Grekland måste ta itu med sina djupa ekonomiska problem, men landet måste också kunna räkna med stöd utifrån. Samarbetet inom EU bygger i grunden på solidaritet.
I tisdags kväll talade premiärminister Papandreou till det grekiska folket. Under det direktsända tevetalet manade han till sammanhållning och uppslutning bakom regeringens åstramningsprogram. ”Vi måste stoppa vårt lands fall över klippan”, förklarade Papandreou ödesmättat.
Det finns sannerligen skäl att vara orolig. Greklands budgetunderskott är nästan 13 procent av BNP och statsskulden uppgår till hela 120 procent. Det är visserligen fler länder som bryter mot reglerna i EU:s stabilitetspakt, men Grekland är värst. Fruktan att landet inte kommer att kunna betala ränta på sina lån har sedan årsskiftet lett till oro på den finansiella marknaden.
Greklands problem har blivit EU:s. Unionens institutioner måste bidra till en lösning. Därför var det välkommet att EU-kommissionen i går beslutade att inleda en process som kan leda till att Grekland ställs inför EU-domstolen i Luxemburg. Fusket i nationalräkenskaperna gjorde det möjligt för Grekland att ta sig in i eurosamarbetet. Om det var medveten manipulation bör Grekland dömas och straffas. Det bör aldrig kunna ske igen.
I övrigt gav EU-kommissionen ett slags villkorligt stöd åt den grekiska regeringens stabilitetsplan. Men redan om en månad vill kommissionen ha en ny rapport från regeringen i Aten. Grekland sätts under ett slags tvångsstyre till dess landet kan visa att de åtgärder som planeras också genomförs och får effekt.
Planen innebär att skatten på alkohol och tobak ska höjas och att det ska bli hårdare tag mot skattefuskare. Pensionsvillkoren ska försämras och lönerna i den offentliga sektorn frysas. Arbetslösheten väntas öka till uppemot 12 procent och Grekland går alltså mot svåra tider. Men de flesta inser att landet inte har så många val. Grekland kan inte fortsätta att låna sig ur krisen.
Det konservativa grekiska oppositionspartiet sluter upp bakom Papandreous försök att komma till rätta med landets problem men har ännu inte godkänt planen. Värre har socialistledaren det med vänsterflygeln inom sitt eget parti, som är uttalat kritisk. De offentligt anställdas fackliga organisationer hotar dessutom med strejk nästa vecka. Det grekiska dramat är inte över.
EU:s ekonomiska och monetära samarbete utsätts med andra ord för stora påfrestningar. Det handlar både om solidariteten mellan medlemsländerna och valutasamarbetets konstruktion.
Efter EU-kommissionens besked igår stärktes euron något och räntorna på grekiska statsobligationer sjönk. Men frågan om – och i så fall hur – övriga EU-länder kan bidra borde stå högt upp på dagordningen när finansministrarna träffas nästa vecka. Det är inte rimligt att ett euroland ska behöva vända sig till Världsbanken för att få ekonomisk katastrofhjälp.
Det behövs också en rad reformer för att euroländerna ska undvika framtida problem. Kommissionens övervakande roll borde förstärkas. Den uppmjukning av stabilitetspaktens regler som de stora medlemsländerna har drivit igenom är olycklig. Det behövs också bindande, gemensamma regler för att euroländerna ska bygga upp budgetöverskott i goda tider.
Sverige har inte infört euron som betalningsmedel men är en del av EU och därmed beroende av att unionens valutasamarbete fungerar väl.
Därför borde Sverige så snart som möjligt ta det sista steget in i EU:s monetära samarbete, delta i diskussionerna och ta fullt ansvar för eurons framtid. Men vårt land står utanför och betraktar det som sker. Därmed fullföljs en välkänd och beklaglig tradition.