Under årets tre första månader fick Försäkringskassan besked om vad rättsväsendet beslutat om 537 polisanmälningar för bidragsfusk – 83 procent av ärendena avskrevs. Övriga ledde till strafförelägganden eller domar.
Siffrorna är illavarslande. För alla parter.
Mängden avskrivningar verkar demoraliserande på Försäkringskassans fiffeljägare. För polis och åklagare är det frustrerande att behöva lägga tid på ärenden som det inte blir något av. För den fuskbenägna delen av allmänheten kan den låga risken för att åka dit verka inspirerande, vilket i sin tur gör den stora ärliga majoriteten tvärarg.
I går beslutade regeringen att försöka göra alla lite gladare. Utom fifflarna. Hovrättsrådet Sven Johannisson fick i uppdrag att utreda ett nytt sanktionssystem för bidragsfusk, med regelsystemet för skattetillägg som idékälla.
Det är smart tänkt. Rättsväsendet ska inte belamras med massa småstrunt, allra minst av andra delar av offentlig sektor.
Hittills har Försäkringskassan skickat över petitessärenden. Man har satt 300 kronor som en beloppsgräns.
Det är löjligt lågt. Den som uppsåtligt eller av grov oaktsamhet lämnat felaktiga uppgifter i självdeklarationen – eller låtit bli att lämna uppgifter – kan påföras skattetillägg av Skatteverket. Privatpersoner ska då inte bara betala rätt skattebelopp, utan också tillägget som uppgår till 40 procent av den felande deklarationssumman. För företag är tillägget 20 procent. Procenten kan sättas ned, men det görs inte så ofta.
I fjol fick 17.000 privatpersoner besked om att de ska betala skattetillägg. Att det inte är fler beror på att Skatteverkets praxis är att inte gå efter mindre fel, och deras gräns ligger runt 5.000 kronor. Folk som gjort mindre fel än så ska förvisso betala in rätt skattebelopp, men verket sätter inte i gång byråkratin med skattetillägg.
Den gränsen är också något att tänka på för utredaren, och för Försäkringskassan fram till dess nya regler sätts i bruk. Ju högre belopp man kommer till polisen med, desto troligare att anmälan leder till påföljd.
En massa småfel med vab-dagar, sjukersättning och andra bidrag kan förvisso summeras till mångmiljonbelopp. Men för det allmänna rättsmedvetandets skull är det viktiga att storfuskarna åker dit, och att de som trappat upp sitt småfifflande får betala för det. I det senare fallet kan en sanktionsavgift på säg 40 procent av det felaktiga bidragsbeloppet vara straff nog. Åtminstone första resan.
Försäkringskassan upptäcker en hel del storfuskare. Nästan varje dag rapporterar någon tidning i landet om rejäla böter eller fängelsestraff för bidragsbedragare.
Värmlands Folkblad berättade till exempel i tisdags om Karlstadbon som skrivit till regeringen för att slippa gå i fängelse med hänvisning till sviktande hälsa efter en stroke. Han dömdes till ett års inlåsning eftersom han varit sjukskriven på heltid, angivit att han varit för dålig ens för arbetsträning och samtidigt jobbat heltid för ett resebolag i Norge. Han snikade åt sig 450.000 kronor av allas våra pengar medan han jobbade på andra sidan gränsen.
Ett års fängelse för att ha stulit 450.000 kronor kan inte sägas vara ett hårt straff. Maxstraffet för bidragsbrott är fyra år. Här kan man fråga sig om inte praxis är väl vänlig mot brottslingarna. Det kan ju utredaren passa på att grubbla över när han tittar på sanktionsavgifter, hela påföljdssystemet måste hänga ihop.
Men allt har inte i domstol att göra. Det är klokt av regeringen att inse.