1. Se individerna
Individuell lönesättning har det talats om länge. Men det har alltför sällan fått praktiskt genomslag. Politikerna kan inte lagstifta om detta, men de kan uppträda som föredömliga arbetsgivare och se till att människor inte måste byta arbetsuppgifter eller bli chefer för att få rejält mer på lönekontot.
Att vara en mycket duktigt undersköterska, skattehandläggare eller lärare ska betala sig bättre. När man som arbetande vet att det finns möjlighet till ordentlig löneutveckling är det lättare att acceptera lägre ingångslöner, vilket skulle göra det lättare för oerfarna att få in en fot.
Den som tappat fotfästet måste uppmuntras att pröva nytt, att flytta eller byta yrke. Reglerna för att få a-kassa behöver inte skärpas i detta avseende utan måste tillämpas. På många håll finns en tyst överenskommelse mellan kommunpolitiker och arbetsförmedlare om att det är bäst att folk bor kvar, en utflyttad betalar inte skatt medan det blir några kronor från den arbetslösa. Den lilla lokala vinsten ger en större nationell förlust.
2. Se företagarna
Denna regering har liksom sina föregångare lovat att minska krånglet och byråkratin. Snällt sagt återstår mycket att göra. Ta livsmedelslagstiftningen som exempel, den har fått till följd att dagiskök försvinner i rasande takt och att lågt räknat 75 procent av krogarna får underkänt – det är inte rimligt. Man måste kunna skilja på stort och smått.
Ett civiliserat samhälle är ett reglerat samhälle. Men tron att man med lagar och förordningar kan motverka varje fara och garantera hög kvalitet är felaktig. När reglerna blir för många och detaljerade blir det antingen så att företagarna struntar i dem i en grad de inte gjort om de varit färre. Eller så blir följden att man tvingas ägna en massa tid åt att göra regelrätt i stället för rätt. Man får läsa in förordningar och fylla i blanketter i stället för att satsa på sin affärsverksamhet, med färre jobb som följd.
Företagarnas organisationer kommer alltid att klaga på brist på riskvilligt kapital. Men den dag alla får låna hur mycket de vill står katastrofen för dörren. Problem med snårig byråkrati kan däremot åtgärdas.
3. Se arbetsgivarna
Arbetsförmedlarnas viktigaste uppdrag är att ha tät kontakt med arbetsgivarna. Vet man vad som efterfrågas blir det lättare att hitta och erbjuda arbetssökande med rätt kompetens. I dag är efterfrågan på arbetskraft dessvärre liten, men arbetsgivarna vet vad man önskar när det vänder. Med nära samarbete blir det enklare att utbilda arbetslösa i rätt saker.
Dessutom går det lättare att ordna vettiga praktikplatser och lönebidragsanställningar om arbetsförmedlare och arbetsgivare har en förtroendefull relation.
Den statliga Arbetsförmedlingen har inte monopol. Men privata alternativ måste finansiera sig själva, vilket gör att de är få och små. Våga pröva att upphandla hela AF-kontor och inte bara coachingtjänster.
Håll igen på pysselsättningsprojekt. Och sätt inte siffror på hur mycket det ska vara av den ena eller andra arbetsmarknadsåtgärden – det kortsluter byråkratin.
4. Se nykomlingarna
Reformera eller avskaffa las. Stora arbetsgivare har inget problem med lagen. De små anser sig ha det och kan inte kommenderas till tvångsterapi för las-fobi. Men de största avigsidorna med las är inte förskräckta arbetsgivare. Det är att en massa missnöjda anställda stannar kvar på arbetsplatser där de vantrivs – på ett nytt jobb åker jag ju först – vilket ger sämre arbetsprestationer och fler sjukskrivningar.
Dessutom bidrar las till ett långt arbetsliv i osäkerhet för dem som är nya på arbetsmarknaden, ungdomar och invandrare. Invandrare måste få bli sedda som de yrkesmänniskor de är och snabbt erbjudas kombinerade yrkes/svenskkurser. Det har funnits flera lyckade projekt, som av outgrundlig anledning inte fått bilda skola.
5. Agera rättvist
Stat och kommuner bör upphandla mera – vård och omsorg till exempel – och det på klara villkor. Däremot bör det allmänna inte ägna sig åt företagande, inte bygga industrihus för privata näringsidkare och inte tillverka fordonsbränsle eller äga bolag som importerar etanol.
Kommuner ska konkurrera om företagsetableringar med hög kvalitet i skola och barnomsorg, snabb och serviceinriktad byråkrati i planprocesser och inspektionsverksamhet. Och gärna ett intressant kulturliv. Flest och dyrast sporthallar är ingen vinnare.
EU-projekt ger ofta tillfälliga jobb. Men när Brysselpengarna är slut står kommunen där med en anläggning man inte har råd att driva. Skattesänkningar ger fler varaktiga jobb än egeninsatser i EU-projekt.