Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Folkhemsmoderaterna

Förment självkritik har blivit något av Moderaternas signum. Samtidigt som de moderata kommundagarna inleddes i går i Karlstad lät partisekreteraren Kent Persson meddela på DN Debatt att M varit för ”Stockholmsfixerat”. Lika symtomatiskt var att hela debattartikeln var upphängd på en opinionsundersökning och – om man vill vara elak – att den var helt renons på konkreta politiska förslag.

Nya moderaterna har varit ett exceptionellt framgångsrikt projekt, så framgångsrikt att högerpartier i andra länder ivrigt studerar och försöker ta efter det svenska exemplet. Omgörningen av det gamla skattesänkar­partiet var den enskilt viktigaste förutsättningen för att alliansen kunde bildas och socialdemokratins hegemoni över svensk politik brytas.

Mellan 2006 och 2010 hölls också reformtempot uppe. Trots en internationell kris kunde Sverige sänka sitt skattetryck ordentligt, och det utan stora konvulsioner hos breda väljargrupper. Efter valet 2010 är läget radikalt annorlunda, även om regeringen gör sitt bästa för att skyla över det. Få svenskar kan svara på vad som varit regeringens viktigaste reform efter valet – gynnsammare regler för andrahandsuthyrning?

Det verkar inte bekymra det statsbärande partiet nämnvärt. Moderaternas dominans i regeringen är nu så stark att Fredrik Reinfeldt får anstränga sig för att inte kväva sina koalitionspartner. Endast Folkpartiet verkar kunna stå hyfsat på egna ben i den moderata skuggan.

Det är knappast en slump. Till skillnad från Centern och Kristdemokraterna har Folkpartiet – liksom Moderaterna – sitt främsta väljarstöd i storstäderna, och framför allt i de mer välbärgade delarna av dessa. Enligt en kartläggning som tidningen Dagens Samhälle låtit göra är det ”Må bra-Sverige” som röstar på Moderaterna. M-väljarna är rikare, friskare och mer välutbildade än befolkningen i övrigt, det är också så de moderatstyrda kommunerna ser ut.

Det är mot den bakgrunden man ska förstå Fredrik Reinfeldts upprepade mantra att hårt arbetande sjuksköterskor, poliser och lärare ska få mer pengar kvar i plånboken när skatten är betald. Moderaterna måste nå ut till de nya anhängare som inte självklart ser sig som moderater.

Framgångssagan har gjort M till ett maktparti som är berett att släppa de flesta av sina gamla principer för att sitta kvar i regeringsställning. Värnandet av välfärden ska gå före nya skattesänkningar, enligt partiledningen. I gårdagens Aftonbladet krävde till och med en grupp kommunalråd att Moderaterna ska bli ett välfärdsparti och satsa mer på skola, vård och omsorg.

Under rådande omständigheter är det ganska riskfritt för partiet att tala välfärd och ta avstånd från privatiseringar, avregleringar och skattesänkningar. Reinfeldt leder en minoritetsregering som ändå inte kan få igenom kontroversiella förslag i riksdagen – en verklighet som även kan drabba många M-styrda kommuner efter nästa val.

Ändå är det något som skaver med ett parti som gjort förnyelse till ett självändamål, som inte verkar tro på sina egna idéer eller några andra för den delen, och som faktiskt verkar njuta av självförnekelsen som besvärjelseritual. Vissa skulle kanske säga att M hittat tillbaka till sina konservativa rötter och att skepsisen mot ideologi är en ideologi i sig. Men Moderaterna är knappast några bakåtsträvare. De bejakar snarast en utveckling där Sverige ska vara ekonomiskt ledande, globalt orienterat och konkurrenskraftigt. Det är också vad deras kärnväljare förväntar sig.

Paradoxen är att Moderaterna, genom sin opportunistiska retorik och genom att inte stå upp för sina egna framstegsbejakande ideal, riskerar att gynna helt andra krafter – dem som ser framtiden som ett hot och drömmer om en konfliktfri och statiskt trygg samhällsgemenskap. På sikt är Folkhemsmoderaterna en skvader som kan få svårt att reproducera sig.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.