Google går från självcensur till vägran att böja sig för Kinas krav. Det är ett positivt exempel. Samtidigt kan kraftmätningen vara ett förebud om att Kina sluter sig och tappar kraft.
Att Google har börjat styra över sökningar som görs i Kina till sin Hongkongbaserade sida tillhörde på måndagen de globala toppnyheterna. Kraftmätningen är en giganternas kamp. Världens folkrikaste land och mest expansiva ekonomi står mot internets sökjätte.
För båda parter står mycket på spel. Google valde 2006 när den särskilda kinesiska söksidan google.cn skapades, att gå med på de kinesiska myndigheternas krav att företaget självt skulle censurera politiskt känsliga ämnen.
Efter att Google utsatts för massiva cyberattacker, bland annat intrång i kinesiska dissidenters mejl, meddelade företaget i januari att det inte längre skulle censurera sökningar på sin kinesiska sajt.
Genom att omdirigera trafiken till Hongkong kringgår Google sitt avtal med de kinesiska myndigheterna. Hongkong lyder under egen lag och där behöver sökresultat inte censureras.
Den praktiska betydelsen av detta steg verkar åtminstone på kort sikt vara liten. BBC rapporterade på tisdagen att den som i Kina nu söker på ”Tiananmen Massacre” får träffar vid en Googlesökning men fortfarande inte kan öppna sidorna om massakern på Himmelska fridens torg. Samma meddelande om ett tekniskt fel dyker upp när man försöker gå vidare till sökträffar på ”Dalai lama”.
Detta visar att de kinesiska myndigheternas kontroll av internet har flera nivåer. Utländska företags självcensur är bara en. Mycket stoppas också av myndigheternas eget filter, den så kallade stora brandväggen.
Den kanske viktigaste effekten av sökjättens vägran att fortsätta att medverka till censur är att myndigheternas egen censur blir synlig för kinesiska internetanvändare. De känsliga ämnena försvinner inte längre spårlöst utan finns kvar som blockerade, otillgängliga länkar.
Det var fel av Google att 2006 gå med på Kinas krav. Men när företaget nu tänkt om och vägrar fortsätta att bedriva censur skapas ett positivt exempel.
Vid sidan av de moraliska argumenten för att inta en tuffare hållning mot Kina fanns sannolikt också mer krassa överväganden. Att Google gick med på att bedriva censur skadade företagets image som ett modernt företag som vidgar människors vyer. Kommersiellt har satsningen på Kina hittills heller inte blivit någon succé. Marknadsandelen är relativt låga 33 procent av internetsökningarna i Kina, medan inhemska Baidu.com har 63 procent.
Även om Kina har potentialen att bli den viktigaste marknaden kan ett stärkt varumärke på kort sikt vara mer värt för Google än en verksamhet i Kina som inte utvecklats som företaget hoppats.
Även andra utländska företag är besvikna och känner sig missgynnade i förhållande till kinesiska företag. Striden om censuren på internet kan därför vara ett symptom på något större.
Kina har under tre decennier lyckats förena partidiktatur med ekonomisk vitalitet. Pragmatism har varit en av framgångens förutsättningar. Mycket har accepterats som formellt inte varit tillåtet. Öppenhet mot impulser utifrån har också bidragit till att ge ekonomin kraft.
Det är ingen naturlag att Kina växer och blir starkare. Om konflikten med Google förebådar ett ökat kontrollbehov från regimens sida, större slutenhet och ett bistrare klimat för utländska företag, kan den kinesiska tillväxtkraften brytas.