Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Hatarna är största hotet mot det fria ordet

Foto: Magnus Bard

DN 4/2 2016. Näthatsutredningen har presenterat sina förslag. Avvägningen mellan integritet och tryckfrihet är inte lätt. Samtidigt måste man inse risken av att inte göra något. I realiteten är sannolikt dödshot och näthat ett större hot mot det fria ordet än de lagskärpningar som föreslås.

Näthatsutredaren Gudrun Antemars resonemang på onsdagens DN Debatt ter sig så lättsmält, aptitligt – ja rent ut sagt självklart – att man undrar var de juridiskt hårda nötterna gömmer sig. Kanske är de inte fler och hårdare än att de trots allt låter sig knäckas tämligen lätt under den kommande remissrundan.

Blandningen av experter i utredningen och enigheten om förslagen talar för det. För bland de sakkunniga finns en stor del av kommande remissinstanser redan företrädda. Här hittas namnkunniga från Datainspektionen, Brottsoffermyndigheten, Brottsförebyggande rådet, Advokatsamfundet, Polisens Nationella Operativa Avdelning, Åklagarmyndigheten och Tidningsutgivarna. Juridikprofessorn Mårten Schultz samt ett par rättssakkunniga från regeringskansliet har också deltagit. Och ingen har anmält en avvikande uppfattning.

Så kanske kan en ny proposition klubbas redan under innevarande år. Det vore i så fall inte en dag för tidigt.

För som utredaren själv konstaterade vid pressträffen: Bestämmelserna i brottsbalken tillkom på 1960-talet, när vi ännu hade fasta telefoner och tilltalade varandra med ”ni”. Det gamla byskvallret kunde man till nöds flytta ifrån. Men mot internet finns inga geografiska buffertzoner. Och nätet glömmer heller aldrig, påminde justitieminister Morgan Johansson.

Men att det finns en stor samsyn kring behovet av en moderniserad lagstiftning betyder inte att metodvalen är lätta. Konflikten står i huvudsak mellan tryckfrihet och integritet. Det gäller inte minst det tilltänkta nya brottet ”olaga integritetsintrång”.

Enligt förslaget ska det bland annat bli straffbart att sprida uppgifter om någons hälsotillstånd eller att någon utsatts för ett allvarligt brott. Vad betyder det? Att medierna inte får rapportera om att ett statsråd fått stroke eller att en partiledare utsatts för ett mordförsök?

Så är det förstås inte tänkt. Undantag från straffansvar ska göras ”om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter var försvarlig.” Det kan, menar utredaren, finnas situationer där yttrandefrihetsintresset väger tyngre än den enskildes rätt till privatliv. Någon lista med viktangivelser finns inte. I stället sägs att prövningen ska göras utifrån en helhetsbedömning i det enskilda fallet. Och att det ska vägas in om uppgifterna spridits i ett journalistiskt eller opinionsbildande syfte.

 

Näthatet är sannolikt ett större hot mot yttrandefriheten än utredningens förslag till lagskärpningar.

 

Man kan tycka att domstolarna därmed får ett oroväckande stort spelrum. Men det är svårt att se någon annan lösning. Det går inte att hitta någon modell där man säger att uppgifter om den och den sjukdomen har ett allmänintresse om den drabbar någon i den eller den positionen.

Det här är egentligen inga märkligheter, utan avvägningar som varje ansvarig utgivare gör dagligen utifrån de pressetiska reglerna. Ibland är det relevant att skriva om ett statsråds förkylning men inte om en cancersjukdom. Ibland är förhållandet det omvända.

Proportionalitet och effektivitet har också sin plats i vågskålen. Det är inte tu tal om att det handlar om en lagskärpning. Dels genom att några brott stuvas om i rättsbalken så att gärningarna, till skillnad från i dag, faller under allmänt åtal. Dels genom att straffen blir hårdare. Olaga integritetsintrång ska, om det är grovt, kunna ge upp till fyra års fängelse. I normalfallet stannar maxstraffet vid två år och i botten av straffskalan hittas böter. Det är troligen vid bötesstraffet som domstolarna i huvudsak kommer att uppehålla sig.

Men det är i alla fall bättre än i dag där nästan inga får några straff alls eftersom så få gärningar prövas rättsligt. Med en klar signal från lagstiftaren om kränkningarnas allvar kan rimligtvis inte polisen fortsätta att lämna lejonparten av alla anmälningar outredda.

Effektivitetsfrågan är också aktuell i det förslag som rör ansvar för ”elektroniska anslagstavlor”. Det är klokt att lägga ett ansvar hos aktörer som Facebook och Twitter för att ta bort meddelande som faller under bestämmelserna för olaga hot.

Men sajter av typen Flashback som genomsyras av fundamentalistisk syn på yttrandefrihet och har sin hemvist utanför Sverige lär man inte komma åt.

Slutligen: yttrandefriheten väger tungt. Men man ska ha klart för sig att den i dag sannolikt utmanas mer av hatet från hotarna än av utredningens förslag. Flotta paragrafer är inget värda om debattörer tystnar för att de inte orkar bada i hat.

DN Ledare. 4 februari 2016
Läs mer. Näthat

”Så kan hatet på nätet stoppas med nya lagar”. Gör det straffbart att sprida bilder eller uppgifter om sexualliv och hälsotillstånd. Hatiska yttranden ska kunna straffas som ofredande. Det är några av våra förslag för att förbättra straffskyddet för integriteten, skriver utredaren Gudrun Antemar på DN Debatt.

Utpekad sajt lovar samarbeta mot näthatet. Efter DN:s reportage om näthat bland barn och unga säger ansvariga för den kritiserade sajten Ask.fm att de ska samarbeta närmare med svenska myndigheter framöver.

Anders Ygeman: Näthatet orsakar våld. Näthat bidrar till våldshändelser som torsdagens knivattack på skolan i Trollhättan. Det anser inrikesminister Anders Ygeman (S) som uppmanar till besinning.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.