Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Farväl, kära britter

Foto: Kirsty Wigglesworth/AP

DN 29/3 2017. En stor majoritet av britterna vill att den fria handeln med övriga EU fortsätter efter Brexit. Både de som röstade nej till medlemskapet i unionen och de som sa ja skulle tydligen helst stanna kvar på den inre marknaden. Samtidigt visar opinionsmätningar att de flesta vill begränsa invandringen betydligt, inklusive från EU-länder. Problemet är ju att dessa två ståndpunkter är oförenliga.

Samma trångmål möter premiärminister Theresa May, som på onsdagen lämnar ett åttasidigt brev till Bryssel med Storbritanniens ansökan om att lämna EU. Det innebär att klockan börjar ticka. Två år från nu ska skilsmässan vara klar.

May har förvisso gjort sitt val. Hon ser invandringsfrågan som huvudorsaken till att nej-sidan vann folkomröstningen förra året. Att ”ta kontroll över gränserna” är därför hennes högsta prioritet. Men den fria rörligheten av arbetskraft är en grundpelare för EU:s inre marknad, som därmed måste dumpas. Storbritannien lämnar även tullunionen, för att kunna söka egna frihandelsavtal. Premiärministern har också lovat ta hem all lagstiftning till London, och säger därför upp bekantskapen med EU-domstolen.

Enkelt och smärtfritt? Verkligheten kommer att bli motsatsen.

Inget avtal är bättre än ett dåligt, säger Theresa May, men det är en propagandafras. Om Storbritannien ramlar ur EU utan uppgörelse uppstår osäkerhet om juridik och ekonomi.

Tidsplanen är knapp. Ett toppmöte den 29 april ska slå fast EU:s utgångsbud. Samtalen måste sedan avslutas i oktober 2018 för att resterande 27 medlemsstater ska hinna ratificera en uppgörelse. Britterna vill att separationen hanteras samtidigt som nya frihandelsvillkor tas fram. EU säger att skilsmässopaketet måste snöras ihop först. Att få alla komplexa detaljer på plats inom 18 månader ser ogörligt ut.

EU tänker inte belöna en svikare, även om utbrytaren inte heller ska bestraffas. En av de första förhandlingsstriderna blir hur mycket britterna ska betala för gamla förpliktelser. 60 miljarder euro, säger EU-kommissionen. Oh no, lär både Londons eurofobiska tabloidpress och Theresa May svara.

Tre miljoner EU-medborgare bor i Storbritannien, en miljon britter i andra EU-länder. Deras rättigheter i dag är en sak. Men hur blir det med deras barn? Och om de gifter sig eller går i pension?

Det tog sju år för EU att göra upp om ett frihandelsavtal. EU och USA har harvat länge med TTIP. Vänsterpartier och miljöaktivister sätter käppar i hjulen. Vad London ser som logiskt och rimligt kan uppfattas som arrogant på kontinenten. Mays konservativa parti är i dagsläget ohotat i parlamentet, men de interna spänningarna är väl kända.

Och britterna ska inte bara enas med EU, utan med tjogtals andra partner. Ett land har en sämre förhandlingsposition än unionen som enhet. Imperienostalgi kommer inte säkert att hjälpa när uppgörelser ska nås med gamla kolonier som Indien.

I princip ska EU-lagstiftning fortsätta att gälla i Storbritannien tills parlamentet ändrar den. Krypskyttet mot petiga regleringar från Bryssel har pågått länge, men mycket av det mest byråkratiska är hemmagjort. Behovet av någon form av ramar upphör dessutom inte automatiskt med Brexit.

Lite miljöpolitik lär behövas. Finanssektorn är angelägen om att få fortsätta verka i hela Europa. Brittiska företag måste i stor utsträckning hålla sig till EU-standard på exportprodukter, särskilt om ett frihandelsavtal är ambitionen. Arbetsgivarförbundet har räknat ut att minst 34 nya tillsynsmyndigheter behövs för att ersätta europeiska.

Skotska separatister använder för sin del Brexit som hävstång för att avsluta den brittiska unionen. Nordirland oroas av följderna för trafiken över gränsen till EU-landet Irland.

Att räkna upp fallgropar i utträdesprocessen är inte svårt. Inget avtal är bättre än ett dåligt, säger Theresa May, men det är en propagandafras. Om Storbritannien ramlar ur EU utan uppgörelse uppstår osäkerhet om juridik och ekonomi. Även om tillväxten efter folkomröstningen har tuggat på hyfsat, har pundet fallit och inflationen tagit fart. Och de stora riskerna har alltid handlat om långsiktiga effekter.

Storbritannien har varit en god allierad för Sverige inom EU när det gäller fria marknader och handel. Det är en ödets ironi att britterna, de kanske främsta förespråkarna för den inre marknaden, nu är på väg att lämna den. För svenska företag betyder det både krångel och stora kostnader.

Brexit betingar ett pris inte bara för britterna utan för hela EU. Det finns ett gemensamt intresse av att lösa problem smidigt. Tyvärr råder det ingen brist på historiska exempel när goda föresatser har visat sig vara önsketänkande.

DN Ledare. 29 mars 2017

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.