De kommande förändringarna av Sveriges grundlag innebär ett stärkt rättsskydd och ökade inslag av personval. Det är bra att Sverige kan liberaliseras i samförstånd.
Efter fem års utredande kommer regeringen inom kort att föreslå en rad grundlagsändringar. Några omvälvande förslag rör det sig inte om. Själva grunderna för statsskicket, inklusive monarkin, uteslöts redan i direktiven.
När utredningen tillsattes talade det ansvariga statsrådet, Pär Nuder (S), om behovet av att stärka regeringsmakten. Den strikta proportionaliteten i riksdagsvalen skulle ses över. Av det blev det i stort sett intet. I stället föreslås att statsministern efter ett val inte utan vidare ska kunna sitta kvar. Han eller hon ska i framtiden väljas om för att klargöra vilket stöd regeringschefen har i riksdagen. Det stärker riksdagen – vilket är bra – och kan indirekt bädda för bredare regeringar.
Förändringen träder i kraft först efter valet 2010. Även i fortsättningen kommer det dock att krävas att en majoritet röstar emot regeringschefen för att denne ska tvingas avgå.
Vi kommer att få fortsätta leva med ett strikt proportionellt valsystem som skaver mot den alltmer cementerade blockpolitiken.
Grundidén med proportionella valsystem är att partierna ska samarbeta och olika intressen representeras i regeringsmakten. Men ju striktare proportionalitet ett land håller sig med, desto fler partier tenderar det att få. Sverige kan efter nästa val komma att ha åtta partier i riksdagen om Sverigedemokraterna skulle ta plats. Utan stöd i valsystemet undergräver blockbildningen sig själv och öppnar för nya missnöjespartier att välta ordningen över ända.
Men att minska proportionaliteten vore demokratiskt tvivelaktigt. Överrepresentation av stora partier frångår principen att alla röster ska vara lika värda. En höjning av riksdagsspärren får samma effekt.
Då kan ett stärkt personval vara en mer framkomlig utväg. Större möjlighet för väljarna att rösta fram sina egna kandidater skulle minska behovet av missnöjespartier. Grundlagsutredningen föreslår ett litet steg åt det hållet. Spärren för att bli inkryssad sänks från dagens åtta till fem procent i riksdagsvalet. Gott så. Sedan är det upp till partierna att decentralisera makten och öka medlemsinflytande över listornas utformning.
Också den kommunala demokratin stärks i grundlagsförslaget. Nyval ska bli möjligt på kommunal nivå. Och om tio procent av kommuninvånarna – med stöd från en tredjedel av fullmäktige – vill ha en rådgivande folkomröstning ska en sådan hållas. Däremot blir det inte skilda valdagar till kommun- och riksdagsval, vilket är synd. En egen kommunal valrörelse – som i våra grannländer – skulle öka intresset för och kunskapen om den lokala politiken.
Lagrådets uppenbarhetsrekvisit ska också slopas. I dag krävs att lagar ”uppenbart” strider mot grundlagen för att de ska kunna underkännas. En lägre tröskel för omprövning stärker individens fri- och rättigheter.
Bra är även att sexuell läggning skrivs in som otillåten diskrimineringsgrund i lagstiftningen. Ännu bättre hade det varit om all könsdiskriminering förbjudits – inklusive positiv särbehandling och ensidigt manlig värnplikt.
På det hela taget innebär grundlagsförändringarna att Sverige får en mer liberal konstitution. Förhoppningsvis stärks även det personliga integritetsskyddet, i linje med integritetsskyddskommitténs riktlinjer, när regeringen om någon vecka lägger fram sin proposition.
Grundlagsförändringar bör ske i samförstånd, vilket även skett. Därför finns det anledning att glädjas även åt de små stegen i rätt riktning.