Huvudledare

Hög tid att dra i nödbromsen

Snabbt dyrt.
Snabbt dyrt. Foto: @image_author_name

DN 28/3 2016. Vissa idéer framstår som goda i skrivbordsfasen, men sämre när de överförs till verkligheten. Drömmen om svenska höghastighetståg hör till en annan kategori. Knappast ens i teorin lockar tanken.

I förra veckan tillkännagav Sverigeförhandlingens sekretariat att ett intensivt arbete pågår för att pressa kostnaderna. Det är ingen avundsvärd uppgift.

Det var allianspartierna som skisserade planerna, som sedan ärvdes av S–MP-regeringen. Till en början sades det att notan skulle hamna kring 170 miljarder kronor. I sig en svindlande summa, som successivt stiger.

I december kunde DN avslöja att de beräknade kostnaderna har ökat dramatiskt. Trafikverket räknar nu med att slutpriset kan landa en bra bit över 300 miljarder.

Men då tillkommer utgifter för nya stationer och anslutande spår. 300 miljarder, vilket motsvarar statens infrastrukturutgifter i ungefär ett och ett halvt decennium framåt, måste alltså ses som ett slags grundplåt.

Det hela hade varit en klok investering – om Sverige haft 100 miljoner invånare. KTH-professorn Roland Andersson har räknat ut att det krävs en befolkning tio gånger så stor som Sveriges för att megaprojektet ska bära sig. Våra storstäder är helt enkelt för små. Sverige är för glesbefolkat. Även snabbrälsens klimatförtjänster har från början varit högst tvivelaktiga.

Lyckligtvis har en tillnyktring setts i debatten. Företrädare för både Centern och Liberalerna i de tre storstäderna har under våren uttryckt starka invändningar. Vad vinner Stockholm, Malmö och Göteborg på snabbtågen? Kanske inget alls.

I värsta fall blir projektet en nitlott för storstadsborna. Tanken med höghastighetstågen är att de ska ha första tjing på lediga spår. Pendeltågen riskerar således att hamna i kö.

Det hela hade varit en klok investering – om Sverige haft 100 miljoner invånare.

De senaste 25 åren har regionaltrafiken i Sverige tredubblats. Belastningen märks inte minst i Stockholm. Det är alltså de korta resrutterna som behöver trimmas. Behovet av att bygga ut kommunikationerna mellan städerna är av mer teoretisk natur.

Snabbrälsens tillskyndare bedyrar att det ena inte utesluter det andra. Det går att göra både och. På något magiskt vis skulle höghastighetsbygget inte påverka andra investeringar eller klimatinsatser. Det är önsketänkande. Naturligtvis blir ett projekt som kostar flera hundra miljarder kronor en hungrig gökunge i infrastrukturministerns bo.

Strax före årsskiftet lämnade Trafikverket sitt inriktningsunderlag till regeringen, som snart ska lägga nästa stora infrastrukturproposition. Den bild som tonar fram är mörk.

”Behovet för både väg- och järnvägssystemet är väsentligt högre än ramarna i gällande nationell plan”, skriver verket i sin bedömning av läget. I korthet: Under kommande år krävs drastiska prioriteringar och kanske avveckling av vissa tågsträckor. Samtidigt behövs rejäla budgetförstärkningar för att vägar och räls inte ska förfalla. Analysen borde mana till eftertanke.

Borde vi inte i stället satsa på andra projekt och prioritera fler bostäder? Sverige genomgår en snabb befolkningsökning och Boverket räknar med att det behöver byggas 700.000 bostäder de kommande tio åren. Göran Persson, en av dem som vill dra i nödbromsen, betonade den politiska avvägningen i samband med att han nyligen vädrade sina invändningar mot snabbtågen.

Ett mål med Sverigeförhandlingen är visserligen att den ska resultera i att kommunerna bygger fler bostäder. Men höghastighetstågen ger sannerligen ingen stor utdelning. Betydligt lägre hängande frukter är mer aptitliga.

Bland investeringsalternativen som har lyfts fram finns bland annat en förlängning av Roslagsbanan i Stockholm, som skulle kunna ge åtskilliga tusen fler bostäder i Österåker och Vallentuna. Om rälsen grävs ned kan dessutom ännu mer byggas centralt i Stockholm.

Alltmer framstår höghastighetsbanorna som ett transportpolitiskt slukhål. Regeringen borde så snart som möjligt lägga idén i malpåse.

Infrastrukturminister Anna Johansson behöver prioritera. De nedläggningar av tågsträckor som Trafikverket ser framför sig borde undvikas. Uppgraderingar av infrastrukturen måste framför allt ge fler bostäder i storstäderna.

DN Ledare. 10 april 2016