1. Se individen bakom könsrollen
Det är lätt att fastna i diskussioner om arv eller miljö förklarar att pojkar brukar föredra en viss typ av leksaker och lekar medan flickor föredrar andra. Samt varför valen senare i livet så ofta präglas av könstillhörighet. Men vad orsakerna än är finns alltid individer som trots rådande normer väljer annorlunda. Skillnaderna mellan individerna i ett kollektiv är större än den genomsnittliga skillnaden mellan kollektiven som helhet. Därför förtjänar pojkar och flickor, kvinnor och män att behandlas och bemötas som de individer de är.
Samhället måste redan från BB och upp i skolåldern känna igen och motarbeta de könsrollskostymer som begränsar individens rätt att utvecklas till den unika person hon är. Den offentliga barnomsorgen och skolan måste präglas av en kunskap om genus, hur det produceras och reproduceras. Målet är inte att vända på könsrollerna. Det är att befria människan.
2. Vinst bättre än kvotering
Det är inte bristande kompetens som förklarar kvinnors skrala representation i näringslivets övre skikt. Det är mäns bristande kompetens att identifiera kvinnors kompetens. Men kvotering är ändå inte rätt lösning. I ett fritt samhälle måste företagare ha rätt att också göra irrationella val och att välja att rekrytera mediokra män framför kompetenta kvinnor.
Globaliseringen skärper konkurrensen på alla marknader. Företag kommer i förlängningen inte ha råd med att välja bort den bästa, oavsett kön eller ursprung. Dessutom: i vår del av världen är kvinnor också kunder. Det företag som producerar möbler, bilar, mobiltelefoner eller vad det nu än är utan närmare insikter om hur halva marknaden resonerar kommer att få betala ett ekonomiskt pris för det.
Och det är i näringslivsvärlden ett bättre styrmedel än en svårmanövrerad lagstiftning.
3. Kvinnor är också människor
Det finns en god tanke bakom begreppet ”kvinnors rättigheter” men den riskerar att leda fel. Mänskliga rättigheter skulle räcka fint, om det inte vore för att denna mänsklighet ofta kommit att tolkas som att vissa undergrupper, till exempel kvinnor och homosexuella, inte ingick i detta kollektiv. Men det gör de. Och de har allt att vinna på att inte stuvas undan i något särskilt rättighetspaket.
Rätten att uttrycka sig fritt, att röra sig i det offentliga rummet och rätten till kroppslig integritet skall inte bedömas efter olika måttstock beroende på om det är mäns, kvinnors, heterosexuellas eller homosexuellas universella rättigheter som inskränks. Sverige måste bli bättre på att känna igen det systematiska förtrycket mot kvinnor i vissa delar av världen och se det som ett fullgott skäl för asyl.
4. Feministiskt bistånd
Det finns ett samband mellan ett lands ekonomiska utveckling och kvinnors ställning. Låg ställning är lika med dålig utveckling. I den mån Sverige ska ge utvecklingsbistånd till underutvecklade länder måste denna aspekt vägas in. Så länge kvinnor hålls kvar i underordning kommer ett land inte kunna resa sig ur fattigdom. Biståndet riskerar i stället att fungera som konstgjord andning.
Den dag som Sverige beslutar sig för att sluta blåsa in luft i en sjuk kropp faller den ihop. Då tar slöseriet med pengar slut. Utrikespolitiken och Sveriges relationer till andra länder måste i högre grad än i dag präglas av insikten att demokrati och välstånd inte kan utvecklas utan kvinnornas medverkan i samhällslivet.
5. Avreglera mera
Kvinnor arbetar i hög grad i den offentliga sektorn. Män i den privata. Kvinnor är ofta hänvisade till en arbetsgivare – kommunen. Män till flera. Detta bidrar till att hålla nere kvinnors lön, rörlighet och egenmakt. Kvinnor ska inte tvingas bli bilmekaniker, män inte att bli undersköterskor. Men de som vill ska förstås kunna göra så. Politikernas uppgift däremot är att stimulera och uppmuntra mer privat företagande inom offentlig sektor, så att kvinnor får fler arbetsgivare att välja mellan.
Fast de kan förstås också själva ta över verksamheten och bli chefer i stället.