De rödgröna i Storstockholm ogillar Vårdval Stockholm. En del valfrihet för patienterna ska finnas kvar, under namnet Hälsoval. Men för vårdgivare ska friheten upphöra, ett av vallöftena är att ta bort den fria etableringsrätten inom primärvården.
De vårdföretag som nu etablerat egen verksamhet är oroliga och framhåller sina förtjänster. Sex logopeder påpekade på DN Debatt i tisdags att köerna för dyslexiutredning krympt från 24 till 3 veckor sedan det blev möjligt att starta eget och få landstingsbetalt den 1 januari 2008.
Ett år senare blev det fritt fram för ögonkliniker. I fjol opererades 19.400 stockholmare för grå starr, 6.000 fler än året före. På fyra kliniker är väntetiden nere i en månad för den som har remiss.
Naturligtvis ökar kostnaden för landstinget, notan för gråstarr blev 30 miljoner mer än budgeterat. Men det är pengar som skulle ut förr eller senare i alla fall. Människor opererar inte ögonen för skojs skull.
En av de mest klassiska köerna är den till utprovning av hörselhjälpmedel. Kötiderna inom en region kan variera mellan åren, men då handlar det i regel om långa tider och längre.
Enligt www.vantetider.se ligger bland andra Avesinas klinker i Stockholm city, på Kungsholmen och i Södertälje på över 13 veckors kötid – det vill säga bortom vårdgarantin. Tillgängligheten är lika dålig i Umeå, Skellefteå, Örnsköldsvik och i Sundsvall–Härnösand där hörselvården drivs i landstingsregi. I Stockholm är den upphandlad i monopolklump.
I Skåne däremot är väntetiden max fyra veckor hos 27 olika audionommottagningar, varav 26 är privata företag. Den enda övriga hörselmottagning som har lika hög tillänglighet är Värnamo sjukhus.
Att det går så geschwint att få en hörapparat i Skåne beror på att läget tidigare var riktigt risigt. Att vänta två och ett halvt år för undersökning i den större hemstaden var inte ovanligt. Därför fattade den borgerliga alliansen, som regerar med Miljöpartiet, beslutet att i praktiken låta audionomer starta eget som de ville.
Kön på 6.000 betades av till noll. Också där kostade det, 30 miljoner fick skjutas till. Men inte heller hörapparater är något människor skaffar som en piffig accessoar. De flesta som kommer dit för första gången hade hjälpt sig själva och sin omgivning genom att ordna hjälpmedlet tidigare.
Ungefär 3 procent av svenskarna har hörselhjälpmedel och andelen stiger. Regelverket runt egenavgifter och modeller är omfattande, men olika i varje landsting. Men i praktiken går det ut på att patienten ska välja en apparat som är tillräckligt bra, de riktigt bra är för dyra.
I Stockholm prövas en annan modell i liten skala, fritt val. Det betyder att den hörselskadade, eller funktionsnedsatta, får en rekvisition som hon själv kan köpa sitt hjälpmedel med var hon vill. Summan är den samma som landstingets val hade kostat. Sedan är det upp till den enskilde att lägga till mer för en bättre modell.
I den utvärdering som gjorts är de medborgare som fått välja själva mycket nöjda, de har hittat hjälpmedel med bättre funktion. Mer än hälften har lagt till egna pengar. De som unnade sig bättre hörapparater betalade i snitt 11.000 kronor för det. Medan den som köpte annat än standardrullatorn lade till 760 kronor.
Det politiska valet för hörselvården borde vara enkelt, att kombinera fri etableringsrätt för audionomer med rätt till fritt val – med offentlig grundplåt – av hjälpmedel för patienten. Denna valfrihet bör finnas för alla hjälpmedel. Alla förlorar på köer, utom de som för statistik över väntetider.