Piraterna i vattnen utmed Afrikas östkust innebär ett växande hot. Sverige borde åter delta i EU:s militära operation, men för att stoppa sjörövarna krävs bredare insatser.
I dag, måndag, möts EU:s försvarsministrar i Bryssel för att bland annat diskutera den pågående insatsen Atalanta i Adenviken. Det militära uppdraget går ut på att hindra, störa och gripa sjörövare och att skydda matleveranser till Somalia.
Sverige har hittills deltagit med två marina styrkor. 2008 ingick svenska korvetter och stödfartyg och under första halvåret 2010 leddes hela EU-insatsen från HMS Carlskrona.
Det har på kort sikt varit en framgångsrik operation. Handelsvägar till sjöss har säkrats och bistånd har kommit fram till behövande.
Trots det växer hotet från piraterna. Antalet kapningar fortsätter att öka och sker numera utmed hela den afrikanska östkusten. Sjöröveriet skrämmer bort både handelsfartyg och turister och är förödande för utvecklingen i länder som Kenya, Tanzania och Moçambique.
Både attackerna och fritagningsförsöken har dessutom blivit alltmer våldsamma. Nyligen avrättades fyra amerikanska medborgare som tagits som gisslan – och lika många pirater dödades när ett danskt fartyg i mitten av maj lyckades frita sexton tillfångatagna iranier.
Men trots att sjörövarna möter motstånd är det en lönsam verksamhet som lockar många unga och arbetslösa. Enligt nättidningen Somalia report är den senaste trenden att tonåriga flickor deltar som beväpnade vakter när fartygen bordas.
Under måndagens möte i Bryssel kommer det därför att bli en livlig diskussion. Det krävs utan tvivel en fortsatt EU-insats och det borde vara självklart att Sverige ställer upp igen om det behövs.
Men flera länder förespråkar också tuffare tag. Det talas till exempel om väpnade vakter på handelsfartygen och militära operationer riktade mot piraternas fästen längs den somaliska kusten.
Men användning av mer vapen och våld innebär stora risker. För närvarande hålls ungefär 700 personer som gisslan och piraterna har visat att de inte tvekar att döda. Under senare tid har de dessutom börjat använda större, mer välutrustade och bestyckade båtar. Om EU enbart trappar upp de militära insatserna är faran att sjörövarna gör samma sak.
En hel del annat kan göras. Det borde till exempel finnas en bindande uppförandekod för alla rederier. Att många av dem struntar i rekommenderade sjövägar, gör upp med piraterna och frivilligt betalar stora lösensummor är både skadligt och obegripligt.
De finansiella transaktionerna kan också kontrolleras bättre. Piraternas verksamhet håller på att växa in i den organiserade internationella brottsligheten, och kan bekämpas på samma sätt som den.
Men EU behöver också en mer långsiktig politik.
Det växande antalet sjörövare förklaras bland annat av att rättssystemet i Somalia inte fungerar. Pirater grips och några döms till kortare straff – men många släpps direkt.
Piraternas framfart är alltså symtom på ett djupare och allvarligare problem som stavas fattigdom, illa fungerande rättssamhällen och sönderfallande stater.
Därför räcker det inte med militära operationer. Det som krävs är att EU öppnar sina gränser för handel med Afrika, medverkar till utveckling på andra sätt och bistår länderna när de försöker bygga upp mer rättssäkra, demokratiska och stabila stater.