1. Släpp in Balkan och Turkiet
Från början var de bara sex, sedan blev de tolv, så femton och nu är de tjugosju. Men ska det stanna där, eller ska EU fortsätta att vara en öppen organisation?
Ingen medlem säger nej rakt ut, däremot vill Frankrike och andra dra en gräns vid Bosporen – Turkiet är inte Europa, hävdar de. För att ge eftertryck åt denna uppfattning lovade förre franske presidenten att fransmännen direkt ska få säga ja eller nej till nya EU-medlemmar. Möjligen kan man vara villig att smussla in Kroatien under någon förevändning av typen tidigare givet löfte.
EU:s grundidé ska inte förfuskas på detta sätt. Svenska regeringars stöd för turkiskt medlemskap är praktiskt klokt och teoretiskt rätt. Länder som vill gå in i Europeiska unionen och underkasta sig de gemensamma reglerna för demokratiska rättsstater och öppna marknadsekonomier – och som är geografiskt belägna så att de rent praktiskt kan höra till – ska få göra det.
Det handlar om hela Balkan och Turkiet, men också om Island och Norge och till och med Schweiz.
2. Rakare beslut
EU har svårt att väcka entusiasm, ja, inte ens ljum förståelse brukar medborgarna kunna prestera. EU är krångligt och väldigt mycket handlar om hur man beslutar, inte vad man beslutar.
Den utdragna processen med Lissabonfördraget är betecknande. Nu är det bara att hoppas att irländarna inte en gång till sätter upp ett stopptecken utan att den nya ordningen blir antagen. Sedan ska det förhoppningvis dröja länge innan någon i EU-kretsen väcker tanken på att ändra beslutsordningen.
EU kommer aldrig att bli lika enkelt överskådligt som en nation – helt enkelt därför att EU är en sammanslutning av nationer. Vi må vara EU-medborgare men vi är det genom att vara svenskar, danskar, portugiser etcetera. EU behöver därför flera kanaler till besluten.
Men vad ska EU syssla med? Här är de flesta medborgare överens – klimat och miljö, brottsbekämpning ligger högt på listan, jordbruksstöd lågt. Nästa EU-budget måste spegla denna prioritering.
3. Värna våra värden
När ett land ska bli medlem i klubben utsätts det för en granskning och ska leva upp till en kravlista. På den står bland annat respekt för minoriteter, rättssäkerhet, korruptionsbekämpning, tolerans gentemot oliktänkande.
Den som väl kommit in i klubben riskerar däremot knappast några uppföljningskontroller, inte efter EU-ledarnas misslyckade försök att ”uppfostra” Jörg Haiders Österrike. Det är en förklaring till att aggressiv nationalism, främlingsfientlighet och förtryck av minoriteter på senare år fått breda ut sig.
Men det är inte enbart en italiensk angelägenhet när romer sätts i läger. Slovakien kan inte ostört ignorera att en stor del av dess invånare har ungerska som modersmål. Det är inte bara Danmarks sak när debatten slår över
i islamofobi.
Visst hörs kritiska röster runt om i europeisk press, men EU-kommissionen har att vaka över att de värden som ska vara en grund för gemenskapen faktiskt respekteras.
4. Låt Europa vara magnet
Europa lockar med sitt välstånd och sin samhällsordning. Europa behöver fler människor, det är en åldrande världsdel.
Det förra, Europas mjuka makt, yvs vi gärna över och våra politiska ledare gillar att sätta upp program för stöd och samarbete åt alla håll. EU har också ett substantiellt bistånd och använder det för att främja värden som demokrati och utveckling – nåja, inte alltid men för det mesta. Fortsätt så.
Men haka ihop detta med invandringspolitiken. Ett generöst och gemensamt program för att låta människor komma till Europa för att arbeta borde ha kommit till stånd för länge sedan. I stället har EU skärpt jakten på invandrare på ett sätt som går helt på tvärs med europeiska värden. Drunkningsdöden i Medelhavet är en skam för Europa
5. Byt kronan mot euron
Euron har för länge sedan bevisat sin styrka. I den senaste ekonomiska krisen framstod euron som en säkrare tillflykt än dollarn. Den svenska kronan däremot fick flyta upp och ned (mest ned) på de internationella orosvågorna.
De ekonomiska och snävt nationella skälen för att avstå från den gemensamma valutan har alltså blivit svagare. De politiska skälen för att anta euron har däremot blivit starkare. Den EU-medlem som trots att den fyller alla kraven för fullt EMU-deltagande likväl står utanför har en halvhjärtad inställning till hela EU. Dess röst försvagas. Och att inte utnyttja ett medlemskap fullt ut är en dumhet. Just så uppträder Sverige.
Det är hög tid att ändra på det. Euron bör ersätta kronan under kommande mandatperiod.