Sverigedemokrater måste tillåtas vara fackligt aktiva. Samtidigt behövs en aktiv kamp mot de främlingsfientliga åsikternas utbredning på svenska arbetsplatser.
Hur ska fackföreningsrörelsen förhålla sig till Sverigedemokraterna? Frågan splittrar LO, men berör fler än dem som är fackligt aktiva och är också en angelägenhet för LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Det handlar om grundläggande politiska, fackliga och rättsliga principer.
Vid tegelbruket i Bjuv har en aktiv Sverigedemokrat valts till skyddsombud av Metallklubben, rapporterade Ekot i går. Han har tidigare utsetts till klubbordförande, men det valet godkändes inte av Metalls centrala ledning.
Men som skyddsombud får han sitta kvar. Han har blivit enhälligt vald av medlemmarna, förklarade Metalls Anders Ferbe under gårdagens radiodiskussion. Varken Kommunal eller Metall utesluter medlemmar som arbetar aktivt för Sverigedemokraterna.
Det gör däremot Transportarbetarförbundet. För närvarande pågår uteslutningsprocesser av minst tre medlemmar. Inget tvivel får finnas om var facket står i frågor som rör främlingsfientlighet, resonerar Transport.
Det är lätt att känna sympati för tanken att fackligt aktiva måste dela vissa grundläggande värderingar rörande till exempel likabehandling och solidaritet. Sverigedemokraternas politik och program krockar utan tvivel med dem.
Men uteslutning är ingen bra metod för att hejda de främlingsfientliga åsikternas utbredning. Det är inte heller rimligt att förvägra enskilda rätten till medlemskap eller aktivt fackligt arbete enbart därför att de hör till ett parti som har politiskt grumliga åsikter.
Den som tvivlar kan lära av historien.
Under en stor del av 1900-talet pågick en bitter kamp inom LO mellan kommunister och socialdemokrater. Det var en delvis både viktig och nödvändig strid. Fackligt aktiva socialdemokrater utmanade ett totalitärt tänkande och medverkade därmed till att stärka den svenska demokratin.
Men det gjordes också övertramp. Efter kriget började Socialdemokraterna registrera kommunistsympatisörer på arbetsplatserna. Det ledde så småningom till en obehaglig sammanblandning av nationens och partiets intressen.
När LO under andra världskriget uteslöt både kommunister och nazister fick det dessutom rättsliga följder. Två enskilda – en kommunist och en nazist – lyckades driva sina fall ända upp till Högsta domstolen, som slog fast att uteslutningarna varit olagliga.
Dåtidens rättsliga argument gäller också i dag. Visserligen kan facket kräva att dess medlemmar följer organisationens stadga. Men alla medborgare har rätt till yttrandefrihet. Det är dessutom förbjudet att diskriminera enskilda på grund av åsikt.
Medlemskap i facket ger också en lång rad förmåner – försäkringar, a-kassa – som inte kan förvägras en enskild som anses ha misshagliga politiska sympatier.
Slutsatsen är därför att facket måste acceptera aktiva Sverigedemokrater både som medlemmar och förtroendevalda. Så länge fackligt aktiva företräder alla medlemmar och inte i övrigt bryter mot organisationens uppdrag kan och bör de inte uteslutas.
Samtidigt behövs det mer av öppen ideologisk strid. I mitten av förra seklet surrade det av diskussioner om kommunism och demokrati på klubbmöten och arbetsplatser i hela landet. I dag skulle facket kunna spela en lika viktig roll i kampen mot de främlingsfientliga krafterna i Sverige.