden vill Moderaterna och Folkpartiet skära ner och reservera enbart för de fattigaste (läs öst) länderna. Socialdemokraterna vill däremot ha dem kvar men låta pengarna gå till byggande av ”klimat- och miljövänliga bostäder”.
Det saknas alltså inte diskussionsämnen i detta alldeles vanliga val. Det är bara att börja prata.
DN