General Motors väntar ytterligare en månad med att ge besked om Saab. Men framtiden för bilföretaget är inte ljusare i dag än den var för en vecka sedan.
De anställda i Trollhättan har länge plågats av osäkerheten om Saab Automobile. I går kväll förlängdes väntan till slutet av december, när General Motors styrelse meddelade att man avvaktar ytterligare en månad med att fatta ett definitivt beslut.
I ett kortfattat pressmeddelande skriver GM att man vill utvärdera ”potentiella bud” på Saab efter att svenska Koenigsegg dragit sig ur spelet. GM understryker också att man kommer att ombesörja en ordnad nedmontering av Saab om man inte lyckas hitta en trovärdig köpare.
Kort sagt: Saabs tomgång fortsätter ytterligare en tid. Man skulle önska att detta ökade bolagets chanser att överleva, men i praktiken är de fortfarande mycket små. Det är lika svårt i dag att se någon seriös och långsiktig ägare som det var för en vecka sedan.
Saabs två decennier långa resa med General Motors har varit en besvikelse för alla inblandade parter, och den tjänar tyvärr som ett avskräckande exempel för eventuella köpare.
GM har som ägare förlorat pengar på Saab under samtliga 20 år utom ett. De ackumulerade förlusterna uppgår till ungefär 35 miljarder kronor.
Ingen investerare kan acceptera ett sådant resultat, i synnerhet inte det hårt pressade GM som balanserat på gränsen till konkurs.
När GM trädde in i Saab fanns en förväntan om att bilen skulle bli ett premiummärke på den amerikanska marknaden, men de förhoppningarna kom tidigt på skam. Bilarna från Trollhättan har aldrig slagit i USA, annat än i några få europeiskt orienterade områden på öst- och västkusten. Den som besöker Bostons finkvarter Beacon Hill, där senatorn John Kerry bor, upptäcker att var och varannan bil är av märket Saab och Volvo. Men inget bilföretag kan överleva på en sådan exklusiv och ytterst smal kundbas.
Inte heller för Saabs ledning och medarbetare i Trollhättan har GM:s inträde i bolaget varit någon källa till glädje. Den kreativitet och innovationskraft som kännetecknat bolagets historia har tagit skada av GM:s skaltänkande – one size fits all – och bristande förståelse för Saabs särdrag.
På 90-talet fanns de som fortfarande trodde att Saab på allvar kunde utmana BMW. Men medan den tyska konkurrenten blev förstahandsvalet för unga män i karriären, lyckades Saab inte sälja fler än drygt 100.000 fordon per år. En så begränsad produktion – Volvo tillverkar ungefär fyra gånger så många bilar – har små möjligheter att bli lönsam.
Bolagets entusiaster må ha haft goda framtidsidéer, men det räcker inte när man saknar möjlighet att göra kontinuerliga investeringar i produktutveckling. Det säger sig självt att ett företag som inte lanserar en ny bilmodell på tio år, vilket varit fallet med flaggskeppet 9-5, knappast har en chans i konkurrensen med märken som Audi, BMW eller Toyota.
Nu väntar en månad av fortsatt osäkerhet och oro. Det kommer inte att inverka positivt på den redan låga försäljningen av Saabbilar.
Det är möjligt att GM lyckas i sin strävan att hitta en trovärdig köpare, men det räcker inte för att lösa det grundläggande lönsamhetsproblemet. Fordonsindustrin har aldrig byggt på välgörenhet. Ingen ägare kan år efter år sälja bilar utan att tjäna pengar.