Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Framtidens dåliga samvete

Foto: Magnus Bard

Varje gång vi nås av nyheten om ännu en kapsejsad flyktingbåt på Medelhavet suckar, ryser och skakar vi på huvudet och säger: ”Det behövs fler lagliga vägar in i EU”. Men menar vi det – och hjälper det?

”Håll gränsen” heter en nyutgiven antologi från tankesmedjan Fores, där Frida Johansson Metso skriver om EU:s visum- och asylpolitik. Sedan 2001 finns en vit lista och en svart lista. På den senare återfinns de länder som är så instabila, fattiga, förtryckande och våldsamma att människor kan tänkas vilja fly från dem. Men för att få resa in till EU från dessa länder krävs visum, vilket inte beviljas om en person misstänks vilja just fly.

Det är ett behändigt sätt att slippa ansvaret för det internationellt bindande åtagandet att låta människor söka asyl. Vad får vi i stället? Jo, flyktingar som säljer allt de äger för att köpa falska resehandlingar av mer eller mindre skrupelfria människosmugglare. Alternativt betalar rundligt för en plats på en skranglig båt som ska ta dem över Medelhavet till tryggheten i Europa.

Johansson Metso resonerar kring de politiska lösningar som hittills diskuterats: ett ökat mottagande av kvotflyktingar och fler humanitära visum. Bättre än inget, menar hon, men påpekar att sådana åtgärder helt och hållet bygger på mottagarländernas godtyckliga och begränsade välvilja. Miljontals människor skulle fortfarande undanhållas rätten att söka skydd undan krig, våld och förföljelse. Därför måste människor kunna få visum för att söka asyl. Alternativt skulle visumtvånget för de länder där situationen är som värst avskaffas. Så, och bara så, kan asylrätten garanteras, argumenterar Johansson Metso.

Det är sant. Varje enskild människa som får möjlighet att på ett säkert sätt ta sig till Europa, undan kriget i Syrien eller bort från misären i flyktinglägren i länderna runt omkring, är en humanitär seger. Men så länge visumkrav gäller för en majoritet av världens fattiga länder kommer människor att fortsätta att försöka ta sig till Europa i läckande båtar.

Nu ska vi inte inbilla oss att precis alla i hela världen längtar efter ett liv i Europa. I sammanhanget kan det vara värt att nämna att anhöriginvandringen från Somalia blev mycket mindre än väntat efter att reglerna mjukades upp 2012. Långtifrån alla som har rätt att få uppehållstillstånd har ansökt. Och många som har beviljats har ändå valt att stanna kvar i hemlandet, där situationen har förbättrats något på senare år.

Men slopade visumkrav skulle onekligen ge en avsevärt högre flyktinginvandring. För de många länder som inte vill befatta sig med människor i behov av skydd finns det alltid utvägar. Asylsökande skulle, precis som nu, interneras i långa perioder innan deras sak prövas – varefter de, nästan oavsett skäl, får avslag och utvisas. En säker inresa är inte detsamma som en rättssäker asylprövning, varför människor i ännu högre utsträckning skulle söka sig till de länder som redan har ett fungerande mottagningssystem. Exempelvis Sverige och Tyskland skulle hamna i en fullständigt omöjlig situation.

Därför finns det ingen politisk vilja att ändra grundstrukturen i Europas visumpolitik, givetvis inte från länder som struntar i asylrätten, men heller inte från anständiga mottagarländer.

Men om EU:s gemensamma asylpolitik från förra året faktiskt sjösätts, om alla medlemsländer inrättar en fungerande och rättssäker asylmottagning, då skulle flyktingströmmen spridas jämnare över unionen.

Då skulle det också bli möjligt att börja tala om regelrätta undantag från visumreglerna. Till exempel för människor från Syrien, där en humanitär katastrof utspelar sig i detta nu. Länderna runt omkring härbärgerar flera miljoner flyktingar, men inte sällan stängs gränsövergångarna och ännu fler människor befinner sig på desperat flykt inne i Syrien.

Europas gränspolitik, så som den ser ut i dag, kommer att bli vårt dåliga samvete i morgon. När vi i historiens backspegel ser tillbaka på den här tiden, när vi räknar antalet döda i Syrien, när vi besöker flyktingläger för människor som aldrig getts möjlighet att skapa sig ett drägligt liv i ett nytt land – då kommer domen att bli hård.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.