Under förra året gav Migrationsverket drygt 13.000 människor rätt att arbeta i Sverige under kortare eller längre tid.
Den största gruppen (4.508) består av bärplockare och andra tillfälliga medarbetare inom jordbruk, trädgård och skogsbruk. På andra plats hamnar dataspecialister (2.208) och på tredje restaurangpersonal (1.049).
För den som följer debatten om arbetskraftsinvandringen är det bra att ha dessa siffror i bakhuvudet. Det handlar fortfarande om ganska få människor. Hur skulle grönsaksodlarna i Skåne, dataspecialisterna i Stockholm eller specialrestauranger i hela landet klara sig utan dem?
Allt talar för att Sverige egentligen behöver fler invandrare. Om ekonomin ska kunna växa och välfärden försvaras behövs fler i arbete. För ett land med åldrande befolkning är alternativet stagnation eller förfall.
De nya reglerna betyder också mycket för människor som kommer hit och får en chans att försörja sig.
Att dörren öppnats för arbetskraftinvandring innebär dessutom att trycket på asylpolitiken minskar.
Om enda vägen in i Sverige består av en flyktingmottagning är det inte konstigt om många försöker ta den. Det skapar långa väntetider och många kroknar på vägen fram till beslut om uppehållstillstånd. Sedan förmår alltför få ta sig in på arbetsmarknaden utan blir beroende av socialbidrag. Det är destruktivt både för enskilda människor och för hela samhället.
Det finns med andra ord en lång rad goda argument för arbetskraftsinvandring.
Därför är det oroande att Migrationsverket häromdagen skärpte reglerna. Enligt ett beslut på tjänstemannanivå ska företag som erbjuder anställning uppfylla en lång rad nya krav. Från och med den 16 januari 2012 måste företagen ha filial i Sverige, visa att de skött sig tidigare och garantera att de kan betala lön för hela kommande anställningstiden.
Enligt Migrationsverket är förklaringen att anmälningarna om fusk har ökat dramatiskt under senare tid.
Samvetslösa företagare lockar människor till Sverige och lovar att de ska följa svenska kollektivavtal. Sedan struntar de i alla löften och utnyttjar invandrarna som är beroende av sina arbetsgivare och därför kanske varken vågar eller kan protestera.
Självklart ska sådant missbruk stoppas. Men hur många företag kan garantera löner för flera år? Och hur utbrett är fusket?
Det är egendomligt att Migrationsverket inte kan presentera någon kartläggning eller ens en uppskattning av omfattningen.
Tjänstemännen hänvisar till många anmälningar från Polisen, Skatteverket och – framför allt – från facket. Därför går det inte att komma ifrån en känsla av att Migrationsverket har lyssnat alltför mycket på fackliga företrädare, som varit emot de nya reglerna för arbetskraftsinvandring från första stund.
Kritiken från det hållet grundas dessutom ofta på en enda undersökning, som facket Hotell och Restaurang publicerade i somras. Den visar att 33 av 54 undersökta restauranger inte följde kollektivavtalen, vilket förstås är ett nedslående resultat. Men det handlade inte bara om allvarliga brott utan också om till exempel felaktiga kostavdrag. 26 av fallen handlade om lönedumpning, men det var inte enbart invandrare som drabbades, utan alla anställda.
Förhoppningsvis har Migrationsverket mer bevis än rapporten från Hotell och Restaurang. Men beslutet om skärpta regler ger intryck av att missbruket är utbrett. Då är det minsta man kan begära en offentlig redovisning av bakgrunden.
Det vore olyckligt om nya, tuffare generella regler tolkas som en bekräftelse på att hela systemet är fel. Sverige behöver invandrare och dörren mot omvärlden får inte stängas igen.