Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Fyra punkter mot Putin

Foto: Sergej Tjirikov/AP

Det är lätt att ironisera över västvärldens sanktioner mot Ryssland. President Vladimir Putin och några av hans drabbade kumpaner gör det gärna, trotsigt och föraktfullt. Åtskilliga röster även i Europa och USA kallar straffen timida och meningslösa.

EU-toppmötet utökade sanktionslistan till 33 namn, däribland några med höga positioner, men åtgärderna slår inte direkt mot Rysslands ekonomi. ­Putin kommer inte att dra sig tillbaka från Krim; tvärtom skrev han på fredagen under den formella annekteringen.

Men ett skifte har skett. EU har faktiskt börjat införa sanktioner. De gäller inte något litet land i Mellanöstern eller Afrika – utan Ryssland, som till nyligen räknades som en ekonomisk och politisk partner. Signalen har dessutom sidoeffekter. Europeiska banker kommer att fundera över hur klokt det är att låna till ryska intressen. Utländska investerare lär tveka, och Ryssland har väldiga behov av modernisering.

Att redan personliga sanktioner har potential visas av USA:s lista från i torsdags, som är betydligt skarpare än EU:s. Poängen är att jaga pengarna hos Putins innersta krets: politiska vänner, oligarker som blivit rika tack vare presidenten, chefer för centrala statliga koncerner. Rossija, Putins och hans hantlangares egen bank, svartlistas. Företag där han själv har ekonomiska intressen kläms åt.

Tyngre straffåtgärder hålls kvar i ­reserv, vilket är klokt. Men både USA och EU förbereder sanktioner mot cent­rala delar av rysk ekonomi. Dessa kan sättas in om Putin hotar även andra delar av Ukraina.

Vad Ryssland har gjort är något oerhört. Ukrainskt territorium har tagits över med militär makt, vilket förändrar hela spelplanen. Även om EU knappast är enigt om medicinen har utvecklingen öppnat många ögon. Obehagliga signaler har funnits länge, från strypta mänskliga rättigheter till antivästlig retorik. Men Krim får de sista illusionerna om putinismen att vissna bort. Åratals försök till närmare samarbete gjorde inte alls Ryssland mer likt resten av Europa.

Konsekvensen måste bli en bred och långsiktig strategi för att stävja Putins ambitioner. Det finns minst fyra cent­rala punkter.

Sanktionerna kan skärpas stegvis. Ryska bankers och företags spelrum kan inskränkas, penningtvättande miljardärer kväsas. Ett vapenembargo har liten effekt, men exportstopp för spetsteknologi skulle svida.

Ukraina ska få hjälp att bygga upp demokratin och ekonomin. Efter valet den 25 maj kan hela samarbetsavtalet med EU skrivas under.

EU-ländernas beroende av rysk olja och gas måste minska. Dels finns andra källor, dels alternativa energiformer.

Till sist måste försvarsalliansen Nato förstärkas. Rysslands militära kapacitet ska inte överskattas, och kommer inte ens nära Sovjets. Större expansionistiska äventyr skulle snabbt knäcka landets ekonomi, och redan Krim är i första hand en belastning. Men Putins Ryssland är en otrevlig och oberäknelig granne.

Nästa vecka kommer USA:s president Barack Obama på besök till Europa, vilket ger tillfälle att dryfta framtiden. Han är själv ingen entusiastisk spelare på världsarenan, och han har ibland anklagats för att negligera sina transatlantiska vänner. Krim borde vara en larmsignal även för Obama.

Men ett ökat amerikanskt intresse för Europa kräver motprestationer. Kalla krigets slut medförde kraftigt kapade försvarsbudgetar. På 1980-talet stod USA för hälften av Natoländernas försvarsutgifter, i dag är det över 75 procent. Finanskrisen förstärkte utvecklingen; sedan 2008 har EU-länderna minskat sina försvarskostnader med 15 procent, medan Rysslands har ökat om än från låg nivå.

Inte ens Storbritannien och Frankrike klarar längre Natomålet att lägga 2 procent av BNP på försvaret. Sverige är en del av en europeisk trend.

Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen sa i veckan att Rysslands intervention på Krim är det största hotet mot Europas säkerhet sedan Berlinmurens fall. Då får ingen tvivla på alliansens ömsesidiga försvarsgarantier, inklusive Baltikum.

Ekonomiskt är Ryssland en koloss på lerfötter, och Putins auktoritära samhällsmodell är attraktiv mest för mutkolvar som åtnjuter hans gunst. Icke desto mindre krävs beslutsamhet och uthållighet för att tygla honom.