Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Farligt att byta religion

Människor som riskerar förföljelse för sin religions­tillhörighets skull har rätt att få skydd och uppe­hållstillstånd i Sverige. Det är ett fullgott och okontroversiellt asylskäl.

Ändå tycks Migrationsverket ha vissa svårigheter med att tillämpa denna självklarhet i enskilda fall, nämligen när det handlar om konvertiter som bytt tro efter att de flytt hemlandet, oftast Iran.

I november förra året berättade Sveriges Radios flerspråkiga redaktion om iranske Reza vars tro bedömdes vara grund, han antogs ha attraherats av församlingens musikverksamhet och sociala gemenskap snarare än av själva kristendomen. Detta trots att pastorn i kyrkan bedyrade att han hade en lika djup kristen identitet som hon själv.

”Kan du inte förneka Jesus, som Petrus gjorde?” undrade handläggaren som representerade Migrationsverket i förhöret med iranske Eddie Sajedi. Det berättar Bengt Sandqvist, pastor i Ansgarsförsamlingen i Västerås där Sajedi är aktiv, i ett öppet brev till Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson.

Eddie Sajedi var dessutom regimkritisk redan innan han blev kristen. En konststudent som inte drog sig för att trotsa regimen med satiriska teckningar. I Istanbul, dit han flydde, blev han kristen. Ändå har han fått upprepade avslag på sin asylansökan. Det skrev Vestmanlands Läns Tidning om i tisdags.

Många fler kan vittna om att ha fått frågan om de inte kan smyga med sin tro, eller fått detta rekommenderat i samband med avvisningsbeslut. Så kränks tanke- och åsiktsfriheten. Det påminner om hbt-personer som har uppmanats att ligga lågt med sin läggning för att sedan utvisas till länder med stränga straff för homosexualitet.

Tro och kärlek – det blir inte mer grundläggande mänskligt än så. Teokratin Iran accepterar inte att män­niskor lämnar islam, särskilt inte om de dessutom vill berätta om sin nyfunna tro för andra. Långa fängelsestraff och ”olyckor” med dödlig utgång drabbar många som trots allt följer sin övertygelse.

Om man riskerar förföljelse för valet av partner eller gud, då ska man få asyl i Sverige.

Det är rimligt att den som uppger sig ha konverterat blir ingående granskad. Att denne får svara på frågor om skälen till sin omvändelse, att församlingspräster och -medlemmar får vittna om konvertitens engagemang. Religionsbyte ska givetvis inte kunna anföras som asylskäl hur som helst av personer som inte ser någon annan möjlighet att få uppehållstillstånd. Men misstanken om det kan finnas människor hos vilka omvändelsen inte är 100-procentigt ”genuin” får inte leda till att Migrationsverket slarvar och tar lätt på riskerna med att skicka konvertiter till Iran.

Iranska myndigheter lägger dessutom mycket energi på att bevaka och kartlägga sina medborgares förehavanden utomlands. En person som konverterat i Sverige finns inte osannolikt på den iranska underrättelsetjänstens radar. Och värre blir det förstås om personen dessutom uttryckt kritik mot regimen.

Rättsläget har klarnat och praxisen förbättrats senaste året, men fortfarande är hanteringen något av ett lotteri. Det framhöll Bengt Sjöberg som driver dessa frågor genom Sveriges kristna råd, i radioinslaget från i höstas.

Samtidigt som vi gör vårt yttersta för att bereda plats för de relativt sett stora grupper flyktingar som kommer från krigets Syrien, måste individperspektivet genomsyra varje enskild prövning. Konvertiterna från Iran är inte särskilt många, inte heller de som söker asyl på grund av sin sexuella läggning. De ­afghanska tolkarna är det verkligen inte.

Fördomsfullhet, okunskap och byråkratisk fyrkantighet får inte stå i vägen för rättssäker asylprövning och vanlig anständighet.