Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Fördomsfull rättsröta

Foto: Magnus Bard

Maciej Zarembas artikelserie väcker frågor om huruvida det finns ett systemfel i vissa typer av rättsfall, inte minst vårdnadstvister, och om detta går ut över barn och pappor.

I en pågående artikelserie på DN Kultur granskar Maciej Zaremba ett antal svenska fall som tycks präglas av djup rättsröta.

”Någon måste ha förtalat Erik K, ty utan att ha gjort något ont greps han en morgon av polisen”, skriver Zaremba i artikel två med ett tydligt eko av Franz Kafkas ”Processen”. Romanens huvudperson dras in i en rättegång utan bevis, utan klara anklagelsepunkter och utan flyktmöjlighet.

Serien väcker många frågor och djup oro. Zaremba har granskat 26 fall där åtalade har blivit oskyldigt dömda. Gemensamt för de flesta är att teknisk bevisning saknas och att domen i stället grundats på berättelser vilka visat sig vara falska.

Det är omöjligt att helt gardera sig mot felaktiga domar. Men frågan som Zaremba väcker är om det inte finns ett systemfel i vissa typer av rättsfall, inte minst vårdnadstvister, och att detta går ut över dels oskyldigt anklagade män, dels deras barn som berövas sin pappa.

Erik K greps och hans dotter ­utsattes för undermåliga polisförhör. Två socialsekreterare bestämde sig för att han var skyldig och drev självsvåldigt processen mot honom med lögner, mörkanden och vilseledande. På deras kontor frodades en kultur av skvaller och spridande av känslig information.

Det hela slutade med att Erik K fick full upprättelse. Men socialsekreterarna befordrades.

Det märkliga är att i fall som dessa tycks två motsatta politiska strömningar sammanfalla och bilda en obehagligt stark flod.

Dels finns den urgamla, konservativa synen att det egentligen alltid är kvinnan som är den naturliga föräldern till ett barn. Hos henne är söner och döttrar tryggast.

Dels har en ny, radikalfeministisk ideologi tillkommit som säger att det alltid finns något potentiellt farligt, våldsamt, hotfullt och opålitligt hos män. Trots att bara en svensk man av tvåhundra döms för sexbrott anses de så kollektivt farliga att alla män riskerar att hamna i underläge vid en vårdnadstvist.

Eller som det uttrycktes på vänstersajten Politism, då ”Uppdrag granskning” tog upp fallet Erik K på hösten 2013: ”När myndighetsärenden handlar om barn finns det något viktigare än juridisk bevisbörda. Att skydda barn från övergrepp. Ibland kommer det gå ut över oskyldiga föräldrar. Men när föräldrars rätt till sina barn och barns rätt till trygghet ställs emot varandra, som det görs vid svåra vårdnadsfrågor, hoppas jag att vi även fortsättningsvis väljer att hellre ta barnets perspektiv än pappans.”

Med andra ord: Är du pappa får du finna dig i att du kan bli oskyldigt dömd. Att det skulle kunna vara mamman som står för övergreppet, till exempel genom att ljuga om pappan, utesluts på förhand.

I artikeln om Erik K berättar en av de två socialsekreterarnas kolleger ­anonymt om kotteribildningar på ­kontoret. Kollegan pekar på risken med ”att man lite för snabbt känner igen sig i en annan och tar ställning. Det privata tar över”.

Det är just det som inte får hända. Inte i en domstol, en socialtjänst eller annan offentlig institution som har makt att slå sönder människors liv.

Speciellt i tider som dessa, då personliga erfarenheter och ”identitet” tillmäts stor betydelse på bekostnad av fakta och kunskap, är det viktigt att myndighetssfären styrs av kyla, fakta och kontrollerbara storheter.

Att reagera på de orättvisor som drabbar svenska pappor handlar inte om att ta ställning för den ena sidan i ett påstått könskrig. De allra flesta domar som ger ensam vårdnad är säkerligen högst korrekta och välmotiverade.

Samtidigt är det oerhört märkligt att rättsstaten Sverige så länge tillåtit att det ena könet gynnas i vårdnadstvister. ”Kvinnan har ett enormt juridiskt övertag”, säger det juridiska ombudet Sara H i Zarembas serie. ”Om föräldrar är ogifta och modern vill ha ensam vårdnad, får hon den automatiskt.”

Alla medborgare har rätt till en rättvis prövning. Då ska de som prövar, oavsett om det handlar om domare, nämndemän eller socialtjänstemän, sträva efter att vara så objektiva som möjligt. En man ska inte hamna i underläge bara för att helt andra män hotar, misshandlar och kanske till och med dödar.

DN 24/4 2015

Läs mer. Alla ledare 24 april

• Signerat. Hanne Kjöller: Ännu färre brott ska klaras upp. ”Inom polisen verkar finnas ett direkt samband mellan ökade resurser och sämre brottsbekämpning. Dags att prova något nytt? Till exempel minskade resurser.” Läs ledarartikeln

• Signerat. Carl Johan von Seth: Stor skuld men inget politiskt ansvar. ”Regeringen och oppositionen ska samtala om amorteringskrav. Det blir ett utmärkt tillfälle att gå till botten med bolånen och skatterna.” Läs ledarartikeln

• Signerat. Amanda Björkman: EU tänker göra mer – men inte främst för migranterna. ”Medan 24 oidentifierade flyktingar begravdes på Malta samlades EU:s stats- och regeringschefer för att diskutera hur liknande katastrofer ska undvikas i framtiden.” Läs ledarartikeln

Läs mer. Rättvisans demoner
  • Läs första och andra delen i Maciej Zarembas reportageserie om dolda drivkrafter i svensk socialförvaltning och rättsväsende.
Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.