Runt om i Sverige sitter tjänstemän i kommuner och landsting, på högskolor och organsationer och funderar på hur man bäst kan hämta hem EU-pengar. Man tänker ut projekt efter projekt för att komma i åtnjutande av de miljarder som finns att hämta från Bryssel.
Under programperioden 2007-2013 har det avsatts runt nära 25 miljarder för svenska fakturor: tio miljarder ska gå till projekt där minst ett annat land är inblandat, drygt åtta ska gå till regional utveckling och mer än sex miljarder delas ut till aktiviteter som kan klassas som sociala eller arbetslivsinriktade.
Det finns alltså pengar att slåss om. Det är sämre med idéer. Blekinge har just skickat in en ansökan till Tillväxtverket för att få 7,5 EU-miljoner för att skapa Blekinge Health Arena. I lokaltidningen BLT är rubriken ”Tusenmilaservice för folket kan bli ny turistmagnet”, 70 jobb ska det bli om man får bygga test- och träningscentrum. Givetvis i världsklass.
- Genom att utveckla hälsoturismen vill vi locka till aktiv semester. man kan åka till Blekinge för att testa sig, samtidigt som man njuter av världsarvet och skärgården, förklarar projektledare Michael Fransson i BLT.
I själva projektansökan ska turisterna komma från de andra länderna runt Östersjön också. Och så ska hälsotestlabbet leda till att entreprenörer kommer på nya produkter. I testgrupperna ska 15 procent ha invandrarbakgrund och 10 procent ha funktionshinder och den tänkta produktutvecklingen vara till den senare gruppens gagn. Manligt och kvinnligt i testgrupperna ska dokumenteras.
Blekinge tekniska högskola ska gå in med 2,4 miljoner, idrottens studieförbund SISU med 700 000 kronor och region Blekinge med en miljon. Karlskrona kommun ska skjuta till resten av de helsvenska pengarna som ska uppgå till 12,5 miljoner totalt.
Det är inte så att det saknas hälsotestanläggningar i Sverige. Att en anläggning i Karlskrona skulle bli en turistmagnet och skapa 70 jobb är föga troligt. Alltså borde ansökan få nobben. Projekt som bygger på drömmar kraschar i verkligheten. Det finns det många exempel på i strukturfondernas historia.
I värmländska Ekshärad byggde man, med EU-bidrag rovdjurscentret The Big Four. Notan slutade på 33,7 miljoner. Det skulle förstås bli en turistmagent. Besökarna uteblev, Centret fick packa ihop efter några år. Spillrorna flyttades till värdshuset i Råda, om ingen verksamhet alls blivit kvar hade EU krävt tillbaka sina pengar och då hade det blivit ännu värre.
Skidtunneln i Torsby gick loss på 60 miljoner. Inte heller den drar besökare i det antal man utgått från. I förfjol blev förlusten 1,7 miljoner, i november i fjol räknade man med att gå två miljoner back. Kommunen övertar nu ensam den dyra driften.
Planetariet i Mulleriket på Risön, Sollefteå, hade kostat 25 miljoner (EU:s insats var 8,8) när det invigdes år 2000. Fem år senare såldes för 1,7 miljoner till privata ägare.EU
Det är inrättningarna som kallas strukturfondspartnerskap för Sveriges åtta NUTS II, geografiska regioner på EU-språk, som säger ja och nej till projekten. De måste våga säga nej oftare. Det är bättre att låta EU-pengarna frysa inne än starta en vådeld med tillskott av svenska skattemedel.
Hellre två lärartjänster för de kommunala medlen än ett enfaldigt projekt. Även om man i det senare fallet får bidrag från Bryssel.
DN