Det var en rörd Maud Olofsson som mötte pressen inför sitt sista Almedalstal som partiledare för Centern. Tårarna kom av nostalgin, av att faktiskt ha varit med om att förändra den politiska kartan i Sverige.

Det var något annat som förvånande än mer. Maud Olofsson talade med en energi som var riktad framåt, som om hon var nytillträdd och inte avgående partiledare.

Olofsson slog, med tydlig udd mot Sverigedemokraterna, ett slag för arbetskraftsinvandring. Hon påpekade att det är dags att vända debatten bort från de negativt laddade värdeorden. I stället in med det positiva, självklara: invandring tillför resurser. Människor är en tillgång, och enbart en felaktig politik kan stoppa dem från att vara det.

Olofsson tvekade samtidigt inte att kritisera den egna alliansen för att inte ha nått målen med att bryta utanförskapet. Den historiskt förda politiken har lett till att människor förhindrats att bli en del av Sverige, och regeringen har inte gjort tillräckligt för att förändra det.

När Håkan Juholt ser en öppning i att locka kritiska centerpartister tillbaka till samarbete med Socialdemokraterna väljer Maud Olofsson att ta strid för den omvandling av offentlig sektor som genomförts i Sverige. Hennes bild är långt från den som Juholt brukar dela med sig av i sina drömmar om det 1980-tal som en gång var. Olofsson vågar säga att det inte är fulare med vinst för företag inom vård, skola och omsorg än det är för byggföretag att tjäna pengar på att bygga skolor, sjukhus och äldreboenden.

Det är en viktig markering som Maud Olofsson gör. Hon vill inte se ett pressat Centern köra in på ett spår som för Sverige bakåt mot hårdare regleringar och begränsningar av möjligheter till entreprenörskap i välfärdssektorn.

Som tredje punkt tog Olofsson upp miljöpolitiken. Att Centern vill se sig som den kraft som leder omställningen till ett klimatsmartare samhälle framgick även av gårdagens artikel på DN Debatt. Miljöminister Andreas Carlgren och partiets miljötalesman Roger Tiefensee satte upp målet att Sveriges energiförsörjning ska vara förnybar 2050 – utan kärnkraft.

Det är ingen nyhet att Centerpartiet alltjämt ogillar kärnkraft. Men när Carlgren och Tiefensee påstod att alliansen i sin energiöverenskommelse slog fast att ”kärnkraften är en parentes i svensk energihistoria” förväxlade de det som allianspartierna faktiskt var överens om med sina egna förhoppningar. Sådant skadar trovärdigheten.

Till skillnad från i Socialdemokraterna pågår kampen om partiledarposten öppet i Centern. Det är säkert nyttigt för partiets egen del men gör det också lättare för omvärlden att följa händelseutvecklingen.

Av DN:s undersökning (7/7) ser Annie Johansson, i dag ekonomiskpolitisk talesperson, ut att bland distriktsordförandena ha ett försprång framför IT- och regionminister Anna-Karin Hatt och landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Medan Erlandsson legat lågt har både Johansson och Hatt gjort utspel för att stärka sina positioner inför Centerstämman i Åre i september.

I Almedalen satte Maud Olofsson in en oväntat stark spurt som partiledare. Den ledare som lyckas överta stafettpinnen och fortsätter att försöka göra Centern till ett modernt liberalt parti har möjlighet att återvinna partinamnet och fylla det med väsentligt ideologiskt innehåll.