Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Godtycket var ännu större före ålderstesterna

Illustration: Magnus Bard
Illustration: Magnus Bard

DN 16/6 2017. Konsekvenserna för den som är under 18 år men inte blir trodd av svenska myndigheter kan bli förödande. Därför är det viktigt att åldersbedömningarna för asylsökande nu förbättras.

När Rättmedicinalverket i maj meddelade att de första 581 medicinska åldersbedömningarna var klara visade det sig att tre av fyra personer var över 18 år. Vissa menade att det bevisade att nästan alla ensamkommande flyktingbarn i själva verket är vuxna. Men den slutsatsen går bara att komma fram till om man inte har förstått vilka personer som undersökningen gällde. Gruppen hade valts ut av Migrationsverket just för att individerna misstänktes vara äldre än vad de uppgett.

Testerna går till så att magnet- och röntgenbilder på knäled och visdomständer granskas av två läkare respektive två tandläkare för att man ska kunna bedöma om kroppsdelarna är ”mogna” – alltså över 18 år. Om en av läkarna bedömer att personen inte är vuxen räcker det för att det också ska bli den totala bedömningen av knäleden. Detsamma gäller tänderna.

Men om antingen knäleder eller visdomständer bedöms vara mogna räcker det för att personen ska bedömas vara äldre än vad hon uppgett. Och när DN (12/6) tittat närmare på saken visar det sig att 38 procent av de som bedömts vara vuxna får olika resultat på tänder och knäled.

Detta i sig framstår inte som det största problemet. ”Båda metoderna ger var för sig tillräcklig säkerhet i bedömningen. För båda undersökningarna är felmarginalen större att vuxna bedöms som barn än att barn bedöms som vuxna. Därför är det den kroppsdel som nått slutstadiet som avgör", menar rättsläkaren Carl Johan Wingren (DN 13/6).

Men kritiken mot metoden är ändå hård, både från vetenskapligt och juridiskt håll. För en person som är 17 år är till exempel risken förhållandevis stor att visdomstanden ändå är mogen. Det innebär att en tonåring, med ett barns rättigheter, löper 10 procents risk att bli felaktigt bedömd.

Kritiken är också viktig. För metoderna är långt ifrån fulländade och den som används i dag behöver inte vara den mest tillförlitliga i morgon. Så länge riskerna för felaktiga bedömningar är relativt stor måste strävan hela tiden vara att minska dem. Det som för myndigheten är en kalkylerad felmarginal kan för individen få allvarliga konsekvenser.

Men för att kunna göra en gedigen analys av vad testerna innebär för de asylsökandes rättssäkerhet är det också viktigt att diskutera alternativen.

De beslut som i dag fattas med viss felmarginal fattades i går med en mycket högre grad av godtycke.

Att ha ett system där alla själva uppger sin ålder, och det sedan accepteras av myndigheter, är förstås ett utmärkt sätt att skapa incitament för vuxna att tillskansa sig barns rättigheter – inte minst när det är vad som krävs för att få stanna i landet. Det är inte aktuellt.

Kvar är då alternativet att göra en åldersbedömning utan att blanda in läkare och tandläkare. Det var också detta som skedde fram till dess att Rättsmedicinalverket förra året fick i uppdrag av regeringen att genomföra medicinska bedömningar.

För personer som motsätter sig de nya testerna med hänvisning till dess rättsosäkerhet kan det vara av intresse att ta del av det inspektionsprotokoll som Justitieombudsmannen upprättade efter att ha granskat Migrationsverkets arbete i Malmö. En del av undersökningen gällde just de fall där den asylsökandes ålder hade skrivits upp.

Granskningen ger nämligen en bild av vad som skedde innan de medicinska åldersbedömningarna hade börjat göras. De beslut som i dag fattas med viss felmarginal fattades då med en mycket högre grad av godtycke.

I flera fall som JO tittat närmare på har den asylsökande bedömts vara uppenbart över 18 år, men ”vilka omständigheter bedömningen grundade sig på redovisades normalt sett inte”. I vissa ärenden har en handläggare först registrerat en ålder, varpå en annan handläggare – några dagar senare – har skrivit upp den.

I protokollet går att läsa: ”I övervägande delen av ärendena kan det ifrågasättas om det över huvud taget fanns förutsättningar för att skriva upp åldern utan närmare utredning. En jämförelse med de ärenden där sökanden inte hade bedömts som uppenbart över 18 år ökade inte heller förståelsen för uppskrivningen.”

Det går med andra ord varken att utesluta att vuxna har behandlats som barn eller att barn har behandlats som vuxna. Däremot går det att konstatera att handläggarna tidigare har haft väldigt lite information att utgå från – och att det inte nödvändigtvis har gynnat den asylsökandes rättssäkerhet.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.