Det finns likheter mellan gårdagens bombdåd i Moskvas tunnelbana och attackerna mot Londons tunnelbana sommaren 2005. Dödssiffrorna ser ut att bli ungefär lika stora. I London tog terroristerna med sig 52 människor i döden. I Moskva nämndes i går dödssiffror runt 40.

Skräcken hos dem som chockade och skadade skulle ta sig upp från de sprängda tunnelbanetågen var den samma i Moskva som London. Gemensamt är också de indirekta, förlamande verkningarna på en mångmiljonstad som är starkt beroende av tunnelbanan. Dåd som dessa är en brutal påminnelse om hur sårbart ett modernt samhälle är.

Ändå kommer Moskva 29/3 2010 inte att sorteras in bland London 7/7 2005, Madrid 11/3 2004 och New York 11/9 2001. Det finns både dåliga och god skäl till det.

Till de dåliga hör att vår förmåga att leva oss in i något som sker i Moskva är sämre än i det som sker i London, Madrid eller New York. Färre svenskar har varit där. Färre har vänner där. Därmed blir både fantasin och medkänslan mer svårväckt.

Men det är inte bara ett större mentalt avstånd som kan få oss att sortera in bomber i Moskvas tunnelbana i ett annat fack. Sammanhanget är ett annat. Både Madrid 2004 och London 2005 kunde ses som en fortsättning på händelserna den 11 september 2001. Även om al-Qaida inte var direkt ansvarigt föreföll förövarna i Madrid och London ha inspirerats av
al-Qaida och tillhöra samma tankevärld.

Våldet i Moskva har sannolikt andra rötter. Efter tidigare terrordåd har det funnits spekulationer om att landets egen säkerhetstjänst varit inblandad. Men att det finns rörelser med rötter i norra Kaukasus, främst Tjetjenien, som använder terrorism i sin kamp mot den ryska centralmakten är ett faktum. Mycket tyder också på att dessa grupper gått in i en mer aktiv fas.

Självmordsattacker var vanliga i början av 2000-talet. I februari 2004 dog minst 40 personer vid en explosion i Moskvas tunnelbana. Efter gisslandramat vid en skola i Beslan i september 2004, som kostade 300 människor livet, bytte separatisterna taktik. Men 2008 återupptogs självmordsbombningarna.

I november förra året tog tjetjenska rebeller på sig ansvaret för bombdådet mot snabbtåget Nevskij Express. I februari i år hotade rebelledaren Doku Umarov med att kriget skulle återkomma till ryssarnas hem.

Våld som har sina rötter i en konflikt om land och självbestämmande har en annan logik än den al-Qaidainspirerade terrorismen. Men konflikten mellan separatisterna och den ryska centralmakten behöver för den skull inte utgöra ett mindre allvarligt hot än det som kommer från al-Qaida.

De två Tjetjenienkrigen fördes med stor brutalitet. Även sedan Moskva överlät krigföringen till lokala ledare har de grova övergreppen mot mänskliga rättigheter fortsatt.

Kampen mot terrorismen kan användas av ledare i alla typer av länder för att motivera inskränkningar av mänskliga fri- och rättigheter. I ett redan auktoritärt styrt land som Ryssland är riskerna särskilt stora eftersom motkrafterna är svaga.

Faran nu är inte bara att gårdagens sprängningar i Moskvas tunnelbana följs av fler dåd, utan att Rysslands utveckling i auktoritär riktning förstärks.