Män och kvinnor blir mer och mer jämställda. Men fortfarande utför kvinnor merparten av det oavlönade arbetet. Det är varken bra för pensionen eller den ekonomiska friheten.
Statistiska centralbyråns (SCB) återkommande statistik över hur män och kvinnor använder sin tid uppvisar vissa likheter med anekdoten om den kokta grodan. Den om hur en groda inte förmår reagera på gradvis förändring utan låter sig kokas i stället för att hoppa ur kastrullen medan vattnet ännu är hyfsat kallt.
Sett till de nya siffrorna från SCB skiljer sig inte människor nämnvärt från grodsläktet. Omgivningen förändras gradvis, men det gör inte vår bild av samhället. Gamla sanningar om könsroller etsar sig fast medan jämställdheten mellan könen faktiskt galopperar vidare. Det finns i artiklar och böcker gott om redogörelser för hur kvinnans fria tid krymper till noll när hon får barn, medan pappor fortfarande tar sig tid att spela innebandy och ta en öl med vännerna.
Men SCB:s senaste siffror visar att om detta någon gång varit sant så är det i alla fall inte det längre. I dag är det småbarnspappor – inte mammor – som har minst utrymme för personliga behov och fri tid. Utslaget på alla hushåll och alla åldrar ägnar kvinnor och män lika mycket tid åt att arbeta totalt sett. Skillnaden är fortfarande att män ägnar mer tid åt det betalda arbetet och kvinnor åt det obetalda.
Men det händer saker också där. Kvinnor förvärvsarbetar mer än i tidigare mätningar, medan män dragit ned på takten. Kvinnor ägnar mindre tid åt de egna barnen, män mer. Sammantaget lägger familjerna, särskilt kvinnorna, mindre tid på hushålls- och underhållsarbete.
Detta kan ha en rad förklaringar. Det kan handla om att förväntningarna på vad kvinnorna ska göra hemma har minskat i takt med den ökade närvaron på arbetsmarknaden. Att kvinnor – generellt sett – helt enkelt manglar färre lakan och knådar färre kanelbullar. Eller att hushåll i högre grad köper tjänsterna av någon annan.
En annan seglivad sanning är att vi får mindre och mindre fritid. Men siffrorna visar att vi tvärtom fått mer. Kanske är det orimliga förväntningar på vad fritiden ska innehålla som gör att människor upplever att de får svårare och svårare att hinna med.
Varje vän av jämställdhet måste konstatera att SCB:s statistik visar en nästan helt igenom positiv utveckling. Den fråga man kan ställa sig är i vilken mån förändringarna föranletts av politiska beslut, som utökade pappamånader, jämställdhetsbonus och jobbskatteavdrag. Och i vilken mån utvecklingen förklaras av attitydförändringar och miljontals enskilda köksbordsdiskussioner. Eller hur den växelverkan sett ut. Kollektivet är trots allt inte mer än summan av alla individuella handlingar.
På gruppnivå finns dock skäl att fortfarande hålla liv i det gamla kravet om hela lönen och halva makten. Ty att kvinnor och män numera arbetar lika mycket betyder ingalunda att de tjänar lika mycket. Så länge kvinnor fortsätta att lägga mer tid på det obetalda arbetet än sina män kommer de att förbli ekonomiskt svagare. Det betyder i sin tur större svårigheter att lämna relationen. Samt sämre pension.
Det finns inget skäl att avstå från att fortsätta arbetet för hela lönen och halva makten. Men varken kvinnor eller män kan blunda för sitt eget ansvar att tillsammans bygga en jämställd familj. En familj där man håller ihop av kärlek, inte för att den ena parten är ekonomiskt beroende av den andra.