Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Felräkning i Putins bank

Folkomröstningen på Krim på söndagen lär inte sluta med någon skräll. Antingen säger en majoritet faktiskt ja till att bryta sig loss från Ukraina, eller så fixar den ryska ockupationsmakten och dess hantlangare samma resultat med lämpliga medel.

Sedan president Vladimir Putin i början av mars tog militär kontroll över Krimhalvön har han inte backat på ­någon punkt. Han har inte visat ett uns intresse för förhandlingar, utan ignorerar alla internationella initiativ. Ty Ukraina ska straffas för att landet vägrade gå i Moskvas ledband och skrämmas från att närma sig EU. Och Putin påstår sig ha rätt att ”skydda” ­etniska ryssar med vapenmakt, inte bara på Krim utan i hela Ukraina.

Beteendet är avskyvärt och strider mot alla normer för civiliserat uppträdande mellan länder. Men Putin skjuter sig dessutom i foten.

Politiskt har han gjort sig omöjlig hos ukrainarna och snarast knuffat landet västerut. Dessutom har han fått ett splittrat och osäkert EU att gemensamt skärpa tonen. På måndag trappas sannolikt sanktionerna upp, med inreseförbud och frysta tillgångar för ett antal ryssar med särskilt ansvar för kränkningen av Ukraina.

Putin har också räkningar som väntar. Alexander Motyl, professor i statsvetenskap i USA, pekar i en artikel i tidskriften Foreign Affairs på hur Ryssland är det land som borde vara mest bekymrat av krisen.

En opinionsmätning från februari visar att det stora flertalet ukrainare även i sydöst, där andelen ryskspråkiga är störst, inte vill låta sig styras från Moskva. Krim kanske är en munsbit. Men skulle Ryssland försöka ta över större områden i östra Ukraina, med en fientligt inställd befolkning, kräver det mängder av både soldater och rubel.

På Krim är turismen den största näringen. Men 70 procent av gästerna är ukrainare, som knappast vill eller får fortsätta komma vid en rysk annek­tering. Statliga subventioner utgjorde två tredjedelar av Krims budget redan förra året. Putins plånbok får kompensera. Ju mer territorium han är ute efter, desto dyrare.

Den kremlska myten säger att Ukrainas ekonomi vilar på fabrikerna och kolgruvorna i det rysktalande öst. I själva verket är produktiviteten låg och investeringsbehovet enormt. Kiev har köpt rysk gas för dubbelt så mycket som den sedan sålts för till den extremt energislukande industrin. Rysslands kostnader för att blanda sig i skulle bli astronomiska.

Militära äventyr må se ut som en lockande sysselsättning för Putin och ett skrämmande hot för omvärlden, men de måste betalas. Det är ingen slump att finansmarknaderna i Ryssland uppträder hypernervöst.

För den ryska ekonomin står redan på bräcklig grund. När Putin kom till makten 1999 red han på tillväxten, en rekyl från bråddjupet efter Sovjets fall och en följd av snabbt stigande energipriser. Förra året ökade BNP med ynka 1,3 procent. Tre fjärdedelar av exportintäkterna kommer från olja och gas. Men energisektorn och övriga branscher har samma problem som Ukrainas industri: ineffektivitet, slöseri och korruption.

Oljan och gasen gav Putin möjlighet att höja pensioner och löner. Det skapade förväntningar om mer. Samtidigt krymper befolkningen drastiskt de närmaste tio åren. Rysslands statskassa ska räcka till mycket. Framför allt ska den fortsätta göda Putin och den klick runt honom som kräver sin andel.

EU:s och USA:s sanktioner har hittills varit mest symboliska. Ändå har det osäkra läget redan gjort det svårare för ryska företag och banker att få krediter i väst, enligt Alexej Kudrin, tidigare finansminister i många år under Putin. Och vem vågar investera i Ryssland? Under tiden fortsätter kapital att flöda ut ur landet.

Nästa steg, sanktionerna mot personer och företag, är flexibla och kan utökas. Men det finns också betydligt hårdare åtgärder att ta till. Ryssland kan precis som Iran stängas av från västvärldens finanssystem.

Putin kan vidta repressalier, men om gasexporten stryps sjunker intäkterna. På kort sikt kan vissa EU-länder få problem, men i det medellånga loppet är Ryssland den stora förloraren. Ekonomin saknar dynamik och behöver omfattande strukturreformer, inte mångmiljardnotor för lättsinniga maktspel.

Genom att stötta Ukraina och stå fast mot auktoritär putinism kan EU och USA fungera som politisk modell. Inte bara för ukrainare, utan även för ryssar.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.