Årgångarna som ska in på gymnasium krymper lång tid framöver. Då bör inte statliga Lernia starta friskolor och slåss om de allt färre eleverna.
Den senaste babyboomen inträffade i början av 1990-talskrisen. Tre år på raken var antalet nyfödda runt 123.000. För tio år sedan var siffran nere på 88.000.
De boombarnen började skolan samtidigt som friskolereformen fick fäste. De nya skolorna tog i hög grad hand om de allt fler eleverna. Kommunerna hade lättare att fördra friskolor när verksamheten ändå växte och i ringa mån tvingade fram egna nedskärningar.
Nu lämnar rekordkullarna gymnasiet. I nära tio år kommer eleverna att bli färre på gymnasienivå. Det innebär planeringsproblem för kommunerna. Visst är det krångligt när årgångarna är olika stora inom grundskolan, men det är något lättare att hantera. Grundskolor har olika profiler, men det finns inte statliga regler om att ett antal nationella program måste finnas. Det finns för gymnasieskolan, vilket bidrar till att det blir enklare för Skolinspektionen att säga nej till nyetableringar.
Det är till exempel relativt få elever som väljer att gå på olika yrkesprogram. Om såväl det kommunala gymnasiet som en ny friskola erbjuder energiprogrammet kan det hända att det inte blir något alls. Ingen får ihop tillräckligt med elever för att få ihop en klass.
Kullarna krymper som sagt. I detta läge ger sig det statliga bemannings- och utbildningsföretaget Lernia in på gymnasiemarknaden. Lernia har ansökt hos Skolinspektionen om att få starta tekniska gymnasier på tolv orter nästa hösttermin. Flera kommuner har bett myndigheten säga nej. Rödstyrda Nässjö hänvisar dels till elevminskning och framför allt till att man efter träget arbete fått sitt Brinellgymnasium certifierat som Teknikcollege av Industrikommittén, som består av arbetsgivare och fack.
Skolinspektionen har hållit igen. Inte bara för Lernia utan också andra friskolor som velat starta gymnasieprogram. I Nässjö får Lernia starta två av tre sökta program. I Malmö blev det kalla handen, där var planen en skola med fyra program med 24 i elever i varje etta. Skolinspektionen ansåg att etableringen skulle ge ”påtagligt negativa konsekvenser för skolväsendet i Malmö kommun”.
Myndigheten bedömde läget i Lund annorlunda. Där fick Lernia okej för tre av de fyra programmen. I Sandviken får den statliga frikskolan öppna med ett program, energi- och VVS-teknik. Det går inte. Minst två måste till för att det ska bära sig, anser Lernia som funderar på att överklaga beslutet.
På sin hemsida har Lernia en slogan – ”Vi får människor och företag att växa”. Men Lernia självt såg omsättningen krympa till knappt två miljarder kronor i fjol. De första nio månaderna i år har man tappat en fjärdedel av omsättningen. Inte underligt att företaget letar nya intäkter, mer märkligt att man då sneglar på den krympande gymnasiemarknaden. Rent företagsekonomiskt verkar det vara riskabelt.
Men nu är goda resultat ingen tung prioritering för Lernia. Avkastningen genom åren har i snitt bara kravlat sig över nollpunkten. Ordentliga inkomster till statskassan är ju annars ett skäl att ha växande statsföretag med svårmotiverad verksamhet, som Vattenfall.
Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har i en riksdagsdebatt apropå Lernias inträde i gymnasieskolan sagt att ”det är inte just nu marknad att sälja företag”. Och att så länge det finns statliga företag ”får vi finna oss i att de gör affärer; det är så att säga därför de finns”.
Den gode ägaren, om det är staten eller privata intressenter, tillåter inte vilka affärer som helst. Statliga friskolor är ingen bra idé ens när elevantalet ökar. Och den är direkt dum när kullarna krymper.