Moderaterna utlovade fler poliser trots att ingenting talade för att det skulle få organisationen att fungera bättre. Det var fel från början. Nu blir det uppenbart för alla.
Fler poliser har inte lett till att andelen uppklarade brott stigit. Tvärtom. Det visar DN:s granskning av brottsstatistiken (22/2). För Moderaterna som 2006 gick till val med löftet att öka antalet poliser från 17.000 till 20.000 är det ett misslyckande. Inte för att det dåliga utfallet skulle vara överraskande utan för att volymmålet sattes upp mot bättre vetande.
Av internationell forskning framgår att sambandet mellan brottslighet och antal poliser är mycket svagt. Dessutom finns en rad svenska studier som har visat att polisen är en organisation som fungerar illa. Ingenting talar i ett sådant läge för att det skulle vara en lösning att ösa in mer resurser och fler nyutbildade i systemet.
Att skola in de nya och få dem att fungera i yrkesrollen tar naturligtvis tid. I bästa fall skulle minskningen av andelen uppklarade brott kunna vara tillfällig och vändas så snart de unga polismännen fått några års erfarenhet. Det är justitieministerns förhoppning.
Tyvärr är det scenariot mycket osannolikt. Polisforskaren Stefan Holgersson har i sin avhandling från 2005 och i en rad efterföljande studier funnit ett destruktivt mönster inom svensk polis. De unga, nyexaminerade är ofta energiska och initiativrika. Men redan efter ett år har deras aktivitet kraftigt dämpats.
När Holgersson tillsammans med Johannes Knutsson 2008 gjorde en undersökning av polismäns kompetens fann de som väntat att de skickligaste poliserna inte var helt nya i yrket utan hade ett antal års erfarenhet bakom sig. Men även i den studien var den dominerande trenden negativ: kvaliteten på arbetet avtog med antalet tjänsteår.
I någon mån kan detta förklaras av att yrket är krävande. Men att både aktivitet och kvalitet på arbetet avtar redan efter några år i tjänsten tyder på att själva organisationskulturen deformerar människor.
Försöken att med kvantitativa mål, som att antalet årliga trafiknykterhetskontroller ska öka, har inte gjort saken bättre. Enklaste sättet att maximera antalet utblåsningar är att göra kontrollerna på dagtid där många bilister kan stoppas på kort tid. Men när polisen väljer en sådan metod i stället för att göra kontrollerna där chansen att få tag på rattfyllerister är som störst undergrävs såväl yrkesmoralen som allmänhetens förtroende för kåren.
Löftet att antalet poliser skulle öka till 20.000 följde den enkla politiska logiken att den som tycker att något är viktigt också tydligt prioriterar det genom att öka anslagen. Det finns reformer som inte kan genomföras utan ett tillskott av resurser. Men där grundproblemet är dålig kvalitet och lågt resursutnyttjande kan pengar göra ont värre. De befäster de dåliga strukturerna i stället för att bryta dem.
I en studie för ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, visade Jerzy Sarnecki förra året att polisen varit dålig på att lära av forskning och beprövad erfarenhet. Den har hållit fast vid ineffektiva metoder och introducerat nya som inte varit ordentligt utvärderade.
Att ändra på detta är lättare sagt än gjort. Men det är ändå här politiker som tar sin uppgift på allvar måste börja. De måste våga tala med väljarna om de faktiska problemen i stället för att låtsas som om de satt inne med en enkel lösning.
”Jag förväntade mig att resultatet skulle bli bättre”, sa justitieminister Beatrice Ask i en kommentar till den statistik DN redovisat. Om det verkligen är sant är det hög tid att hon kastar skygglapparna. Polisens problem handlade inte om underbemanning utan om en illa fungerande organisation.