Frihet är svaret
Publicerat 2009-07-22 00:05
Stora brister i jämställdhet, utbildning och demokrati fortsätter att hålla tillbaka utvecklingen i arabvärlden enligt en ny FN-studie. Men framtiden behöver inte bli lika dyster.
Nyhetsrapporteringen från Mellanöstern och Nordafrika domineras som regel av konflikter, korruption och övergrepp. Det är delvis en förenklad bild. Men de fakta som redovisas i FN-studien Arab Human Development Report 2009 är inte mycket ljusare.
Mellan 1980 och 2004 låg den genomsnittliga tillväxten i de tjugotal arabstater som undersökts under 0,5 procent per år – samtidigt som befolkningen ökade explosionsartat. De senaste åren har det sett bättre ut ekonomiskt, tack vare höga oljepriser och investeringar i infrastruktur. Men problemen är fortfarande milsvida.
Arbetslösheten i regionen ligger på 14,5 procent och ökar stadigt. Befolkningen har fördubblats sedan 1980 – från 150 till 317 miljoner – och väntas nå 395 miljoner om bara några år. Många är unga, hela 60 procent av befolkningen har inte fyllt 25 år. Det näst intill omöjliggör en stabil välståndsutveckling.
Naturligtvis finns stora variationer. Länderna vid Persiska viken tillhör världens rikaste medan exempelvis Sudan tillhör de fattigaste. FN-studien pekar dock ut några gemensamma nämnare som starkt bidrar till hela områdets svårigheter:
Utbildningssystemet är eftersatt. Kvinnorna är underordnade sin familj och saknar medborgerliga rättigheter. Demokrati och rättssäkerhet lyser med sin frånvaro.
Problemen hänger samman. Bristen på demokrati, yttrandefrihet och fria domstolar gör det svårt att driva fram en förändring och påtala brister i systemet. Godtyckligt maktutövande håller tillbaka ekonomin. Fattigdomen bidrar till den dåliga skolgången och kvinnoförtrycket. Bristen på jämställdhet är ett viktigt skäl till befolkningsökningen.
Det är framför allt staten som är boven i dramat. I många arabländer har den utvecklats till en korrumperad rövarapparat. Normalt företagande går inte att bedriva när statstjänstemännen kan lägga beslag på pengarna och domstolarna är bakbundna av de styrande. Staten blir mer folkets fiende än dess beskyddare.
Ett kolonialt förflutet med inbyggda etniska motsättningar har spelat roll, liksom stormakternas tendens att se mellan fingrarna med lokala despoter som valt ”deras sida” eller sitter på stora oljetillgångar. Kriget mot terrorismen, Israel-Palestinakonflikten och Irakkriget har utnyttjats av regimerna i propagandasyfte för fortsatt militarism och diktatur.
Men arabvärldens problem är i första hand inhemska. De kan bara lösas genom successiv demokratisering. Omvärlden kan på sin höjd hjälpa till.
Liberalisering är nödvändigt. Demokratier blir inte lika lätt brickor i stormaktspolitiken, de tillåter inte makthavarna att plundra befolkningen och de respekterar överlag att politiskt styre måste ske under lagen.
Radikal islamism har i dag ersatt kommunismen som den främsta utmanaren av regionens korrumperade makteliter. Men de totalitära ideologierna erbjuder inga lösningar utan cementerar bara låsningen vid envåldsstyre och maktmissbruk. De ihärdigaste profeterna blir ofta de grymmaste påvarna.
Demokrati, marknadsekonomi och jämställdhet är förutsättningar för fred och utveckling i regionen. Läget kan tyckas dystert. Men FN-studien poängterar vikten av att satsa på mänsklig utveckling. Och utbildning och upplysning ska inte underskattas. De skapade en gång i Europa en frihetslängtan som var svår att stoppa när den väl väckts. Det finns hopp även för arabvärlden.
Visar 1-4 av 4. Per sida:
Först, arab-staternas problem är ungefär samma som vi haft fram till för några hundra år sedan i Väst-världen. "Kung" är bara ett gammalt ord för militärdiktator.
Vi har nu ett nytt sätt att organisera länder som fungerar många gånger bättre ekonomiskt och tillåter mänskliga rättigheter.
Det finns inget bättre alternativ som visats fungera, så Fred Torssander gnäller väl för det inte stämmer med hans politiska religion. Vi övriga bryr oss när något alternativ setts fungera...
(Hela Mellanöstern kontrollerades f.ö. länge av Turkiet som höll lokalbefolkningen nere, så det är lite svårt att skylla allt på Väst.)
Road, 06:50, 23 juli 2009. Anmäl
SvD:s Paula Neuding vevar idag fram samma budskap om arabernas/muslimernas behov av hjälp från den (kristna, vita) västvärlden för att bli civiliserade. Dock tar hon fram Saudi-Arabien - vilket icke har blivit utsatt för ockupation som ett negativt exempel.
Hon skriver om lemlästning och halshuggning som straff för brott. Dock har "civiliserandet" i Afghanistan och Irak kostat miljontals liv och lemlästade. Detta utan föregående rättslig prövning av något slag. Kanske vi åter har ett läge där det går an för den anständiga borgerligheten att säga öppet att en död indian är en god indian. Fast med Taliban i stället.
Fred Torssander, 10:52, 22 juli 2009. Anmäl
Ja du, Fred, det vet ju alla hur bra demokratin och jämställdheten utvecklades i Irak före ockupationen. F.ö. är vare sig Irak eller Afghanistan ockuperade i dagsläget. Att det finns utländska trupper är inte med nödvändighet det samma som ockupation.
Goran Lysen, 10:40, 22 juli 2009. Anmäl
Omväldens "hjälp" till Afghanistan och Irak kan möjligtvis sägas ha förbättrat läget för marknadsekonomin. I Afghanistans fall för opiumhandel och legotrupper. I Irak framför allt för oljebolagen, då lydregeringen upphävt den tidigare nationaliseringen av oljetillgångarna.
Demokrati och jämställdhet är i stället desto svårare att uppnå under utländsk ockupation.
Fred Torssander, 10:06, 22 juli 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
