Pressad och berörd. Så har den norske advokaten Geir Lippestad framstått de senaste dagarna när han framträtt inför världens medier i Oslo. Lippestad är en känd försvarare som Anders Behring Breivik själv önskat som advokat.

Det är inte första gången som Lippestad hanterar ett mål med högerextrem koppling. År 2002 försvarade han en nynazist, som dömdes till 17 års fängelse för det rasistiskt motiverade mordet på 15-årige Benjamin Hermansen.

Att Geir Lippestad känner press är naturligt. Han är ombud för en person som erkänt massakern på Utøya och bombningen av regeringshögkvarteret i Oslo. Gärningsmannen talar öppet och oförblommerat om sitt hat och sina mordiska intentioner. Han uppvisar ingen som helst ånger över försöket att utplåna nästa generations ledande socialdemokrater. Tvärtom tycks han vara stolt över det helvetiska lidande han orsakat.

Men lika lätt som det är att begripa Geir Lippestads ångest inför uppdraget att försvara en massmördare, lika viktigt är det att han håller huvudet kallt och fullföljer sina förpliktelser som advokat.

Detta är grunden för ett land som är byggt på lag och rätt. Alternativet är ett juridiskt gungfly som leder bort från rättssamhället.

I en demokrati har alla en ovillkorlig rätt till advokat, oavsett vad brottsmisstankarna gäller. Och han eller hon måste, som det heter i det svenska Advokatsamfundets vägledande regler, ”visa trohet och lojalitet mot klienten”. Detta är en advokats främsta plikt. En försvarare ska uppträda sakligt och korrekt och får inte låta sitt agerande påverkas av obehag eller andra ovidkommande omständigheter.

Lippestad har sannerligen ingen lätt uppgift. Frågan är hur väl han hanterat den de senaste dagarna.

I intervjuer har han talat om att Behring Breivik ”inte är som någon av oss”, att ”allt tyder på att han är sinnessjuk” och att han ”lever i sin egen bubbla”. Lippestad har varit förvånansvärt frispråkig med kommentarer, trots att inget annat än omsorgen om klienten ska vägleda handlandet. Han har gett intryck av att vilja distansera sig från sin klients fasansfulla brott, som om någon mot förmodan trodde att han delade massmördarens världsbild (Lippestad är medlem i Arbeiderpartiet).

Om Anders Behring Breivik godtagit sin advokats strategi finns inget att invända. Han kan ha som mål att få vård i stället för fängelse och därmed vilja bli sedd som galen.

Men lite talar för att detta är hans uppfattning, eftersom advokaten även förmedlat Behring Breiviks tillfredsställelse över massakern på Utøya och explosionen i Oslo. Terroristen ger intryck av att vilja tas på allvar, inte bara i Norge utan i hela Europa. Hans manifest ska läsas som en driven ideologisk programförklaring, inte som en sjuk mans vädjan om hjälp.

”Om advokaten inte följer sin klients önskemål eller agerar utan att inhämta hans tillstånd, då är det anmärkningsvärt”, säger en av Sveriges mest erfarna jurister, förre hovrättslagmannen Thorsten Cars, i samtal med DN.

Geir Lippestad kommer att spela en nyckelroll under den kommande rättegången. För att den processen inte ska kunna ifrågasättas är det avgörande att alla inblandade – advokater, åklagare och domare – håller sig strikt till sin yrkesroll och inte gör avkall på de principer som normalt vägleder dem.

Anders Behring Breivik ska inte ges det minsta argument mot den norska rättsstaten.