Ett år kvar till valet.
Alla partier säger att de vill värna miljön. Men verklig miljöpolitik är mer än retorik. Den inbegriper svåra politiska och ekonomiska val. Om detta handlar i dag ledarsidans fempunktsserie, som därmed sätter punkt.
1 Nyttja landskapet
Naturvården i skogen har under alltför lång tid prioriterat ovanliga arter och miljöer framför vanliga. Det ”vilda” har gått segrande i kampen om anslag och vid utformningen av modeller för skydd.
Resultatet har blivit ett tudelat landskap där små spridda områden lämnas orörda, medan intensiteten i brukandet ökat utanför dessa.
Denna utveckling kommer att förstärkas när skogen förväntas leverera mer bioenergi.
Men för att få fungerande ekosystem måste produktionslandskapet och även vanliga arter stå i fokus för framtida förvaltning.
Naturvårdsforskarna måste tillsammans med ekonomer, jurister, politiker och brukare ”tänka nytt” för att skapa styrmedel för hållbart nyttjande snarare än bevarande. Små isolerade öar av mångfald är en dålig försäkring för livgivande och ekonomiskt viktiga ekosystemtjänster, liksom för bevarandet av många arter.
2 Satsa ekonomiskt
Om människor ska hushålla bättre med sina resurser borde miljöpolitiken föregå med gott exempel. Devisen ”störst nytta per satsad krona” bör prägla alla offentliga satsningar och investeringar. Att lägga skattemedel på sådant som ser bra ut men ger låg miljöeffekt är ett slöseri, både med medborgarnas pengar och med miljön.
Debatten om höghastighetståg belyser detta väl. En investering i sådan spårkapacitet skulle kosta drygt 120 miljarder kronor, men den kommer bara marginellt att minska utsläppen av koldioxid. Om målet är att hjälpa klimatet finns det mängder av andra åtgärder som kan ge långt högre effekt
Tyvärr har symbolpolitikens företrädare ett stort inflytande över statens miljöarbete. Den storskaliga satsningen på etanolbilar visar hur illa det kan gå när omsorg om miljön paras med ekonomiskt lättsinne och ett snävt nationellt perspektiv.
Sverige har fortfarande Europas törstigaste bilpark. Regeringens miljöbilspolitik är ett genant misslyckande.
3 Bygg kärnkraft
Klimatkrisen har givit renässans åt kärnkraften och alltfler länder ser den med rätta som en nödvändig del av energimixen. Så även i Sverige, där alliansen kommit överens om att den nuvarande kärnkraften kan ersättas med ny, i kombination med alternativa energislag.
Att helt förlita sig på förnyelsebara energikällor är inom överskådlig framtid en ohållbar dröm. Hälften av all elproduktion i Sverige kommer från kärnkraft. Även om vindkraftsparken femtonfaldigas, vilket regeringen har som mål, så kan vindkraften aldrig bli en fullgod ersättare till kärnkraften. Detsamma gäller för vattenkraften.
Utan ny kärnkraft tvingas Sverige importera el framställd ur fossila bränslen. Tysklands beslut att avveckla sin kärnkraft är avskräckande. Landet är helt beroende av kolbrytning och utländsk gas för att klara sina energibehov.
Sverige borde gå en annan väg och satsa på kärnkraften. I förlängningen kan vi exportera miljövänlig el till länderna runt Östersjön.
4 Släng mindre
Slit och släng-kulturen är ett miljöproblem, inte minst när det gäller mat. I klimatdebatten talas det om värdet av att äta mindre nötkött, men ännu viktigare är att se till att det kött som produceras blir uppätet.
Det gäller också annan mat. För oavsett om det är bönor eller biff som man tänkt sig inmundiga är det största slöseriet att slänga maten för att man tror att den blivit gammal.
Bäst-före-datum har i vissa hem närmast status av religiöst påbud. Det är ingenting som kan eller får ifrågasättas, även om en produkt doftar och ser hur fräsch ut som helst.
Människor borde sätta större tilltro till sig själva, sina doft- och smaklökar, än en rekommendation som inte tar någon större hänsyn till hur varan förvarats.
5 Våga välja
Ett bra sätt att minska koldioxidutsläppen är att bygga tätt. Det blir lättare att gå och cykla, det finns förutsättning för bra kollektivtrafik. Bilarna som ändå kör, kör kortare. Men det finns förstås en hake: bullret ökar.
Politikerna måste väga välja det ena målet före det andra och tydligt formulera vad som gäller. I dag har Boverket, Naturvårdsverket och Socialstyrelsen olika gränser för buller. Olika länsstyrelser har olika praxis, liksom kommuner. Det är orimligt. Samma värden måste gälla, men inte överallt. I staden och tätorten får man tåla mer än på landet.
På landet måste man däremot tåla lukt av gödsel och djur. Liksom att grannen får fart på sitt åkeri och ställer en lastbil till på tomten.