Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Förenklad godhetsrankning

Foto: Maja Suslin/TT

Om två månader är det val till Europaparlamentet. I veckan som gick presenterade Naturskydds­föreningen en rapport om de svenska parlamentarikernas miljöengagemang. Den utgår från i vilken utsträckning de röstat för eller emot miljön och klimatet, hur många gånger de lyft miljö­relaterade frågor i plenum och utskott, och hur ofta de tagit på sig uppdraget att vara föredragande miljörelaterade frågor i utskotten.

Inte oväntat hamnar Isabella Lövin (MP) i topp, som en av krafterna bakom EU:s nya, rejält förbättrade fiskepolitik. Anna-Maria Corazza Bildt (M) tilldelas bottenplaceringen, i sällskap med övriga moderata ledamöter.

Det finns flera saker att säga om granskningen. Det är utmärkt att organisationer med fokus på ett visst sakområde går igenom parlamentarikernas engagemang och ställnings­taganden. Och Naturskyddsföreningen har gjort ett gediget arbete med att redogöra för en lång rad frågor som varit uppe till diskussion och beslut under den gångna mandatperioden, varav flera kommer att diskuteras vidare långt in i nästa. Klimatmålen, fiskepolitiken och jordbruksfrågorna till exempel.

Men Naturskyddsföreningen är varken ett oberoende medium eller en opartisk myndighet. Organisationen har en tydlig agenda och det påverkar utfallet i granskningen. Till exempel ges politiker som inte vill infoga ett nytt förnybarhetsmål till 2030 tummen ner. Men att motsätta sig ett centralt beslutat mål om andelen förnybart i varje medlemslands energimix, är inte nödvändigtvis till nackdel för miljön och klimatet – även om Naturskyddsföreningen tycker det.

Det är fullt möjligt att argumentera för motsatsen. I den mån EU:s klimatpolitik ska syfta till att visa resten av världen hur man sänker koldioxid­utsläppen på ett kostnadseffektivt sätt, är det tveksamt om politiskt påbjudna och subventionerade satsningar på förnybara energislag är bästa vägen.

Och även om uranbrytning är en smutsig bedrift, även om förvaringen av radioaktivt avfall är en utmaning, kan man inte påstå att omställningen till förnybart är lika behaglig och ofarlig som doften från grön såpa. Utvinningen­ av sällsynta jordarts­metaller, som krävs för tillverkningen av vindkraftverk, är ingen miljövänlig verksamhet. Och för att komma i närheten av ­effekten från en enda kärnkraftsreaktor krävs tusentals vindkraftverk, vilket tar enormt stora arealer i anspråk. Inte alla länder har Sveriges förutsättningar för storskalig vattenkraft.

Det står förstås Naturskyddsföre­ningen fritt att driva sin egen (och Miljöpartiets) agenda. Men detsamma kan inte sägas om Sveriges Television.

I torsdags sändes ett nyhetsinslag om rapporten, utan att Naturskyddsföre­ningens viktning och domslut problematiserades med ett enda ord. Ingenstans fick tittaren intryck av att det kan finnas mer än en typ av miljöpolitik. Antingen är man för miljön och klimatet eller så är man emot. Antingen är man ond eller god.

En del svenska EU-parlamentariker struntar i miljön och klimatet, det är sant. Men andra är engagerade, trots att de förespråkar en annan politik än Naturskyddsföreningen. Licens­betalarna borde kunna förvänta sig att SVT håller en viss distans till intresse­organisationers granskningar – även när det gäller dem som talar vackert om barnen, framtiden och planeten.

I rapporten kritiseras även vinnaren, Isabella Lövin, för att hon inte engagerat sig i fler miljörelaterade frågor. Det gränsar till det löjliga. Ta Marita Ulvskog (S): enligt Naturskyddsföre­ningen tycker hon "rätt" i en mängd frågor, men det är oklart om hon egentligen varit särskilt pådrivande i någon enda av dem.

Om något behövs det politiker som ägnar sig helhjärtat åt ett fåtal frågor, som med kunskap och politisk fingerfärdighet ser till att ord blir till handling.

Därför är det faktiskt bra att flera av de granskade politikerna får lågt betyg på grund av bristande engagemang för miljön. Åtminstone i den mån det beror på att de driver andra viktiga frågor, som bibehållen och utökad öppenhet för varor och människor, eller skydd mot staters och företags övervakning och kartläggning av medborgarnas privatliv.

Miljön och klimatet är en viktig fråga, men knappast den enda.