Huvudledare

Facebook flyr från ansvaret

Facebookgrundaren Mark Zuckerberg.
Facebookgrundaren Mark Zuckerberg. Foto: Eric Risberg AP

DN 5/3 2016. Vad borde användarna kunna förvänta sig av Facebook? Att sådant som är brottsligt rensas bort. Företaget måste städa noggrannare. Vad som annars återstår är att rösta med fötterna.

Bilder av ”Den lilla sjöjungfrun” i Köpenhamn plockas raskt bort. Men en grupp som heter ”Vit makt negerslakt” får finnas kvar. Länkar till reportage om mammografi försvinner, medan grova kommentarer om att sätta en kula i nacken på en minister får tummen upp.

Nej, det är ingen nyhet att det sociala nätverket Facebook styr sina flöden med en provocerande blandning av nihilism och puritanism. Bolagets uttolkning av begreppet anständighet är stötande. Användarnas problem med Facebooks tillämpning av den så kallade gemenskapspolicyn har varit kända länge.

Under den senaste tiden har dock mediernas granskning av näthatet och plattformarnas makt intensifierats. I Tyskland har åklagare gripit in, liksom förbundskansler Angela Merkel själv. Chefernas ansvar över till exempel nynazistiskt material utreds.

Vad borde användarna kunna förvänta sig av Facebook? Är kontrollen på de sociala plattformarna en ren kundtjänstfråga, eller även en offentlig angelägenhet? Vilka principer borde gälla?

Svenska Dagbladet har i veckan rapporterat om en rad exempel på grova kommentarer som tillåtits stå kvar på sajten även efter att frilansjournalisten Jack Werner anmälde dem. Civilrättsprofessorn Mårten Schultz kommenterade några av fallen från juridikens horisont.

”Det är normalt inte brottsligt att uttrycka en önskan om att en annan person ska utsättas för ett brott, till exempel våldtäkt eller, som här, mord”, resonerar Schultz i ett av exemplen. Och om ett annat fall: ”Att kalla någon för apa för att hen är svart kan vara brottsligt” – om orden riktas direkt till personen.

Ett absolut krav som omgivningen kan ställa på Facebook är att företaget inte ser mellan fingrarna på brott. Mycket tyder på att företaget nu gör det. Men en slutsats som måste dras av SvD:s genomgång är också att kommentarer som de flesta uppfattar som djupt hotfulla och rasistiska inte alltid är straffbara i svensk domstol.

Inte heller skulle de tilltäppningar av hålen i lagstiftningen som Näthatsutredningen nyligen föreslog stoppa hatarna. Dessutom kan polisen inte jaga varje idiot som sprider giftig dynga i sociala medier. Dilemmat leder alltså vidare till frågan i vilken utsträckning som Facebook bör axla rollen som domstol.

Svaret är knappast givet. Men en del av det har företaget gett själv, genom att uttala en policy. Facebook anser sig inte vara neutral mark, utan hävdar att bolaget har ett ansvar för klimatet på det stora torg som miljontals svenskar dagligen vistas på.

Samtidigt eftersträvas en universell etik som kan gälla på nätverket globalt. Balansgången är inte enkel men den avvägning som Facebook hittills har valt är obegriplig.

Det mest allmängiltiga värde som företaget har lyckats vaska fram tycks vara att ett naket kvinnobröst under inga omständigheter ens får anas. Men saker som terrorpropaganda, rasism, hets och hat flyter alltså omkring i en transnationell moralisk gråzon. Svårbedömt, anser Facebook. Det är ett affärsetiskt fattigdomsbevis att företaget inte har lyckats prestera något bättre.

Företagets hemlighetsmakeri, det obegripliga uppträdandet och oförmågan att formulera trovärdiga spelregler är ett växande problem.

Den operativa chefen Sheryl Sandberg har förklarat att man genom att ta bort hatmaterial från plattformen ”inte avskaffar hatet”. Den nordiska kommunikationschefen uttalade sig snarlikt i fredagens SvD: ”Det är att ge sig på symtomen snarare än orsaken.”

Så må det delvis vara. Men Facebook anser väl samtidigt inte att allt naket på internet försvinner när de raderar bilder från svenska mammografimottagningar? Argumenten utgör en feg flykt från det ansvar som man ändå hävdar att företaget tar.

Under de senaste veckorna har även DN Kultur synat näthatet i en serie artiklar. En lovande nyhet är att den svenska reklambranschen alltmer drar öronen åt sig. Vem vill sponsra en tjänst som förknippas med rasistisk hets? Hittills har dock få annonsörer agerat.

Facebook har kommit att bli en oumbärlig del av det offentliga samtalets ekosystem. Förstås till stor glädje för många. Men företagets hemlighetsmakeri, det obegripliga uppträdandet och oförmågan att formulera trovärdiga spelregler är också ett växande problem. Det sociala nätverkets exceptionella dominans gör det till en viktig angelägenhet för samhället.

Sådant som framstår som brottsligt måste rensas bort. Det ligger också i Facebooks egenintresse att städa noggrannare. Vad som annars återstår är att annonsörer och användare röstar med fötterna.

DN Ledare. 10 april 2016