Är glaset halvfullt eller halvtomt? Om det är Sveriges ekonomi vi talar om och Socialdemokraterna som formulerar svaret är glaset inte ens kvartsfullt.
När Thomas Bodström och Sven-Erik Österberg kallade till presskonferens i går berättade de bland annat att arbetslösheten har ökat mer i Sverige än genomsnittet i Europa. Sysselsättningen har fallit mer i Sverige än i Europa. Det senaste året har socialbidragen ökat i mer än åtta av tio svenska kommuner.
Bilden de målar upp beskriver ett land som kraschlandat efter fyra katastrofala år under alliansregeringen. Problemet är att siffrorna som ska befästa bilden i högsta grad kan ifrågasättas.
Arbetslösheten är 8,1 procent i Sverige och 9,6 procent inom EU, enligt de senaste siffrorna från Eurostat. Läget är allvarligt. Men går man sex månader bakåt i tiden ser man att arbetslösheten har sjunkit i Sverige från 8,9 procent medan den har stigit inom EU från 9,4 procent.
Efter finanskrisen har sysselsättningen fallit i Sverige, men den är fortfarande bland de högsta inom EU. Endast två länder ligger högre, enligt Eurostats färskaste siffror.
Det stämmer att socialbidragen har ökat. Men krisåret 2009 låg de på samma nivå som under S-regeringen mitt i högkonjunkturen år 2006. Andelen hushåll som fick socialbidrag var båda dessa år 5,8 procent.
Läget i årets valrörelse påminner om valet 2006. S har målat in sig i ett hörn. Då var det Göran Persson som upprepade att ”jobben kommer”. Nu är budskapet från Mona Sahlin och partiledningen att regeringen har misskött Sveriges ekonomi och misslyckats med jobbpolitiken.
Göran Persson hade visserligen rätt – sysselsättningen ökade så sakteligen. Men den självbelåtna framgångsbild han förmedlade delades inte av väljarna. Varje gång han upprepade ett budskap som skorrade falskt urholkades hans trovärdighet.
Så är det också nu. Varje gång S-ledningen insisterar på att regeringen har misslyckats så undergräver de sin egen trovärdighet. Bilden delas inte av majoriteten av svenska folket, vilket framgår i en rad mätningar av trovärdighet, väljarsympatier, med mera.
Det vore klokt av S att satsa mer krut på lösningarna. När partiet ska formulera framtidens jobbpolitik står man dock påfallande tomhänt. En viktig punkt i Bodströms och Österbergs presentation var att alliansen vill införa obligatorisk a-kassa. Vilken påverkan de anser att detta har på sysselsättningen framgick dock inte. Ogenomtänkt är bara förnamnet.
När Mona Sahlin och Thomas Östros lade fram partiets jobbpolitik på DN Debatt – också i går – var en punkt ”Gröna jobb till långtidsarbetslösa”. Någon förklaring till vad som menas ansåg de tydligen inte behövdes. Det är att göra det väl enkelt för sig.
Att föreslå fler utbildnings- och praktikplatser, som S gör, är knappast heller en tillräcklig lösning. Den sänkta arbetsgivaravgift som partiet föreslår innebär i praktiken en höjning för den arbetsgivare som vill anställa ung personal. Hur det ska skapa fler jobb är gåtfullt.
Och när S föreslår en riskkapitalfond för att stimulera nyföretagande skjuter man sig i foten. Skatteverket uppskattar att förmögenhetsskatten har drivit 500 miljarder ur landet fram till 2007. Men de rödgröna vill återinföra förmögenhetsskatten och därmed på nytt driva ut investeringskapital ur Sverige.
De förslag S lägger fram ökar inte partiets trovärdighet i jobbfrågan. När regeringen säger att glaset är halvfullt stämmer det bättre överens med verkligheten. Men även regeringen borde försöka övertyga om att man har en plan för hur glaset ska fyllas till brädden.