Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Försvarade illusioner

Illustration: Magnus Bard

Regeringen vill ge en slant till försvaret, en beskedlig men ändå effekt av Rysslands oroande utveckling. Det logiska Natosteget är fortfarande rödgrönt tabu.

Ett initiativ på slagfältet kan vara helt avgörande. Den lede fi överraskas och bibringas uppfattningen att motstånd är lönlöst. Om nu det var syftet med regeringens försvarsutspel blev resultatet rätt magert. En krigslist får inte vara så genomskinlig att den omedelbart avslöjas.

Få ifrågasätter att en offensiv är motiverad. Sveriges säkerhetspolitiska läge har försämrats på grund av Rysslands auktoritära återfall, upprustning, militära angrepp på Ukraina och aggressiva beteende i Östersjöområdet. Men av de 6,2 miljarder kronor regeringen vill ge med ena handen under fem år tas 2 miljarder tillbaka med den andra. Därmed återstår 840 miljoner kronor per år. Det ska jämföras med ÖB:s bedömning att 4 miljarder per år behövs bara för att uppfylla vad politikerna i Försvarsberedningen tidigare har beställt.

Dessutom vill regeringen inte använda pengarna till att fylla luckorna i bottenplattan, utan till andra saker än ÖB prioriterar. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) satsar på politiskt illusionsmakeri: ubåtsjakt och 130 man på Gotland.

Eftersom marinen har spårat främmande ubåtar i Stockholms skärgård verkar det naturligt att vilja hitta dem, men ett seriöst försök kostar astronomiska summor. Inget land i världen har lyckats få upp en inkräktande ubåt sedan andra världskriget. Ett kompani på Gotland stoppar heller ingen ryss, medan ett pålitligt försvar skulle dra pengar som Hultqvist inte får av finansminister Magdalena Andersson. Gotland är strategiskt viktigt, men hittills syns det mest i symbolpolitikens värld.

ÖB önskar sig inte ens den investering i fler Jas Gripen och en extra ubåt som Försvarsberedningen i stor politisk enighet tidigare lanserat. Här handlar det mer om svensk försvarsindustri än försvarsförmåga.

Försvaret ingår i decemberöverenskommelsen som ett område där breda lösningar ska eftersträvas. Regeringens ihåliga förhandlingsbud har redan hyvlats av finansdepartementet och Miljöpartiet, men är ingen slutgiltig sanning ifall talet om breda överenskommelser ska tas på allvar.

Ingen kan dock skryta med sin behandling av försvaret de senaste tio åren. Det är lätt för Allianspartier i opposition att säga ”för lite, för sent”, men om någon glömt det ägde de regeringsmakten mellan 2006 och 2014. Anslagen har fortsatt nedåt oavsett makthavare, till drygt 1,1 procent av BNP. Bara två Natoländer klarar den egna rekommendationen 2 procent, men siffran ger en antydan om hur lågt Sverige ligger. Om borgerligheten vill stärka försvaret måste den också säga vad som ska väljas bort.

Vad som är mycket och lite pengar går alltid att diskutera. Den tekniska utvecklingen går snabbt och tenderar att ständigt göra modern försvarsmateriel dyrare. Vapen köps dock inte på en vanlig marknad där priser och kvalitet lätt kan jämföras. Statliga direktiv och nationella hänsyn snedvrider valmöjligheterna och därmed kostnaderna.

Insatsförsvaret och den avskaffade värnplikten har fått skäll från olika håll, men omställningen av det gamla invasionsförsvaret var helt nödvändig. Afghanistan var en viktig motor i skapandet av förband som faktiskt var användbara och inte behövde flera år för att uppnå stridsberedskap.

Felet var dimensioneringen. Men ju större försvar, desto dyrare. Först när Rysslands nya karaktär inte gick att förneka ändrades diskussionens utgångspunkter.

Ett svenskt försvar som allena står emot alla faror är dock en ouppnåelig dröm. Riksdagens solidaritetsförklaring bygger också på en from förhoppning: Bara vi lovar alla vänner att hjälpa till om de får problem, så kommer Nato att rusa till vår undsättning i en kris.

En statlig utredning visade på de skriande motsägelserna i svensk säkerhetspolitik, men den lade regeringen i papperskorgen. De borgerliga partierna vill utreda konsekvenserna av ett svenskt Natomedlemskap, men de rödgröna sätter fingrarna i öronen.

Nato är verkligen inte gratis, men innebär en möjlighet att dela på förmågor och resurser. En försvarsallians innebär faktiska garantier, inte flummiga utopier. Och Nato skulle kunna uträtta underverk för Gotlands säkerhet.

Ryssland har skapat en tillnyktring i den svenska debatten när det gäller försvarsbudgeten. Men vid ett helnyktert betraktande är också Nato det logiska nästa steget.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.