”Jag har inte planerat några särskilda åtgärder med anledning av de här aktiviteterna”, var justitieministerns fyrkantiga svar på reporterns frågor i radions ”P1-morgon”.

Asks undanglidande besked avslöjar att hon inte insett allvaret i anklagelserna om diskriminering och ren rasism som med fog kan riktas mot polisens kontroller i Stockholms tunnelbana.

Alla som följt den senaste tidens rapporter borde inse att polisens tillämpning av den så kallade inre utlänningskontrollen har gått över styr. För tio år sedan tolkades regelverket på ett helt annat sätt.

Sverige blev en del av Schengensamarbetet 2001 och när också de baltiska staterna och Polen kom med försvann alla yttre svenska gränskontroller mot övriga Europa.

I början rådde stor förvirring om följderna av den nya friheten. Inledningsvis tillämpades bestämmelserna alltför ängsligt, som om polisen inte fick göra några personkontroller alls.

Men en utredning (SOU 2004:110) konstaterade att Sverige inte tillräckligt utnyttjade möjligheten att göra inre utlänningskontroller. Alltför slapp granskning innebar en risk för ökad brottslighet.

Schengensamarbetet gav nationell polis rätt att göra sådan granskning. Syftet var att hindra att de kriminella utnyttjade den fria rörligheten i Europa. Det handlade framför allt om att sätta stopp för människohandel och annan grov gränsöverskridande brottslighet.

Utredningen från 2004 ansåg därför att svensk polis både hade rätt och skyldighet att granska människors uppehållstillstånd. Men en tydlig restriktion kopplades till denna möjlighet: det kunde endast ske om det fanns ”anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har begåtts”.

Sedan dess har pendeln svängt alldeles för långt åt andra hållet.

I dag stoppar polisen människor för småsaker. Att smita från betalning i tunnelbanan är förvisso en förseelse, men inget brott som gör att ordningsmakten kan kräva bevis på giltiga papper. För det krävs misstanke om något grövre.

Utredningen från 2004 strök också under att det fanns en risk med den inre utlänningskontrollen. Eftersom en sådan per definition skulle riktas mot utländska medborgare kunde det lätt leda till särregler med ”uppenbar risk för diskriminering och försvagad rättssäkerhet”.

Precis detta har nu inträffat. När en ung kvinna i torsdagens ”P1-morgon” berättade hur det känns att åka tunnelbana i Stockholm och plötsligt stoppas av polisen borde till och med justitie­minister Ask inse att något har gått riktigt snett.

”Jag är svensk, men de dömer mig bara för mitt utseende”, konstaterade den student som radion intervjuade. Och många fler har vittnat om samma sak.

Det är bedrövligt att Beatrice Ask inte reagerar på de oproportionerligt utformade kontrollerna i tunnelbanan. Justitieministern borde åtminstone påpeka det uppenbara: Att polisen inte ska ägna sig åt diskriminering.

De borttagna gränskontrollerna innebär utan tvivel större rörelsefrihet för människorna i Europa. Men om polisen tillåts fortsätta med sin diskriminerande verksamhet i tunnelbanan skapas en ny och betydligt obehagligare gräns: en som går rakt igenom och splittrar Sverige.