Alliansen byter riktning på den hopplöst eftersatta försvarspolitiken och signalerar bland annat ett bättre försvar av Östersjön. Kursändringen är synnerligen efterlängtad.
Regeringen har till sist tagit intryck av de rapporter, underrättelser och debatter som hissat varningsflagg för det förändrade säkerhetspolitiska läget i omvärlden. Det avslöjade Svenska Dagbladet i går. Den kommande försvarspropositionen föreslår att markstridsförbanden ökas med 50 procent jämfört med tidigare överbefälhavaren Håkan Syréns förlag den 31 januari. Nytt hopp har också väckts för nedläggningshotade P7 i Revingehed.
Uppgifterna om att Gotland ”återmilitariseras” är något överdrivna. Det handlar om att förrådsställa 14 Leopardstridsvagnar – förvisso försvarets mest moderna – på ön. Militär närvaro i meningen fysisk personal saknas fortfarande.
Men den symboliska betydelsen bör inte underskattas. Gotland är och förblir strategiskt viktigt. Det är i det närmaste en skandal att ön står oskyddad. Nu markerar regeringen att den inte ämnar lämna Gotland vind för våg.
Folkpartiledaren Jan Björklund har framhållit att det var ett misstag att avmilitarisera Gotland. Nu har han fått gehör för sin linje. Folkpartiet har överlag gjort en stor insats för den svenska säkerheten. Björklund och andra försvarsvänner i partiet, däribland den försvarspolitiske talesmannen Allan Widman, har varit pådrivande i arbetet med att förändra attityden inom alliansen. Kursändringen är inte försvarsminister Sten Tolgfors (M) förtjänst. Finansminister Anders Borg (M) har haft den reella makten över Tolgfors departement, då budgeten tillåtits styra försvarspolitiken. Det är Borg som Björklund nu vunnit en symbolisk seger över.
Samtidigt som regeringen gjorde sitt utspel visade delar av oppositionen sin svaghet på det försvars- och säkerhetspolitiska området. Peter Rådberg (MP), ledamot i Försvarsutskottet, frågade sig till exempel i SvD var hoten finns. Man misstänker att många Miljö- och Vänsterpartister inte skulle lägga märke till den ryska björnen om den så nafsade dem i hälarna. Tonen är lika aningslös när det handlar om vilka signaler ett nedrustat Sverige sänder till omvärlden. Att Sverige i nuläget inte kan leva upp till de militära krav som följer av regeringsförklaringens solidaritetsklausul, det vill säga att vi inte ska stå passiva om våra grannländer angrips, tycks bekymra få av de rödgröna. Om regeringen nu äntligen börjar visa lite ambition på försvarsområdet, kan kontrasten mellan alliansens ansvarstagande och vänsterns försumlighet bli ett problem för Mona Sahlin (S).
Många frågetecken återstår förstås, exempelvis kring de nya reservbataljonerna. Överste Bo Pellnäs, som återkommande kritiserat regeringens försvarspolitik, menade i går att förslaget om en mobiliseringsreserv är ett spel för gallerierna. Pellnäs har rätt i att den långa mobiliseringstiden (tre år) bör ifrågasättas. Man undrar också hur kursändringen ska kunna genomföras inom försvarets hårt åtdragna budget. Tolgfors hävdar att det går utomordentligt, trots att försvarsanslagen stannar på nuvarande nivå. Mer specifik kritik får vänta tills förslagen presenteras i nästa veckas inriktningsproposition. Budskapet som kan utläsas via de läckta förslagen är i alla fall tydligt redan nu: regeringen ämnar inte ge upp försvaret av Sverige. Det borde välkomnas av alla, oavsett var man befinner sig på höger-vänsterskalan.
DN