Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

För mycket sjukvård i Fjollträsk

Antalet besök i primärvården fortsätter att öka. Landstinget har med sitt fokus på tillgänglighet helt förlorat kontrollen.

Stockholmare går till doktorn mer än andra. Till och med dubbelt så ofta som exempelvis örebroare. Det har DN rapporterat om tidigare. Nytt är att besöken från denna redan extremhöga nivå fortsätter att öka (DN 1/6).

Landstingets rapport för första kvartalet visar på en ökning med nästan 7 procent hos husläkarna jämfört med samma period förra året. Detta har inte lett till att sjukhusens specialistmottagningar avlastats. Där ökar också antalet besök.

Lars Backlund, allmänläkare och handläggare på Sveriges Kommuner och landsting, konstaterar helt riktigt att stockholmarnas höga vårdkonsumtion beror på ersättningssystemet. Och att det inte finns några data som tyder på att invånarnas hälsa blivit bättre av fler besök.

Såväl resultat som utveckling borde ha kunnat förutses. Att det skulle finnas ett samband mellan antal besök på vårdcentral och folkhälsa motsägs av den tidigare statistiken. Människor i Stockholm är generellt sett friskare än på många andra håll i landet. De motionerar mer, röker mindre, äter bättre, är mindre överviktiga och är högre utbildade – vilket också är en hälsoparameter. Det är således inte hälsoläget som gör att stockholmare går till läkaren dubbelt så ofta som boende i Örebro. Det är tillgången på besökstider och attityden till att använda sjukvården även för bagatellartade besvär.

Behovet av sjukvård är omättligt. USA har under lång tid använt dubbelt så stor andel av sin bruttonationalprodukt för vård som andra välfärdsstater. Och då har ändå inte vården varit tillgänglig för alla. Barack Obamas sjukvårdsreform handlade både om att ge mindre bemedlade rätt till vård och om att dra i nödbromsen för kostnader som höll på att skena.

Tidigare har försäkrade amerikanska patienter nästan inte kunnat sticka in huvudet hos sin doktor utan att ordineras röntgenundersökning på längden och tvären för att utesluta det ena mindre troliga än det andra. Överkonsumtion av sjukvård är inte bara kostsam. Den kan också vara hälsovådlig.

Men i ett offentligt finansierat system handlar det förstås ytterst om att reservera resurserna för dem som bäst behöver dem. Patienter är inte kunder. Själva språkbruket leder fel just för att man som medborgare kan få för sig att det är man själv som bestämmer om och när man ska träffa läkaren, ungefär som när man bokar en tid hos frisören. Så är det inte och så ska det heller inte vara. Vården måste ransoneras. Att avgöra var tillgänglighetens gräns ska gå är svårt – men den måste dras.

Från landstingets sida, där Moderaterna tillsammans med de andra borgerliga partierna anser att ideologi är överordnad slöseri (vilket märkts bland annat i Serafenaffären), ser man föga oväntat inte problemet. Henrik Almkvist, chefsläkare på förvaltningen, menar tvärtom att ökningen är positiv. I fredagens DN sa han att det är bra ”att man kommer till sjukvården oftare”.

Verkligen? Hur mycket oftare? Tre gånger så ofta som örebroare? Fyra gånger?