Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Framåt marsch, Macron

Other: Christophe Petit-Tesson / AP

DN 13/6 2017. Trots ett lågt valdeltagande är president Macrons triumf över både gamla maktpartier och extrema utmanare övertygande. Politiker i resten av Europa bör ta notis om budskapet: tolerans, internationalism och öppna marknader.

Emmanuel Macron erkände själv att planen var "lite galen". Med bara ett år kvar till de franska valen ställde den då relativt okända ekonomiministern siktet högt. Steg ett var att erövra presidentposten. Därefter skulle en ny politisk rörelse inta nationalförsamlingen. Målet var att bryta dödläget mellan den gamla högern och vänstern.

En framgång var osannolik. Men resultatet av söndagens första omgång av parlamentsvalet tyder på att president Macrons nybakade mittenparti La république en marche (LRM) inte bara har bräckt låsningen. Macroniströrelsen har på kuppen vält omkull fransk partistruktur.

Rösträkningen visar 32 procent åt den koalition som även innefattar det lilla partiet Modem. Efter den andra och sista valomgången som hålls på söndag väntas presidentens kandidater därmed vinna mellan 70 och 80 procent av platserna i nationalförsamlingen.

Trots ett lågt valdeltagande är triumfen över både gamla maktpartier och extrema utmanare övertygande. Det tidigare styrande men nu dödförklarade Socialistpartiet rasar till 7 procent. Högerpartiet Republikanerna, vars skandalomsusade kandidat i förra månadens presidentval hette François Fillon, klarar sig med blotta förskräckelsen. Partiet förblir en maktfaktor, men åtskilliga tunga profiler förlorar sina stolar.

Långt under förväntningarna presterar dessutom Marine Le Pens Nationella fronten. Även den yttervänster som under våren har gjort framryckningar drabbas av ett bakslag.

Inför det franska valåret såg det ut som att Macron var fel person, på fel plats, vid fel tidpunkt. Han var påläggskalven som hoppade av den avskydda socialistregeringen och – i Brexittider – viftade med EU-flaggan. Om den bespottade globaliseringen hade haft en fana skulle han säkert även ha hissat den.

Politiker i resten av Europa bör ta notis om budskapet: tolerans, internationalism och öppna marknader.

Fransmännen har en svårmodig sida. Den nationella stoltheten är sedan länge sårig. Terrorismen svävar som en osalig ande över det offentliga medvetandet, och med visst fog upplevs även ekonomin som ett mörker.

Men medan andra partier har vädjat till känslan av förlust och hot mot det franska har Macron och hans LRM-kandidater i stället försökt tilltala väljarnas humanism och framstegstro. Hans motståndare har sagt att han hade tur i presidentvalet. Men det som nu har visats – att han var rätt person, på rätt plats, vid rätt tidpunkt – var inte bara slump. Politiker i resten av Europa bör ta notis om budskapet: tolerans, internationalism och öppna marknader.

"Vi ger honom en chans", lär många ha resonerat inför söndagens valomgång. I knappt en månad har Macron haft sitt nya ämbete, och så långt har han skött det felfritt. Mätningarna visar ovanligt höga popularitetssiffror. Frankrikes president har uppträtt med nytt självförtroende mot både USA:s Donald Trump och Rysslands Vladimir Putin.

Samtidigt har svagheter kommit i dager. Macron har en förkärlek för gester och symboler – bilden av honom själv är kanske den främsta. Det har visserligen visat sig att en valkampanj kan drivas som en hybrid mellan folkrörelse och nystartat techbolag, med ett ungt geni som bestämmer i toppen. Men partier i parlament är ett annat slags företag.

Att många av LRM-ledamöterna är nybörjare i politiken är en sak. Det blir en större huvudvärk att hantera skiftande förväntningar och individuella agendor.

Truppen av parlamentariker låter sig förmodligen inte förvandlas till en armé av knapptryckare. Gräsrötter och väljare som har skänkt pengar och delat ut flygblad känner också att de äger aktier i projektet Macron.

Det återstår därför att se om supportrar och förtroendevalda är beredda på den ekonomiska reformoffensiv som presidenten planerar. Liberaliseringen av fransk ekonomi är nödvändig.

Landet stora industriföretag klarar visserligen att manövrera i den täta regeldjungeln. Många bolag kan försvara sin konkurrenskraft på världsmarknaderna. Men jobben blir färre och den höga arbetslöshetens bördor ligger oproportionerligt tungt på unga.

Större dynamik, mindre offentlig sektor, hjälp till omställning, drivkrafter att arbeta och starta nya företag – det är vad presidenten har lovat och måste leverera. Men inget går att genomdriva utan strid.

Macronisterna har gett Frankrike hopp. För att förändra landet krävs också envishet och tålamod.

DN Ledare. 13 juni 2017

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.