Det finns måndagsmornar man kan vara utan. Måndagen den 25 oktober 2004 hade Bosse Ringholm en sådan.
Sveriges Radios ekoredaktion meddelade att Enskede IF med största sannolikhet betalat tränare svart. Ordförande i Enskede IK är Bosse Ringholm, avgående finansminister och blivande vice statsminister med idrottsfrågor som särskilt ansvarsområde.
Av Bosse Ringholms svar kunde åhöraren sluta sig till att Enskede IK:s ordförande var trängd: Skatteverket skulle han förstås ge kontrolluppgifter men Ekot är inte någon skattemyndighet, klippte han av.
Detta är tredje gången finansministern fått trubbel med skatten denna höst. Ska det bli tredje gången gillt?
Först var det den obetalda reklamskatten. Enskede IK hade inte betalt reklamskatt, ordföranden = finansministern "visste inte". Sedan var det sommarhuset utanför Halmstad som saknade taxeringsvärde, därför att det var för "billigt". Och nu alltså svartlöner till tränare i den klubb Bosse Ringholm sedan femton år är ordförande för.
Förseelserna må te sig måttliga i storlek och de har heller inte - undantagandes sommarstugan - berikat Bosse Ringholm personligen. Problemet är av ett annat slag. Det gäller skattemoral och det gäller den högste väktaren av denna.
En socialdemokratisk finansminister får helt enkelt inte beslås med att ha slarvat eller - än värre - medvetet ha åsidosatt något av vad svensk skattelagstiftning kräver av alla medborgare. Det är Bosse Ringholm, Rörelsen trogen i vått och torrt, säkert medveten om.
Han är säkert lika medveten om hur det går till i föreningar, särskilt idrottsföreningar. Där blandas idealitet och kommers. Där arbetar proffs och amatörer inte bara sida vid sida utan ibland i en och samma person. Bokföraren gör ofta jobbet på fritiden, han eller hon kan lätt "glömma" någon post, inte alltid "tänka på" att föreningen också är en affärsdrivande rörelse.
Alla intäkter kommer inte via giro eller bankkonton, alla utgifter betalas inte heller på det sättet. Alla som gör en insats gör det inte alltid gratis, men det är så mycket enklare att få någon tusenlapp kontant än att mala den runt med kontrolluppgift och preliminärskatt. Och för dem som har tränaruppdrag vid sidan av andra arbeten blir en kontantersättning utan kvitton lika attraktivt som för en målare eller bilmekaniker som fixar ett jobb vid sidan av.
Enskede IK är sannolikt inte något undantag. Det borde det ha varit därför att finansministern är dess ordförande.
Eftersom Bosse Ringholm inte ville skilja sig från detta uppdrag när han blev finansminister och eftersom han inte haft tid, inte brytt sig eller varit onaturligt godtrogen, befinner han sig nu i en förtroendekris. (Dessutom riskerar hans klubb att som få andra klubbar få vartenda papper granskat.)
Det inträffade är också en nyttig demonstration av vad styrelseansvar innebär. Bosse Ringholm och hans styrelsemedlemmar har knappast några praktiska möjligheter att följa verksamheten i detalj, men de ska försäkra sig om att de som dagligdags sköter till exempel in- och utbetalningar gör detta korrekt. Att inte veta är ingen ursäkt, vare sig inför föreningsstämman eller skattemyndigheten.
Bosse Ringholm har underlåtit att försäkra sig om att alla i Enskede IK följde alla regler. Däri har han brustit i sitt ordförandeuppdrag. Nu får han ta konsekvenserna.
De innebär att han personligen förlorat trovärdighet och anseende. Den förlusten må vara uthärdlig, värre är att han tillfogat sitt parti och dess järnhårda skattemoral en hård smäll. Varför ska tusentals frivilligarbetare i föreningslivet gno med redovisning och skatteregler om inte finansministern och hans klubbmedlemmar gör det?
En finansminister kan aldrig ta lätt på skatteregler utan att det får konsekvenser.